Åka buss med tvångstankar
Busshållplatser
Att busshållplatsens har samma namn som vägen den stannar är inte en självklarhet. Till dagens kurs hade jag kollat upp adressen jag skulle till och såg sen att bussen stannad på samma hållplats. Tyvärr var det ju helt fel och jag hade missat min hållplats med 10 minuter. En rask promenad tillbaka bussvägen gjorde att jag blev 10-15 minuter sen. Tur att det inte var någon riktig "chef" som höll i utbildningen. Så ingen skada skedd.
Bussa länge
Bussar man för länge blir man trött. Men man vågar inte somna i för hårt. Man vet ju hur lustiga människor ser ut när de sover på bussar/tåg. Huvuden far fram och tillbaka och varvas med mindre snarkningar och smådreggel. Så vill man ju inte se ut.
Plingångest
Detta var egentligen tänkt som ett mail till en kompis på facebook men jag ångrade mig och gav det utrymme här istället. Vem vill ha ett mail om bussångest? Jag har under min vistelse i Trondheim väckt liv i en gammal tvångstanke. Att inte plinga där man ska av, utan man förlitar sig på att någon annan plingar. Detta kan förödande konsekvenser då man är ensam eller med endast ett fåtal medresenärer på bussen. Så här långt har det gått bra i Norge men det fanns tider under mina gymnasieår då jag tvingades gå av en busshållplats senare eller hela vägen från ändhållplatsen. Vid lågtrafik gick jag ibland av busshållplatsen innan om det var någon som skulle av där. Vågade inte chansa på att någon skulle av hållplatsen efter. Dessa kvarter kände jag dock till och därför blir det bara åka buss under rusningstid för min del här i Trondheim.Tack för idag, slut för idag.
Nästa gång kanske jag skriver något resebloggrelaterat.
Mode session i Norge
Jag måste ha alldeles för lite att göra här i Trondheim. För mycket fritid för att komma på blogginlägg om vad som helst och ingenting. Idag var jag in till Effect's kontor och hämtade mina kläder för att kunna jobba på Rema1000. Fick ett par mörkblå linnebyxor som sitter bra i midjan men som ändå ser baggy ut på mig. Till byxorna fick jag även en skjorta i storlek large. En skjorta som måste vara mätt efter en kort tjock gubbe. Inte alls figursydd och med en decimeter för korta ärmar. För att få det hela lite mer top notch, en slips av modellen lite bredare än genomsnittet. Om inte detta vore nog. Fick ett fyrsidigt häfte med PLU-nummer att komma ihåg. Är de snälla så får jag kanske tjuvkika i det medan jag jobbar. Men det kan ju vara en fördel om jag vet att fersken kurv betyder persika i korg och inte färsk korv. Men då man är ett språkgeni av översta rang så fårstod man ju på en gång att det inte gärna kunde vara korv eftersom det heter pølse på norska. Dagens måltid: Riktig korv stroganoff med ris. Åt tre portioner, så nu behöver jag inte äta på ett par dagar.
Jo, när ska jag då ha mina fina kläder?
Svar: Imorgon klockan 8:00 är det uppställning inne på Rema1000 i Lade för en kassakurs. Efter det är det 41290428-kassa-akuten Dennis man ringer när ordinarie personal sviker.
Du gamla du fria, du snöbollskrig. (snabbt videobloggat)
Idag tog jag och Anna en busstur från Trondheim Centrum till Sverige. Som slutmål hade vi skidorten Storlien. Det finns något så trevligt som en shoppingbuss till Coop i Storlien. För endast 25 Nkr/pers fick vi åka tur och retur till shoppingparadiset (handlade man för över 500 så fick man tillbaka pengarna för bussbiljetten). Ett paradis som vilken svensk som helst hade rynkat på näsan åt. Med svenska mått mätt var det ganska dyrt. Men vad har man att vänta sig på en skidort som vill suga ut det mesta ur turisternas plånböcker. Då skidsäsongen inte har dragit igång där ännu så passar det på att suga ur norrmännen på deras oljepengar samt en och annan svensk som villat bort sig också. Vi fick med oss två fyllda ryggsäckar och två påsar med mat hem för en bit under 800 svenska kronor. Då bussresan bara tog 1.5 timme så vågade vi köpa med oss lite svenskt kött också. Ni anar inte hur sugen man kan bli på bacon, köttfärs och falukorv till rimliga priser. Korv stroganoff med morötter istället för korv i all ära men det funkar inte hur långt som helst. Om man kan ta skada av passiv rökning så är det nog nästan lika farligt att vara passiv vegetarian. Undertecknad har i och för sig provat på det där med vegmat tidigare men då mer aktivt. Allt passivt är dåligt. Låt oss säga att jag är aktivt singel också så har vi den saken ur världen.
Under vår korta sverigevistelse (1 timme och 35minuter) hann vi även med att dokumentera att snön hade kommit en bit längre där än i resterande delar av Sverige/Norge som vi hunnit bekanta oss med.
Och jag vågar nästan påstå att vi var först med att krama varsin snöboll bland alla våra bekanta i år.*
*Och med i år menar jag denna vintersäsong från nu och inte den i januari-april så försök inte komma med något sånt för att bräcka.
Hade
Dennis
Val, vind, vatten, vin.. och en kärlek
Anna och Dennis fick visserligen klappa lite i Trondheim.. Men på måndagsftermiddag, rättare sagt 17.05, var det min tur. Jag hade fått låna bilen av min väldigt generöse hyresvärd Kjellaug så jag kunde köra till Ålesunds flygplats för att hämta honom.. istället för att han skulle leta rätt på en båt i Ålesund och komma till Finnøy alldeles för sent på kvällen, vilket han själv var inställd på att göra... En väldigt förvånad (och kanske smått chockad) Håkan kom ut genom gaten=) Överraskningar kanske är roligast för den som ger dem?
Så när jag väl lyckats få min kärlek till bilen lyckades jag ju självklart köra vilse på den lilla ö vilken flygplatsen är belägen på (Vigra), jag skyller på tillfällig sinnesförvirring.. Men tillslut hittade jag vägen så vi kunde åka tunnel, genom vägtullen, runda en fjord över fjällen och sen ta färjan till Finnøy.
Norges vägar äro krogiga och om det inte är 40, 50 eller 60-väg så är det helt enkelt bara "inte 60-väg längre". Vilket man kan tolka som att man får köra så fort som man behagar. Vilket man då med nöje gör, eftersom man är en dum svensk som inte kan alla Norges oskrivna regler i trafiken. Inte för att jag kör som en dåre.. men vem vill ligga på 60 km/h i en timme, och vad är "60km/h upphör" för hastighet egentligen?
Väl hemma på Finnøya gick vi upp till Kjellaug för att lämna igen bilnyckeln.. och kom ner med pastasallad och morotskaka. Livet är för lätt här ibland.
Som det oftast gör här på ön, stormar så mycket att man knappt kan vistas utomhus, så fick vi lägga ner planen om att ta en cykeltur runt ön och gå upp på det lilla berg som finns här. Men lika glada för det var vi! Istället fick vi låna min återigen väldigt generöse hyresvärds lilla stuga på ön Ona, så på onsdagen tog vi färjan dit för att fortsätta mysa i ovädret.
Denna onsdagsmorgon inleddes för övrigt med att Håkan stämde upp till skönsång och grattade mig på födelsedagen!
Ona är en gammal fiskeby med ett fåtal bofasta, annars sommarbostäder. Som ni ser är det väldigt litet och tätbebyggt! Finns ingen som stressar på där ute och det enda som har någon hastighet är vinden. För tro mig, det blåser hårt även på Ona! Vi fick låna nyckeln till fyren, eftersom jag jobbat där ute litegrann och lärt känna hon som äger den lilla butikken samt har tillgång till fyrnyckeln. Där uppe på höjden fick vindarna tag i en rejält! Man fick fasktiskt passa sig så man inte tappade balansen=)
Dagarna på Ona var i alla fall fortsättningen på helt underbart mysiga dagar! Vi trivdes så bra att vi stannade en natt mer än vi hade planerat. Hade ju inte direkt bråttom till nåntans.. =) Jag var ju fullt upptagen med att spöa Håkan i Chicago och 500!=)
Vi bodde i det ljusgrå huset till höger om det vita huset längst till vänster=)Hvalkjøttsgryta, vin, stuvade makaroner med pølse blev dagarnas mat, och potetgull (chips) att snaska på under de senare timmarna. Bättre kunde det inte bli! Val smakar lite som lever så gillar man det bör man gilla även val. Jag kan däremot inte säga vilken typ av val som serverades men det är hur som helst en av de många privilegier som ingår med att jobba på restaurang. "Varsågod, ta hem det som blev över från kvällens servering för annars slänger vi det. Inte för att det är dåligt utan för att det bara inte är så kul att spara på maten."
På fredag tog vi färjan tillbaka till Finnøy och gick på hemvägen in på jobbet för att träffa Babs. Babs är en av mina två restaurangchefer och kollegan man aldrig har tråkigt med! Så henne var jag tvungen att presentera. Sen vet jag inte om det berodde på att hon är som hon är, eller att både jag och Håkan droppade av vatten från färjeturen. Men vi fick oss två öl var och slog oss ner i värmen.
Vi hade "råkat" gå ut på däck och blev minst sagt överspolade med havsvatten! Som för övrigt smakade väldigt salt.. (sa jag att det blåser väldigt mycket här?) Men vad gör man inte för lite bus i vardagen? Efter de två ölen och lite mat á la maison tog vi tillfället i akt och nyttjade en av de andra privilegierna som mitt jobb medför; hotellets badhus. Med nyckeln dit så kunde vi gå dit efter stängning och ha det för oss själva=) Som jag sa, det är för lätt att leva här ibland!=)
Men nu är jag åter ensam med jobb, gym och bloggning som enda sysselsättning.
Tack för en underbar vecka Håkan!
Igår var det dags att börja jobba igen som sagt. Jag fick en mjukstart med ett sällskap på 10 personer. De var glad i håg hela kvällen och tyckte det var lika roligt varje gång att jag var svensk. Eller ursäkta, helsvensk.
"E du fra hjärmedalen?"
(Hm, två fel i ett.. men varför ser jag ut att komma från jämtland eller härjedalen?)
"Nej, jag är ifrån Umeå i västerbotten".
"Haha, Lumelå!"
(Ja, precis!)
"Är det nära Kiruna?"
"Du kanske tänker på Luleå, och det ligger i allafall närmare Kiruna än vad Umeå gör"
"Jaså Luuleååå.... LUMELÅ!"
Och jo, de var vuxna 50-åringar. Jag skrattade gott åt/med dem, vet inte vilket. Men trevligt hade vi och en fin dricks blev det på slutet.
Och på tal om vuxna människor som dricker mycket så hade jag ett sällskap på 15 personer en kväll som delade på 22 flaskor vin och 56 starköl...
Hej från mig så länge. Kram!
Plikten framför allt eller kunden har alltid rätt?
Battlar för tillfället med Bjuhr i bloggen. Hon blockerar bloggen så en annan fick skriva i word. Men det gick ju lika bra det.
Gårdagens arbete följde detta dilemma men var samtidigt en kontrasternas afton. Kommer här nedan försöka sammanfatta kvällen medan degen jäser. Norge har fått fram bagaren inom mig. Shake ’n bake absolut men det bakas ju i alla fall.
Igår var det dagligvarukedjan Rema1000 som hade regionsfest för regionen Sør-Trøndelags alla butiker och anställda. Totalt 750 personer deltog på festen. Med andra ord en hälften så stor fest som den i onsdags men absolut inte sämre för det. Denna gång var det ingen buffé vilket betydde lite mer jobb för oss som servitörer. Inte helt lätt när man inte är helt säker på att gå ut med tre tallrikar åt gången. Fick springa rätt bra för att alla tolv vid mitt bord skulle få mat hyfsat samtidigt. Inga sura miner så jag tror jag lyckades rätt bra. Redan direkt efter middagen drog den stora festen igång. Rema1000s anställda vet hur man festar. Under livebandsframträdandet stod hälften på sina stolar, hoppandes och medsjungandes.
Efter 23:00 skickade våra hovmästare hem de som inte ville jobba mer och de som inte behövdes. Fick vara kvar till 02:30 och plocka efter gästerna. Vid slutet av kvällen runt 02:00 när det var dags att plocka undan lite mer i pianobaren sög en söt norsk jente tag i mig och ville dansa. Förklarade vänligt att jag jobbade och att min hovmästare förmodligen inte skulle uppskatta om jag dansade med gästerna på arbetstid. Nog för att man borde gå efter mottet ”kunden har alltid rätt” men ”plikten framför allt” kändes rätt så viktig just vid detta tillfälle. Jag återkom till pianobaren efter att ha lämnat av disken på min bricka för att sedan hämta fler glas. Denna gång blev jag av med brickan och fick berättat för mig att min hovmästare minsann inte var här just nu och att hon ville ha mig för att jag var ”pen och svensk och jeg vill danse med deg.” Så vad gör man fem i två en lördagskväll? Jo man bjuder på en tryckare när chefen inte ser. Ska börja ha lappar med mitt telefonnummer på när jag serverar i framtiden. Kan visa sig vara rena guldgruvan……
Det ringer på dörren…
Åter tillbaka vid tangentbordet. Vid dörren stod två lite smått skitiga småflickor i femårsåldern från kvarteret . I handen höll den ena tjejen sin sparbössa medan den andra förklarade att det samlade pengar till fattiga barn. Synade deras bluff på en gång men spelade med och rotade fram 3 enkronor från plånboken. Fick jag något tack? Nej. Men väl kommentaren. Du är inte norsk va? Stämmer bra det svarade jag. Tjejerna vände på klacken och gick igen.
När kvällen hade kommit till ända så var det bara hemfärden kvar med sista nattbussen. Jag hade missat tvåbussen med en halvtimme så jag satte mig vid busshållplatsen och väntade. Först kom det förbi en kille som undrade om jag ville ha taxi. Det ville jag ju, men jag ville inte lägga mer pengar än för bussen och vi kunde inte riktigt komma överens om 60kr för att köra hem mig den dryga milen det var till Heimdal så det var bara att vänta. Strax efter tre kom det en vit buss som inte riktigt såg ut som de bussar som vanligtvis går i trafik. Men blev lite orolig att det var min buss ändå. Frågade busschauffören vilken buss det var. Jag fick svaret att det var en privat buss men sen frågade han vart jag skulle. Tyvärr skulle han inte åt samma håll som mig. Det visade sig att han körde svartbuss. Man har hört talas om svarttaxi men aldrig svartbuss. Någon gång ska väl det vara den första också. Strax därefter kom min buss. Tycker fortfarande att det är helt stört att vi som jobbar ska behöva betala samma pris som alla onyktra norrmän. Förstår att de tar extra betalt för att köra helgnätter när det är en massa fylla och skrik. Önskar mig dock en nykterhetsrabatt men det kanske är för mycket att kräva.
Snart dags att slänga in ytterligare en laddning boller i ugnen. Det är trots allt söndag med söndagsmys och vi måste fira att vår hyresvärd har skänkt oss en tv. Fördel med norsk tv här verkar vara att de sänder även svensk tv. Fick in båda SVT-kanalerna och TV4. Kanske hämmande för min norska språkutveckling men det är smällar man får ta.
God Kväll!
Dennis
Till sist. Visst känns den här byggnaden igen. Är den inte väldigt lik Göteborgs "läppstiftsbyggnad"?
Mitt namn är Muzna Hussain...Eid Mubarak på er.
Var någonstans kände jag det ifrån..jo något har jag lärt mig under min tid som student. Tro inte att det var något sociologisk..nä det var något jag lärde mig av Hassan i min korridor. Han avslutade ofta meningar med inshallah och sa att det betydde ungefär om gud vill eller i mer vardagligt språk, vi får hoppas.
Fint folk kan också dregla
Då var det dags att sammanfatta lite från gårdagens arbetspass. 
Hela gänget på Jarveien 5B serverade på en stor tillställning på Trondheims Spektrum. 1569 forskare och professorer från Trondheim samlades för att ha en stor bankett med trerätters middag och för det behövdes väldigt många servitörer. Anna och Clement från Adecco och lilla jag från Effect bemanning var där. Trevligt med lite folk man kände igen mellan gångerna man sprang på varandra. Kvällen var småstressig men ganska lättarbetad då det serverades buffé och våra främsta uppgifter var att se till att gästerna hela tiden hade något i glasen samt att duka undan mellan rätterna. Till en början kunde man nästintill känna hur alla högskolepoängen och höga IQ-värdern flög genom luften. Jag fick en känsla av att det var fint folk som satt i lokalen. Men ju längre kvällen gick desto mer avslappnat blev det. Alkohol kan tydligen ha en lugnande effekt på en själv även när den dricks av andra. Summa summarum..det gick väl ungefär 16 flaskor rödvin och en flaska cognac på mitt 18-mannabord (en drack alkoholfritt) under hela kvällen. Notera att det senare var servering i bar också.
Det intressanta med kvällen och som måste vara något slags rekord var hur mycket intelligenskvoten verkade sjunka ju mer alkohol som dracks. Den blev verkligen påtaglig i den annars strikta miljön. Skammliga förslag till bordkavaljeren varvades med fötterna på bordet och utspillda drinkar lite varstans.
Nu med närmare eftertanke så drar jag tillbaka det där med rekordsänkning av IQ till allmän sänkning av vett och etikett och inte alls klassiskt för forskare och professorer.
Arbetspasset slutade vid två med trötta fötter och en halvstor rödvinsfläck på min vita skjorta. Dagens miss eller rättare sagt personliga miss var när jag skulle plocka ut ett gäng öl-glas när vi höll på att städa. För att slippa gå en extra gång staplade jag förmodligen ett eller två glas för mycket i min hand varpå det i botten med öl kvar i sprack och skar direkt in i långfingret. Upptäckte inte förrän jag kom ut i köket att det blödde rätt bra från långfingret. Mest irriterad var jag dock över att jag klantat mig och blivit alldeles blöt av öl och inte känt att jag skurit mig. Efter att plockat ut de sista glasbitarna ur såret kom den riktiga tillströmingen av blod och förbandet jag fick hjälpte föga. Detta var då egentligen ingenting jämfört med en tjej som spillde en kanna med slaskrödvin över magen på sig själv eller som hon som snubblade och spillde ut en bricka med cognac över en gäst när det var dags för avec.
På det hela taget en egentligen rätt lyckad kväll med endast minimala missöden.
Nu på lördag är det dags igen för servering på Spektrum men denna gång är det matvarukedjan Rema1000 som ska ha fest för alla sina anställda. Tror nog att festandet kan höjas till ytterigare en nivå när partysugna kassörer sätter fart.
Till sist vill jag bara säga WOW! till Anna som tog sig igenom hela kvällen utan en enda droppe vin eller mat på skjortan. Hon påstår själv att det var ren tur. Men sånt handlar inte om tur utan om rena skills Ödeshögstjejen.
Själv har man några timmar kvar innan man kan bära ut mer än tre tallrikar på vänsterarmen utan att söla ner sig. Tur att det var mörkt i lokalen.
Bilden på Trondheim Spektrum lånad härifrån.
Tentaplugg och irriterande småsaker..
Sitter i skrivande stund och försöker tentaplugga.. Och ni kan kanske gissa hur bra det går med tanke på att jag skriver här... Har tenta på fredag, och är långt ifrån redo för det, men ändå kan jag inte förmå mig själv att försöka nöta in allt som borde nötas in. Det är sååååååå tråkigt. Men det MÅSTE göras och jag antar att det är det som hindrar mig. Allt som måste göras blir tråkigt så fort man säger "jag måste". Det förmedlar en dålig känsla helt enkelt.
Såg just videobloggen från igår, och jag måste faktiskt säga Dennis.. Jag är lite besviken, det var inte så mycket action i Trondheim som ni tidigare låtit påvisa. Falsk marknadsföring, så just nu så är jag inte så bedrövad över att vara kvar i Svea och tentaplugga. Även om jag fortfarande är grymt bedrövad över situationen.
Men annrs var det trevligt att även få se Anna, det är inte mycket väsen du gör av dig. Skärpning!
Jag skriver dock inte för att beklaga mig över mina kumpaner, utan mer över situationen jag är i just nu här hemma i lägenheten.. Soffan där jag sitter är överbelamrad (säger man så?) av böcker, anteckningar, pennor, halstabletter, näsdukar och förstås kaffe, helt enkelt det som får en förkyld student att fungera dagarna innan en tenta.
Igår lämnade jag kaoset bakom mig för en stunds avkoppling och kyla, jag åkte till stallet och tog mig ut på en ridtur i det fina höstvädret. Det var helt fantastiskt, naturen är så fin om hösten även om det är kallt, men hästen, Dimma var superrolig att rida igår. Även om det gjorde gott för själen att komma ut lite, så var det definitivt inte bra för förkylningen och jag antar inte för samvetet heller.
Vad gäller min förkylning så är den mycket bättre, det ser ut att gå mot en rekordsnabb tillfriskning. Har varit sjuk i 1 vecka nu, och om det fortsätter i den här takten kanske jag är frisk om 1 vecka. Då förutsatt att jag håller mig inne, med vetevärmen på fötterna och tekoppen i handen. Jag ska göra mitt bästa, för det vore ju fantastiskt om förkylningen släppte inom en överskådlig framtid. Det skulle ju betyda att jag brutit mitt normala mönster! Vilket inte är illa, vad det än gäller.
Vad händer annars då, jo jag ska faktiskt få besök jag med, av någon jag saknat alltför länge i mitt liv. Karin är just nu bilandes på väg hit, men hon är ju en busy fröken så jag får se hur mycket av hennes tid jag får beslagta.
Annars är det extra tomt här hemma nu, Tim min periodar-sambo har flyttat. Så jag har inte ens en vettig anlednig för att gå ut om dagarna mer. Men o andra sidan fick jag en ordentlig anledning att göra en storstädning! Som var väldigt välkommen och rolig att få gjord. Att få dammtorka likställer jag som att laga mat, det kräver båda precision för att resultatet ska bli bra och det är lika roligt.
Appropå matlagning, jag var extra duktig tyckte jag häromdagen när jag gjorde storkok, en vegetarisk indisk gryta. När allt var klart så var tanken att jag skulle ordna allt klart i ordentliga matlådor, men det gick ju inte riktigt som tänkt.. Grytan kräver nämligen ris till, och det upptäckte jag var slut!! HJÄLP, en krissituation!
Så det blev att frysa in hela storkoket. Och så var man tillbaka på ruta ett igen, fortfarande inget att äta. Det läskiga nu när jag tänker på det, är att jag inte minns hur jag löste matsituationen den dagen.. Men nu har jag i alla fall massa nästan klara matlådor i frysen, inför framtiden. Sparkapital om man så vill, gäller att vara förutseende även om det inte riktigt går som det var tänkt från början.
I övrigt har jag börjat irritera mig på småsaker, typ som varför man måste ladda mobiltelefonen så j-kla ofta när man inte ens använder den! Jag tycker att det jämt är dålig batteritid kvar, och att jag får ladda den jämt (typ var tredje dag), och jag har inte ens rört i den ibland! Irriterande. Känner mig väldigt gammal när jag kommer på mig själv att irritera mig över det, det känns som man blivit 70år och tänker att inte ska man väl behöva ladda grejjer som man inte använder, för det är ju bara när man använder dem som de drar energi.. jaja, hur som helst. En annan irriterande sak, som man faktiskt får börja undra om man inte borde söka hjälp för något, är när man börjar irritera sig för att det står så mycket disk i köket hela tiden. Man diskar ju jämt, så vem är det som sölar och ställer dit ny hela tiden?? Vad har allt använts till? Så jag får stå där och fundera någon minut över hur disken kom dit samt hur den blev till disk.. Det är inte så lätt alla gånger ska jag tala om!
Nä nu känner jag att detta börjar spåra ut för mycket så det är nog dags att återgå till den verkliga världen, den med alla måsten. Å jo, jag har beställt CD-skivor som aldrig kommer, det är också irriterande!
Tack alla snälla som skrev kommerntarer på mitt livs första blogginlägg, och jag hoppas ni har nåt att säga även om detta smått paranoida/filosofiska inlägg (hur ni nu vill).
Johannes; jag kommer inte att skriva 3 inlägg i veckan, det kan du glömma! Vad gäller bryggaren så tror jag att du vet hur jag känner inför den..
Håkan; kom förbi och spela MarioKart om du vill och vågar, du vet, jag har ju tränat en hel del nu..
Rebecka; du leder mig in i fördärvet med din tips!
/Martina
Något om att thé är underskattat....(Videobloggat)
Idag var det arbetsfritt hos deltagarna i "jakten på de norska oljepengarna". Jag och Anna gjorde skäl för våra nyligen införskaffade busskort och tog bussen i till stan där vi mötte upp Håkan. Håkan hade en liten mellanlandning innan han fortsatte med flyg vidare till Aalesund och senare Hurtigruttsbåten ut till Finnöya för att få lite efterlängtad närkontakt men sin Rebecka. Flyg Umeå-Arlanda-Trondheim-Aalesund och båt. Det är kärlek det.
Men du Rebecka..vi fick se och klappa lite på honom före dig.
Efter mötet med Håkan tog vi bussen mot Coop för lite billigare matshopping. Bussen tar i vanliga fall E6:an till City Syd och tar normala fall drygt omkring 20 minuter. Men inte idag. Någon klåpare hade krockat på E6:an som nu var avstängd i bägge riktningar. Innan vi nås av denna information spinner vi vidare på Norge som u-land och mitt i allt säger Anna rätt högt bland de andra resenärerna: "Det är för att Norge är ett u-land." Vi möttes inte av några reaktioner men jag kan bara tänka mig hur tankarna kunde gått i norrmännens huvuden. "Drygsvenskar som tror att ni är något." Efter att ha åkt runt älven och över fjorton bergstoppar kom vi äntligen fram till Coop 45 minuter senare än tänkt. Billiga Coop gjorde visade sig på sin bästa sida och erbjöd Coops egna billiga bacon för 36kr/paketet. De är billigaste kedjan i Norge men får ICA Supermarket på Ålidhem att verka som värsta outlet-butiken.
En stund senare hade vi promenerat hem och börjat med maten som idag blev klyftpotatis morötter och bacon i ugn och till det ett stekt ägg. Kött är för de som inte tänkt resa sin väg. Till kvällsmåltid blev det thé och boller vilket det här inlägget skulle handla om. Men vad skriver man om thé som underskattat dryck? Ingen aning, så här kommer en videoblogg där ni även får en glimt av vår sambo Clement.
Håll tillgodo.
En effektiv ordlista inom diskplockaryrket och lite andre boller
Nattbussar och föraktet av svenska VISA-kort
Trodde hela grejen med nattbussar var att de går hela nätterna och inte bara till dess krogen stängde. Finns ju folk som vill ta sig hem från jobbet också. Inte nog med att vi fick springa, vi blev tvungna att betala 60kr för att få åka med. Här har man lagt ut omkring 1600 Skr för att få ett busskort året ut och så gäller det inte på natten. Ett rån rent ut sagt. Men vad kan man vänta sig av ett "svenska-VISA-kortshatande-land" som inte kan ta emot VISA-kort utan kod ens på vårt svenska IKEA eller vad sägs om att förbjuda all alkoholförsäljning bara för att det är valdag. Man har kunnat rösta under nästan två veckor (om inte mer) men just på valdagen har en av de sista kommuniststaterna* (Kina, Kuba, Laos, Korea, Vietnam och Norge) valt att förbjuda alkoholförsäljning. Till och med Vinmonopolet hade stängt på en vardag för denna valdag. Tydlgen har det festats en del på valdagarna tidigare, därav förbudet. Kanske något att tänka på inför kommande val i Sverige.
"JA! Det är val! Lets Partyyyy!"
Kanske något för Reinfeldt fundera över. En kamera och dolda mikrofoner i varje hem med stöd av FRA för att hindra svenskarna att dricka på valdagen när viktiga beslut ska tas.
Hmm vart var jag? Jo just det bussresan. Jag har inte ens varit ute efter att köpa alkohol och ändå tänder jag snett.
Åter till bussturen...
På bussen satt vi intill en tjej som, ja vi kan kalla det för att hon smuttat lite för mycket på drinkarna. Dagens eventuella blåklocka under hennes ögat kommer inte från någon misshandel, så länge inte missat det egna örat med mobilen och träffat ögat rubriceras som det. Vi fick efter en stund sitta och hålla i henne för att hennes huvud inte skulle fara in i väggar och fönster. Som tack för hjälpen delade hon med sig av en Long Island Ice Tea av den redan uppdruckna sorten över golvet och delvis på mina byxor. Jag kan meddela att det bara var sprit som kom upp. Dåligt grundat med norske boller. På en busshållplats inte alls långt ifrån vår hoppade en kille på och hjälpte henne av bussen varpå hon föll ihop som ett korthus. Det var Anna som extraknäckte som social fältarbetare som lyckats via tjejens mobil nå en kompis till henne för att få hjälp. Tanken slog oss (eller det var nog mer mina onda tankar) att vi skulle låna hennes mobil och fotografera henne och lägga upp som bakgrund på mobilen med ett litet meddelande under med texten SKÅL! Men detta blev bara en tanke. Straffet för henne blir nog en rätt saftig baksmälla med tankar på allt annat än sprit.
*lämnar alla politiska åsikter åt sidan. Vet ju knappt vad jag talar om.
Till dagens rubrik. En effektiv ordlista inom diskplockaryrket...
Samlar tre ord som återkom under ett flertal tillfällen under mitt 9 timmarspass.
- Dekke bord - duka
- Rydde bord - plocka undan och göra rent bordet
- Vaske - diska, tvätta, skura. (sistnämnda kanske inte helt korrekt men kan tydligen användas som skura också)
Just vaske var ett ord jag fastnat för. Dumt att ha massa svenska ord för något som egentligen bara handlar om att vaska rent lite.
Dagens bilder blir i form vårt alldeles egna boller-recept. I ivern att börja baka råkade en halv deciliter vatten extra hamna i degen vilket gjorde den väldigt kletig. Tyvärr hade vi inget något rent mjöl så det blev att blanda i lite brödmix från min trekornsblandning som jag fick i julklapp av Anna. Våra släta boller fick en lite extra touch av matbröd vilket inte var helt fel. Slog mig nu att det är Ice Age-gänget på bollerpåsen.
+ 
= 
En sista tanke.
Någon som vet om norskt vatten är dåligt? Tvätten luktade sur när den var klar. Och nej den låg inte ens fem minuter efter att vaskemaskinen vasket klart.
En ledig söndageftermiddag
Efter att ha burit möbler och dukat i omgångar under tre dagar så hade vi igår fullsatt restaurang över lunchen.. så mycket slit för två timmars servering men jag slipper då gå på gym för att få lite styrka i armarna=) Och istället för dricks fick jag med mig en flaska Jacobs Creek.. You earn it Rebecka, enjoy! Sa Babs, restaurangchefen, som för övrigt är bland de roligaste och sjukaste kollegorna man kan ha! En holländska som bott här med sin familj i snart två, började som servitris men är nu restaurangchef i tvåveckors skift. Kan bara upplevas så tänkter inte ens försöka beskriva henne.. Men rolig är hon och gör jobbet riktigt kul!
Hade frukost imorse så har varit ledig under eftermiddagen.. gud vad skönt! Så har passat på att städa lägenheten och tvättat så allt är fixat till at jag får besök imorgon! Japp, Håkan kommer hit och förgyller min vecka!
Babs sa förstående att hon skulle ta det som var i veckan själv så jag skulle slippa jobba.. enjoy yourselves! Sen tar jag hennes pass nästa vecka.. Thank you thank you thank you!´
Härligt med nedräkning till Buenos Aires! Kan behövas här vissa dagar när graden av trötthet eller lesshet (kom jag just på ett nytt eget ord?) vill ta över.. 126 dagar är ju ingenting! Ett tredjedels år bara! wiiiieeehooo!
Annars händer det inte så mkt nytt under solen här borta. Köpte lite stickor och garn häromdagen som jag roat mig med lite om kvällarna.. om det ska användas sen är väl tveksamt men det är bara skönt att hålla på trilla fingrarna med nåt=) Hittade dessutom en radio under soffan idag som nu spelar norska p3! De saknar humor(program) men musiken är bra.. Som tur är så finns ju Mamma Nya Kille på nätet, för annars hade det ju inte gått! Hösten är här iaf och det innebär regn, regn, blåst, kuling, storm, regn och regn.. och kring 15 grader. Det är en utmaning att cykla till och från jobbet vissa dagar kan jag meddela.
Sitter och funderar om jag ska ta mig lite av det vin som ramlat in i min kyl under veckan (helgens Jacob samt en box Tocornal som jag fick av Maria) eller om jag ska cykla ner på gymmet istället. Eller kanske slå två flugor i en smäll? Jag ska ändå ner ikväll för jag ska ställa ner roboten (en liten färglad sak som går och samlar skit från bassängens botten om natten) så jag kan lika gärna passa på träna lite också. Och ta ett glas senare. Jag är ju ändå ledig..
Det flög just för övrigt förbi en havsörn utanför mitt fönster.. De är sjukt stora fåglar, majestätiska! Ska försöka få dem på kort nån dag för de flyger rätt nära huset eftersom det ligger just vid vattnet..
Har förresten fått kontrakt på jobbet nu så jag är garanterad heltid oktober ut. Efter det kommer det dels bli lugnare här.. (om inte Babs vill vara ledig och jag ombeds ta över restaurangen, haha!) med jag vill ju inte vara kvar här längre. Alla nära kära är ju så långt borta! Visserligen har jag väldigt trevligt här på jobbet men.. njae, jag skulle ju inte tacka nej till ett jobb i Trondheim direkt. Hoppas på få plocka lite choklad men får se vad som blir.
Och till er som ännu inte har Skype så kan jag hälsa från telefonbolaget att det är en väldigt dålig idé eftersom det inte kostar någonting att ringa!
Kram och hej från mig så länge!
Bilder
/Dennis
Från koja till slott och lite boller
Det här var ingen ovanlig syn för de två äventyrliga svenskarna i Trondheim. Visst hade vi lyxen att få tvätt våra kläder i grannens källare men själva torkandet av kläderna fick göras med hjälp av några torklinor och en god fantasi. Bilden ovan är fotograferad från sängen (madrassen) upp mot matsalen (för er som sett den guidade videotouren).
Förutom mössan och luvan så var det ungefär så har vi var tvungna att klä oss för att inte frysa. Innan vi gick och la oss varje kväll så tände vi sex värmeljus för att få lite varmare under själva insomnandet. Hade det börjat brinna så hade vi i alla fall inte frusit till döds.
Efter att ha sovit på en madrass på golvet under 10 dagar så välkomnades denna säng med öppna famnar. Den är aningen mindre än madrassen vi hade i kojan, men hallå, det är en säng. Skulle Anna börja sparkas för mycket så får jag helt enkelt ta mig ut i soffan som inte alls är svår att somna i (undertecknad har råkat somna där).
No more basment washing, peeing and showering! Detta badrum har allt bortsett från jacuzzi. Dusch, toa(!) tvättmaskin, massor av bra skåp. Nu är det bara att gå till apoteket och storshoppa för att fylla alla skåpen och hyllorna. Som om detta inte vore nog. När man kliver in i badrummet lite småfrusen på morgonen så värms man upp av golvvärmen under kakelplattorna. Norrmännen må vara konstiga som förbjuder all alkoholförsäljning på valdagen men som Clement sa igår: "Norrmännen vet vad bra golvvärme är." Jag undrar hur dålig golvvärme är. För är det inte varmt så är det ju ingen golvvärme.
Lägenhetens hjärta. Köket. När vi kom hit första gången och började rota i skåpen så hittade vi massor av nya köksredskap. Splitter nyköpta från IKEA och väntandes på att användas av personerna som tidigare stekt pannkaka i kastrull. Lägenheten är även utrustad med 2 element (något felplacerade men ändå) för att vi aldrig mer ska behöva frysa hemma. Men skulle inte dessa värma nog så har vi vår lilla kamin att brassa på. Vi funderar på att smyga oss iväg någon natt och leta efter bra brasved. Under min tidigare rätt korta anställning som ställningsbyggare var jag på ett bygge som hade mycket spillvirke. Detta bygge råkar ligga inte allt för långt härifrån. Självklart kommer vi inte ta något härifrån utan bara köpa brasved på allra hedligaste sätt och vis.
Tänker inte alls i termer som löneförmåner.
Över 20 bullar för 20kr. Klart bättre än Bunnpris boller 6st för 20 kr eller 7/eleven som tar 20kr för tre dock med karamellkräm i men ändå. Jag säger russin funka!
Men alla mynt har en baksida. Denna baksida säger: Laga mat? Nä ta några extra "boller" till kaffet, gröten osv.
På tal om boller. Nu ska jag och Clement ta tag i paketet på bilden och baka oss en omgång.
Ha det gött!
För det ska jag ha.
Den gömde stiger här med fram ur sina skuggor..
I alla fall, här på hemmafronten i Umeå har jag hit in tills roat mig med att följa mina kumpaners äventyr i Norge, när jag inte har gjort andra mindre vettiga saker.
För er som undrar så har det blivit höst här, och det är just nu bara en tidsfråga innan man får lov att börja skrapa vindrutorna på bilen om mornarna. Solen gläntar dock till då och då, och igår hade vi sommarväder med 20grader varmt, solsken och vindstilla! Detta utnyttjade jag mycket väl, och nu så här i efterhand lite väl väl.. Gårdagen började nämligen med en 2h ridtur i skogen, som var helt underbar. Detta gjorde hur som helst att mina senfunna matrutiner (har nämligen ätit på regelbundna tider i ca två veckor nu) blev satta ur spel. Ridturen och det som hör där till drog ut på tiden till den grad att min lunch uteblev. Vilket ledde till sprängande huvudvärk och total utmattning, inte en helt optimal uppladdning inför kvällens aktivitet, grillning vid Nydala sjön. Nog för att det är varmt på dagarna, men på kvällarna blir det väldigt kyligt. Så jag frös igår kväll, jag var trött och inte den minsta tillstymmelse till matlust infann sig, detta till trots min missade lunch!
Så detta har gjort att jag fångat min första förkylning för denna höst. Därför liggar jag just nu hemma, i sängen djupt nedbäddad under täcket med kaffe och kanelbulle vid min sida och drömmer mig bort till varmare klimat där mitt immunförsvar kan fungera bättre.
Har fått ett enormt kaffebegär de senaste veckorna, och allt detta kaffedrickande har fått mig att seriöst överväga att investera i en bryggare. För alla er som inte vet så har jag alltid varit emot bryggaren när det gäller mitt eget hem, för att jag tror att det leder till ännu mer kaffekonsumtion vilket ger ännu ett beroende att kämpas med i framtiden. Alltså; jag vill inte köpa mig ett problem, för att jag litar inte fullt till min egen förmåga att kunna stoppa mig sjäv från att brygga en kanna kaffe och dra i mig den. Så här ligger man lite småförkyld med en mugg snabbkaffe och tänker "va gott de skulle vara med riktigt kaffe". Nej, jag vill inte dit.
Ja, eftersom mina vänner i väst valt att flytta ifrån mig för att tjäna storkovan, är jag ensam kvar i Umeå och undrar varför.. En termin som just börjat är fylld med onödiga kurser, för nåt måste man ju göra. Kurslitteraturen som jag tänkt läsa idag tjänar just nu som provisoriskt databord, och kommer nog så att göra en stund till. För känner jag mig själv rätt så kommer inget vettigt bli gjort idag, eftersom hjärnan vet att jag är lite sjuk och när man är sjuk kan man inte göra vad man egentligen borde. Det är alltså den perfekta förklaringen till varför man inte borde göra saker (även om man kan och verkligen behöver).
Eftersom att terminen har börjat har även staden fyllts på med människor. Det är numera omöjligt att vistas på universitetet på lunchtimmen utan att få panikångest av alla dessa människor! Varje år är det samma sak, sommarens början känns tom och tråkig då alla som kunnat har lämnat staden. Efter någon vecka har man vant sig och tycker att det är rätt behagligt. En vecka innan kursstart kommer studenterna och stan känns för liten i relation till antalet invånare. Chocken drabbar en som en blixt från klar himmel, varje år! Jag kommer aldrig sluta att förvånas över min egen reaktion.
Eftersom detta är mitt första blogginlägg väntar jag mig mängder med reaktioner! Bra och dåliga. Tills dess ska jag kurera mig med diverse kurer för att denna förkylning inte ska bli så långvarig som de vanligtvis blir. Och jag ska försöka övertala min hjärna att jag visst kan läsa kurslitteratur fast jag är sjuk!
Dennis, Anna & Rebecka fortsätt kämpa på så synes vi snart.
/Martina
Snabba gröna gubbar
En vy från insidan.
Tunnlar
I ett land ojämnare än ansiktet på en pubertal tonåring krävs det en hel del tunnlar för att slippa behöva åka runt bergen. Men trots dessa tunnlar så går det inte särskilt fort att ta sig fram med bil/buss. Motorvägar verkar inte vara en hit i detta land. Men vad vet jag? Jag har ju bara suttit på buss från Oslo till Trondheim en hel natt och en halv morgon. När vi ändå är inne på vägar så kan vi ta upp priset på bensinen här i Norge..
Priser
...man kan tycka att ett land med så mycket olja skulle ha bra pris på bensin men där har vi fel. Bensinen är här en krona dyrare i norska kronor mot vad den är i Sverige. Notera då att en norsk krona motsvarar ungefär 1.20 Sv.kr. När vi ändå är inne på priser så kan vi ju ta upp priset på restaurangmaten här. Den enklaste av pizzor Margarita (tomatsås och ost) kostar på en normal pizzeria 130 Nkr (runt 155 Sv.kr). Helt galet. Tur att "Peppes pizza" motsvarigheten till Pizza Hut har bra pizzabufféer. 99Nkr och ät hur mkt du vill. En bra deal om man vill fylla på fett och köttreserven någon gång i veckan.
Tips. Om man jobbar i Norge. Se till att få jobb på en restaurang som serverar både lunch och middag. Har du tur ingår både lunch och middag under arbetstid.
Mat
Väl inne på mat så kan jag tala om att norrmän verkar vara motståndare till lagad lunch. Under mitt arbetspass som ställningsmontör stannade min kollega bara till vid vägkanten och sa. " Nu tar vi spisepaus" Tur att jag hade pannkakor med mig den dagen. Kalla fiskpinnar med ris hade varit lite jobbigt att få ner. Själva äter norrmännen mest mackor till lunch. Detta med antingen tub-ost eller chokladklet i olika former. Chokladkletet är något jag fastnat för. Lite vardagslyx i pengasparandet. Faktiskt kommit på att det finns fler användningsområden än just som pålägg på mackan. Jag som inte är ett superfan av havregrynsgröt blandade i 2 skedar i gröten och vips blev det som en desert till frukost. Behöve inte ens tillsätta mjölk. Smakade som varmt chokladklet bara. Mums! Funkar även alldeles utmärkt på pannkakorna också. Vilka det har blivit ett par stycken nu under de senaste 14 dagarna.
Pyjamasmodet
När vi ändå snuddade ämnet frukost, varför inte ta upp ett mode jag inte förstått riktigt. Har vid flera tilfällen sett killar iförda väldigt stora byxor, väldigt lika pyjamasbyxor. Till det har jag sett både skjorta och tjocktröja. Vad är det för mode? Är det något jag missat? Har det varit i Sverige någon gång under 1990-2000-talet (och norrmännen missat det)? Eller är det påväg till Sverige också? Hjälp! isf.
Toalettbestyr
If you got to go, you got to go..har under senaste veckan fått en helt ny innebörd. En toalett i källaren, kolmörker och Norgeväder har fått mig att ändra på uttrycket till you got to go if you really really really got to go. Dela toa med tre stora skalbaggar som du först trodde var döda nere i en mörk källare med ingång från gränden får en att knipa lite extra länge.
Söndagsöppet
I Thailand kan man handla skalbaggar och mumsa på vilket får mig att tänka på matbutikerna i Norge. Inte den snyggaste övergången men ändå. Ska du handla mat i Norge på söndagar så får du räkna med att trängas lite. Det är nämligen inte tillåtet för matbutiker (eller butiker i allmänhet) större än 50kv.meter att ha öppet på söndagar. Bunnpris som vi handlat på någon gång hade helt plötsligt en annan entré när vi skulle handla där igår (söndag). Där inne var allt ihoptryckt på 50kvadrat. Riktigt mysko lag tycker jag nog. Förstår inte riktigt poängen med det hela. Men sen är norsk byråkrati lite si och så. Ta bara tidigare nämnda problemen med skattekort.
Till sist till rubriken på dagens blogginlägg.
Snabba gröna gubbar
Alla övergångsställen här i centrala Trondheim verkar vara styrda av "röda/gröna gubbar lysen" För det mesta är det rött och man får gott vänta på grönt. Endast ett fåtal övergångsställen har en knapp att trycka på för att det ska bli grönt. När det väl blir grönt så hinner man bara ta typ 2 steg innan det börjar blinka om den gröna gubben för att sedan slå om till rött. Ingenting för sengångare och "rullatorburna" pensionärer.
Det var allt jag hade att säga för denna gång. Detta är förmodligen det sista inlägget skrivet på biblioteket i Trondheim. Imorgon flyttar vi till vårt ny boende som vi delar med Clement. När tiden är inne kanske jag presenterar honom också.
Tills vi skrivs igen!
Hade!
/Dennis
Allt går i ultrarapid
Har jobbat i helgen igen.. börjar se ett mönster i mitt schema och det är ledigt mellan mån-ons och sen jobba rslet av sig torsdag-söndag!=)
Kom just hem från ett 24timmars pass varav jag har sovit i 3 timmar.. alltså jobbade jag 14+10,5 timmar och fick lite sömn därimellan.. men det är bara att stå på! Vill inte ha medlidande, tycker mer bara det är fascinerande att man kan jobba så länge och ändå fungera någorlunda iaf. Och att det inte är nån som ifrågasätter huruvida man har fått nån sk. normal vila innan man går på nästa pass igen. Konstigt trött är jag, inte alls sömnig, mer bara som att allt jag gör och allt jag tänker går i ultrarapid. Så blir en kort update nu bara för ska gå sova. Ledig imorgon!
En tjej på jobbet slutade för övrigt hux flux idag, så nu är det bara jag kvar. Vilket innebär mer jobb eftersom den heltid vi skulle dela på nu blir min!=) btw...
Kram och hej!
Ps. Marias Valköttsgryta är väldigt god!
Martina: var är dina inlägg nånstans?!=)
Från himmel till helvete
Gav upp efter att ha jobbat ett 7.5timmes långt fyspass dær det sammanlagt har burits øver 2 ton stællningsmaterial.
Nya tag imorgon på jobbsøkarfronten.
Bilder kommer!
Dennis
Den bortglömda rundvandringen (videobloggat)
Idag när jag satt på biblioteket ringde ett okänt nummer på min norska telefon. Min hjärna som inte har slagit om till den norska koden fick kämpa hårt för att förstå vad personen i andra ändan vill. Men så mycket fick jag fram det var tal om en arbetsintervju klockan ett och vilken adress det var. Men vilket av alla jobb jag sökt var det? Kan vara bra att veta det när man väl kommer till intervjuen.
Efter lite närmare efterforskning av sända mail och adresser med samma som denna kom jag fram till att det var som hjälparbetare vid byggen som ställningarbetare. Nu är det bara att koppla in följande egenskaper.
- God fysik (alt. ha en extra tröja under jackan)
- Gillar att stå på.
- Orädd för höjder
/Dennis
Nu till den bortglömda rundvandringen i vårat penthouse.
På återseende.
Skattekort och hurtigrutt (videobloggat)
Eftersom restaurangen jag jobbar på har stängt för säsongen undantaget beställda sällskap så har jag haft ledigt idag. Skattekontoret i Brattvåg har bara öppet på tisdagar så tänkte att det var lika bra att passa på! Måste bara på återbesök så jag kan öppna ett bankkonto.
En hurtig rutt hem i regnet på vägarna som stundtals inte är bredare än våra cykelvägar! Men desto roligare att köra på ;D
Det kanske märks att jag inte har så mycket att göra.. haha, men känns inte lika isolerat om ni får se hur jag har det!
Kram och hej från Rebecka!
Vilse i pannkakan (videobloggat)
Pannkaka Deluxe
Den bortglömda tävlingen
Och som vinnare till damcykeln hurrar vi extra för Henrik som kom med det mest trovärdiga svaret. Vi har då inte sett några råttor.
HURRA HENKE!
Edit: Har nu sett att fel klipp ligger uppe på rundvandringen i råttslottet. Detta är något vi kommer att åtgärda under morgondagen.
Hemma hos Bjuhr (videobloggat)
Kram och hej från Rebecka
Lungt och stilla på Ona fyr.
Fick ett miljöombyte i helgen med lite arbete ute på Ona, en liten ö utanför den lilla ön jag egentligen jobbar på.=) Det var en 'litt vanskelig grupp' så de behövdes en extra servitris, moi. Hur vanskelig den var vet jag då inte för de var fromma som lamm och firade 40-års kalas över ett glas vin. Så det visade sig att hon som jobbar här egentligen bara ville vara ledig. Men inte mig emot, det är väldigt fint här och jag kan behöva lite extra timmars vila efter dessa första dagar på jobbet.. Som för övrigt har varit helt ok! Förutom avståndet till det sociala livet så trivs jag med att jobba i det höga tempot och hålla flera bollar i luften. Extra kul när man får lite dricks också, vilket tyvärr inte är så vanligt=) Jag känner några sedan förra sommaren och vi har rätt skoj vi, de flesta iaf, annars kan många gäster var bra på att underhålla! En kollega sa: Ja du är ju som dålig på det här med att inte le mot gästerna, verkar som vara din grej.. solstråle! Jag undrar, ler jag verkligen så mycket? (Jag är ju faktiskt kär så det kan ha med saken att göra)
Imorgonkväll bjuder Kjellaug och Svein (paret jag bor hos) på middag. Maria (vän och kock på restaurangen) har tagit med sig surströmming från svearike så vi ska testa om den norska motsvarigheten rakfisk är lika god. Ska bli kul. Kjellaug sa att det kanske kommer fram en akvavit eller två, men får se om jag kanske klara mig bäst utan den.
Har fått lära mig lite drinkar, det var kul! En av restaurangcheferna är även bartender så hon kan de mesta. Har ju som inte så bra koll när jag står där i baren och är glad att de flesta dricker öl (även kallad pils, öll, halvliter) eller gin o tonic! Men nu vet jag i alla fall hur jag ska gör en sex on the beach, San fransisco och Paparazzi. Lite bar-kuriosa här i norge är att man beställer en 'öl med mig', vilket inte betyder att jag ska dricka den tillsammans med dem, utan bara att det är jag som ska ge den.. "Får jeg en øl med deg?". Javisst!
Ska gå ut och försöka hitta lägenheten där jag ska sova inatt.. "du vet, det där gula huset". Haha, ja Ona är inte större än så!
Godnatt.
Livin' on the edge (videobloggat)
Rundvandring i lägenheten.
Besök på toa en tidig morgon.
Livin' on the edge.
Om videobloggandet får bra respons så kommer vi att försöka fortsätta med det. Eller det gör vi nog ändå. Det var riktigt kul.
På återseende
Dennis och Anna
Kanonkul(a)!
En dag som senare skulle sluta i dur startade tyvärr i moll. Det var med tårar och en klump i bröstet som vi vinkade av vår solstråle Rebecka. Vi hann med några trevliga timmar tillsammans innan hon for iväg. Nu räknas veckor, dagar, timmar, minuter, sekunder och hundradelar ner tills vi får träffa henne igen.
Efter införskaffande av telefon- och busskort begav vi oss genom våran nya vackra hemstad i jakt på ett norskt personnummer. Detta var svårare än vi trodde då vi måste ha ett jobb för att få ett D-nummer och ett D-nummer för att få jobb. Den norska byråkratin är verkligen rolig. Detta är något vi har för avsikt att fortsätta jaga efter imorgon när vi har varit på vår första arbetsintervju. Eftersom vi inte får jobba i Norge utan vårt D-nummer passade vi på att turista istället på värsta japanese way med kamera och karta i högsta hugg.
Igår fick vi ett napp på boende från 15 september till 15 december. Det lilla, lilla problemet var bara vart bor vi till dess!? Det diskuterades allt från att kampa under en bro från att sova på busstationen. Allt detta i mer eller mindre seriösa termer. Vi bestämde oss dock för att bepröva en mer ortodox metod; handskrivna lappar med vädjan om tak över huvudet. Sagt och gjort. Vi satte oss utanför domkyrkan i solen och författade. Sedan begav vi oss på sätta-upp-lappar-promenad, en på medicinska fakulteten vid St Olavs sjukhus och en på biblioteket. Nu var det bara att hålla tummarna och hoppas att hybel*guden var med oss.
I väntan på bättre tider tog vi en bön och en fika i vår (nu mera) favoritkyrka. Vi räknar oss nu som stammisar här då vi igår gick förbi och blev bjuda på kaffe och kaka.
Väl inne i kyrkan bjöds det på underbar vacker pianomusik samtidigt som vi bad till hybelgudarna och tände varsitt ljus för våra nära och kära. Vi tände även ett ljus för vår saknade Bäver-Bjuhr. Mitt under denna stilla andakt började Annas mobil att surra (observera att mobilerna ska vara avstängda i kyrkan) och ett okänt norskt nummer syns på displayen. Anna far ut som ett yrväder genom och får nästan omkull en städerska i sin framfart ut ur kyrkan. HALLELUJA! Hybelgudarna hade hört våra böner och givit oss en liten leilighet fram till den 15:e september för den stora summan 250 Nkr var för 12 dagar. Matcha det alla vandrarhem om ni kan. Fanns dock ett litet debackel med det hela: Ingen dusch. Men det ser vi som ett I-landsproblem av mindre dignitet i detta U-land som tar 135 Nkr för enkel pizza Margeritha.
Trötta men glada och lättade efter en lång omtumlande dag tänker vi nu knyta oss inför morgondagens nya äventyr.
Och för att sammanfatta denna dag med ord och bild
Att söka boende i Trondheim får 5 av 5 toasters.
KANONKUL!
*hybel - rum eller lägenhet att hyra
Umeå-Trondheim-Molde-Finnøya
Så har æventyret børjat!
Læmnade Umeå och det jag håller kært dær (før en stund) igår den 1 september kl 10. Det blev buss till Sundsvall, tåg till Trondheim, kom fram 8 på kvællen så ja, jag var glad øver att komma fram. Men inte bara det.. jag kunde inte fått trevligare vælkomnande æn av mina två busfrøn Anna och Dennis som kom skuttandes och gav mig flygande kramar=) Hærliga tider! Jag kom då på varfør jag suttit ensam på ett tråktåg i 10 timmar!..
Vi førsøkte køpa oss några kontantkort på vægen till vandrarhemmet men icket att det ville sig.. så det fick bli lite mat istællet, eller ja.. banan, juice, lite nøtter och ett brød.. kunde då sova gott iaf! Sen gick vi upp, upp, lite snett och upp. upp och upp igen innan vi tog oss fram till sængarna. Flås! Varfør ska packning vara så tung nær man minst vill det?
Efter lite lægenhetsjakt, snicksnackande och blixtrande av de tre nya kamerorna så låg vi tillslut i sængarna. Skøøøønt.. (glømde dock sængklæder dær hemma så fick hyra på plats før fina 65 NOK)
07.00 pep klockan och det var dags før frukost nere i lobbyn.. Sen var det bara dags att packa væskan før att åka vidare. Detta var alldeles før kort mellanlandning! Sitter nu i Molde efter att ha suttit på bussen i 6 timmar och åkt genom flertalet tunnlar och en færja. Jag hann dock inte med banken innan de stængde.. før vem vet att Nordea ær uppe på kullen bortanfør centrum?! Hittade iaf ett kontantkort Tele2 som jag nu har førsøkt aktivera utan større lycka, ska gå tillbaka till butikken eftersom jag ær invandrare och måste behandlas dærefter. Før visst ær det logiskt att måsta bekræfta sitt personnummer før att få anvænda en mobiltelefon i det hær landet... mm, precis storebror. Jag fick iaf en glass på køpet då jag køpte kortet!
Jag har en del tid att slå ihjæl hær i Molde innan næsta buss tar mig vidare till færjan ut till sjøss, så det passade alldeles utmærkt att hitta ett bibliotek! Kanske kan låna lite sydamerikabøcker nær jag lix ær hær.. aha! men då måste jag væl ha ett korrekt personnummer før det också, får se hur det går. Men jag ær inte bitter jag, bara længtar till duschen och få packa upp væskan..
Imorgon børjar jobbet.. kan hænda att jag blir ensam (før jag kan ju med alla rutiner?) men det går nog fint det.. kanske får extra mycket dricks då=) Om 6 veckor, om inte førr, så kommer jag åka tillbaka till Trondheim iaf och jobba dær istællet.. nån måtta får det vara med denna lilla ø mitt ute i ingenstans. Det sociala går ju føre det ekonomiska helt enkelt.
Kram och Hej
Trondheim Dag 1
Väl uppe på "toppen" vid 8-tiden fick vi veta att vi inte kunde checka in förrän efter klockan 14 (senare bestämt till 15) så vi gick åter igen ner på stan för att kolla runt. Nu hittar vi både till jobbet där vi har en av intervjuerna samt banken och skattekontoret där vi ska få våra tillfälliga norska personnummer.
5timmar senare var vi utsvultna och fick trängas i vandrarhemmets pentryrum med Schweiziska och Österrikiska origenterarlandslagen. Hela korridoren luktade blöta svettiga träningskläder från skogen. Vi småpratade lite med en ledare från Österrikiska laget som kom från Sverige men som bott i Wien en massa år.
Nu väntar vi bara på att Rebecka ska komma hit för en kort "mellanlandning" i Trondheim innan hon far vidare. Blir alltså att bestiga "berget" en gång till ikväll.
Nu ska det duschas efter att ha haft samma kläder på i över 30timmar. Men det är väl kanske så det ska vara när man bor i ryggsäck.
För övrigt. Inget nytt på boendefronten men det närmar sig lite. Några fler mail är skickade och några nummer noterade.
Fortsättning följer....