For alla er som trodde aventyret var slut..
Jag o Anna ar alltsa fortfarnade kvar i staterna, insuper de sista dagarna av semester. South beach ar nice! Men vi har inte bara legat pa latsidan o stekt oss i solen pa stranden (aven om de blivit en hel del sant), vi har aven gjort upp en Must Do List for Miami som vi jobbar pa att bocka av..
- Ata pa McDonalds
- Kaffe pa Starbucks
- Aka yellow cab
- Ata en RIKTIG hamburgare
- Se en schoolbus
- Besoka ett Shopping Mall
Som ni ser sa handlar det om USA grejer som vi forknippat med detta enorma land fran filmer o sant man ser pa tv.. Sa vi latar oss inte bara!
Kommer att redovisa hur vi har lyckas bocka av listan tills vi star pa hemma mark :) (allt for att halla er pa halster..)
Kan sagas iaf att det bli en Starbucks kaffe varje dag, minst en om dagen, det ar liksom var grej har vi kommit pa.. Min favvo ar vanilla latte, upptackte ju att det fanns soyamjolk sa da var de slut pa svart kaffe! (Anna visste iofs om att det fanns soya mjolk redan innan jag sag det, men hon tankte som inte pa att saga de till mig, men tror jag druckit i kapp nu!!)
Idag ar planen att: kl12 kommer varan "guide" som ska leda oss runt i de kubanska kvarteren i Miami, o sen ar det fotbollsmatch pa hostellet o sa blir det eventuellt utgang pa ett latinostalle for o dansa lite salsa. Vet dock inte rikitgt hur det blir med allt de dar sista, vi rakar vara lite slitna fran gardagens "svenskfest". For dom finns overallt, svennarna o t.o.m amerikanarna som snackar svenska o rakar bo i Umea... Varlden ar bra liten ibland..
De var val det, iaf det jag orkar med att skriva just nu! Kanske att det blir en liten uppdatering innan vi landar i Svea, vi far se..
//Martina
Miami och jet lag
I Miami blev det två dagars solande och badande enligt planerna trots att det låg thunder storm varning i luften. Men lite brunare blev jag allt. Till frukost på vandrarhemmet serverades på amerikansk sedvana pannkakor med lönnsirap. Och vad får man inte missa när är i USA? Jo en Big Mac meny Super Size. S jälvklart missades det. Det blev bara en vanlig meny men storleken på den var god nog ändå.
Nu sitter jag i Frillesås och har idag firat världens godaste 1-åring (objektiv? Ja visst) och bråkar med jet lagen som inte har gett med sig ännu. Önskade nästan att det var en fest i varje hörn, för kvällspigg är bara förnamnet.
Nu hoppas vi att Anna och Martina får några härliga dagar i Florida innan de också landar på svensk mark igen.
Tackar alla som velat följa vår resa från A till Ö.
Avslutar med att säga: Borta bra men hemma är minst lika bra det med.
- Vem kan tro att man kan sakna saker som att få spola ner dasspapperet i toaletten.
- Kunna dricka vattnet i kranen och det är kallt och fri från klorsmak.
- Kunna dusch i varmvatten tills huden blir skryklig samt den goda svenska husmanskosten.
Tackar mormor så mycket för hennes efterlängtade pannbiff med gräddsås, stekt lök och potatis.
Hoppas vi ses i sommar!
Med en liten tår i ögat trots att det är skönt att vara hemma.
Dennis
We did it and survived! The Death Road.
Turen startade iaf pa asfalt och efter ett par minuter stannade vi till vid ett stup dar Speedy visade en bil langt ner i avgrunden som hade kort lite for fort och missat en kurva. Efter nagon halvtimme kom vi fram till den verkliga Death Roaden. En smal grusvag som pa det smalaste stallet inte var mer an 3.5 meter bred och med branta stup pa 800meters djup. Riktigt spannande att ta sig fram langs dessa vagar men man var aldrig radd. Speedy var en riktigt bra guide och berattade hela tiden vad vi hade framfor oss och vad vi skulle tanka pa. Det basta med turen var att vi bara var 3st. Vi sag grupper med uppat 15personer som skulle styras av en eller tva guider. Med oss pa turen hade vi aven "Wheele" som foljde efter oss med bilen dar alla fornodenheter fanns sa som extra cykel, forbandslada och snacks.
3-4timmar senare var vi nere pa 1200 moh och framme vid slutmalet. Vi hade nu tagit oss 3500 meter ner i en dal dar det fanns ett litet hosteldar vi bjods pa mat, dusch och pool. En riktigt bra dag var till anda och vi fick satta oss i bilen hem de 3timmarna tillbaka till La Paz. Langs vagen tillbaka fick vi se ett antal kors vid vagkanten. Pa nagra av platserna berattade Speedy om vad som hant. Pa ett kors sag vi att det var skrivet ett amerikanskt namn pa en kille fodd 1986 som cyklat lite for vagat langs vagen.
Nu ar det var sista dag i La Paz och imorgon flyger vi tillbaka Lima dar vi ater ska mota upp Niclas och Anna innan vi tar oss upp till Miami.
Hej sa lange!
Dennis
La Paz - Saltöknen - La Paz
Vi anlande efter att ha akt baden buss och bat till La Paz. Bat var vi tvugna att aka for att passera over ett sund. Bussen daremot fick aka en egen bat over. Tank er en flotte med hoga kanter och en utomborsmotor. Lite for tunn for att rymma bade buss och passagerare. Vi anlande i alla fall till sist till La Paz busstation dar vi tog forsta basta/billigaste buss mot Uyuni. Det skulle vi kanske inte gjort da bilderna vi fick se pa bussen med storsta sannolikhet var tagna pa andra sidan 90-talet.
Sa har nojd sag Martina ut efter att vi fatt sett bussen. Sjalva resan var som att fara runt i tvattmaskin langs grusiga vagar. Ibland tror jag nog att det var sjalva off roaden som var den tankta vagen. 11 timmar senare var vi framme i Uyuni och frusna som nakenhundar pa nordpolen. Vi hittade genast en utflyktsargentur som kunde ta oss ut i saltöknen eller snarare en stor sjö med bara salt. Efter en stadig frukost bar det ivag mot det vita landskapet men forst en titt pa en tagkyrkogard.
Nu efter 20 minuter stopp bland dessa rostiga maskiner korde var chauffor Valter oss ut i saltoknen. 80km/h i en timme raknar aven den mindre mattebegavade ut att vi var 8mil ut i ingenstans med bara vitt vart man an tittade. Men sa fran ingenstans dok en ö(!) upp. En ö som hade formen av en fisk och full med kaktusar. Den aldsta av kaktusarna var enligt battre vetande 1200 ar och hade som hogst varit 9 meter.
Efter 45minuters rundvandring och lite lunch sprang vi (med mer eller mindre entusiasm, undertecknad var som ett barn pa julafton) ut i det vita for att leka lite med kamerorna.
Saltet eller lufttrycket som ar grunden till denna forvandling.
Fler bilder finner ni här.
Betalar man 150kr istallet for 50kr sa far man en battre hemresa. En buss med bra stolar och varme gjorde resan nastan smartfri. Det var bara en liten punktering nagra timmar fran La Paz som stoppade oss fran att komma fram tidigare an vantat.
Imorgon ska Dennis och Anna ut och cykla pa hoga hojder och vi kan val saga att det kommer att ga mest nerfor.
Ett fyndigt Hej sa lange!
Dennis
Varma Dagar Kalla Nätter
Rummet vi bodde i var av det allra enklaste slaget men med en fantastisk utsikt. (Tack for tipset Tobias) Rummet hade precis det man behovde och definitivt inget mer. Tre sangar pa ett knarrigt trägolv och en toalett. Dorrarna i rummet var av det slaget att de garna ville oppna sig sjalva. Vilket gjorde att en natt under tre täcken och fullt pakladd blev rätt kall.
Om nagra timmar bar det av med buss mot La Paz (varldens hogst belagna huvudstad, mycket i Boliva ar av slaget varldens hogsta) for att sedan hitta en ny buss mot Uyuni dar den helvita saltöknen vantar pa oss. Med eller utan overnattning beger vi oss sedan tillbaka till La Paz for nagra dagar i stan innan vi flyger upp till Lima igen. Det blir med andra ord en ratt fullspackad sista vecka pa den sydamerikanska kontinenten.
Hej pa ett tag. Nu ska det "mumsas" vidare pa nagra gigantiska popcorn som Bolivianerna av en dum anledning har sockrat sa att de smakar som Kelloggs Frosties. Vill ha salt!
Dennis
Bolivia
Nu ikvall ska vi se solnedgangen over varldens hogst belagna sjo Titicaca. Imorgon blir det ut pa en tur pa en av oarna for att se naturen och lite ruiner. Dagen darpa bar det av mot mot saltoknen innan vi tar oss tillbaka till La Paz och sedan Lima.
Hej och hopp for denna gang.
Ps. Kolla aven in bildsidan som har fatt nagra nya bilder.
Vi väljer livet
Kom inte pa nagon annan rubrik an "Jag valjer livet" och detta kommer framga senare i detta inlagg.
Efter en hel dags vandrande langs tagsparen de 2.8milen var vi antligen framme i Aguas Calientes, byn vid machu picchus fot. Vi hade som tidigare skrivit tankt att ta oss till ruinstaden redan dagen darpa men det ville inte vadret sa vi chansade pa battre vader under sondagen. Och sa blev det. Medan det flesta turisterna betalade en onodig summa pengar for att aka buss upp for berget sa tog vi vanan trogen pa oss ryggsackarna och borjade vandra uppfor berget. Denna vandring var om inte lika jobbig sa jobbigare an de 2.8 milen langs sparet. Efter cirka 2timmars trappgaende kom vi upp till den magnifika ruinstaden. Solen sken och allt var helt perfekt. Undertecknad fotade som aldrig forr och hittade massa saker att foreviga. Efter promenaden ner och antligen hemma pa hotellet pa kvallen gick jag igenom mina bilder och sag att det blivit i runda slangar 200 bilder. Blir lite att pilla med nar man kommer hem till Svea rike.
Pa sondag kvall tog vi farval av Rebecka som akte mot Cusco och senare Lima for hemfard till Sverige under onsdag morgon. 4 har nu blivit 3 och det kanns lite konstigt att inte fa traffas igen forran vi kommer tillbaka till Sverige och Umea.
Mandag morgon var det tankt att vi skulle ta taget mot hidroelectrica men nar vi stod nar i kön sa var min (Dennis) magvaska med pass, kreditkort, pengar och minneskort borta. En mindre inferno brot ut i skallen pa mig och jag borjade genast ga igenom i huvudet var/nar jag hade den sist. Kunde dock mitt passnummer i huvudet sa vi kunde bokat biljetter pa taget om inte Niclas och Anna A. lamnat sina pass pa rummet. Vi bestamde oss da att ga och ata den sedan tva dagar tidigare beprovade fukosten pa hotellet mitt emot varat. Val dar kom tanken till mig att jag nog hade min vaska pa restaurangen tvärs över gatan och gick dit da de oppnade for dagen. Jo da. Min vaska var dar och allt var kvar pa sanar som 50$ som personalen nog hade tagit som hittelön. Orkade inte braka om det da upphittandet besparade mig en massa pengar och beskymmer.
Efter frukosten bestamde vi oss for att ga till hidroelectrica istallet for att ta taget dit. Det blev ater igen att utmana blasorna pa fotterna och vandra den dryga milen langs sparet. En bit efter hidroelectrica och med vandring langs en fors, kom vi till en manuell linbana som man var tvungen att ta for att komma over pa ratt sida. Med hjalp av nagra vagarbetare tog vi oss over till ratt sida och det var med storsta sannolikhet mer an en person som fick forhojd puls langs firandet over vattnet.
Darefter bar det ivag med en av vagarbetarna i en overfull bil pa smala grusvagar med branta stup pa sidorna mot Santa Theresa och Santa Maria. Vid detta tillfalle slog tanken mig att det inte spelade nagon roll om vi haft bilbalte eller inte. Om vi krockat eller kort av vagen hade det varit morsing och good bye anda. Det var att ta till fader var. Vid varje skarp kurva tutade han for fullt for att varna eventuellt motande trafik. I Santa Maria fick vi ta en minibuss mot Cusco som bara kostade 12kr extra och akte direkt och gick snabbare an lokalbussen. Sa varfor inte..
Denna chauffor maste ha fatt sitt korkort (om han hade nagot) i ett flingpaket, for det var inga roliga 4.5timme bland bergen. Till och med de kaxiga israelerna som ville komma fram fort bad honom kora langsammare. Men istallet for att lyssna hojde han musiken. Ater igen var det att be till hogre makter. Det sjongs aven lite roliga sanger. Men nar vi kom till prastens lilla kraka sa fick det vara nog. "En slank hon ner i diket" kandes opassande.
Klockan 00.00 var vi tillbaka pa vart kara hostel och krop i sang for en god natts somn.
Nu blir det fika pa stan.
Hej hopp!
Dennis
Sa nar resan sitt slut for en av utav oss...
Har ser vi Dennis, Anna, Anna och Niclas pa sparet mot Aguas Calientes..
Efter en vandring langs tagralset och senare en hissnande stigning upp mot Machu Picchu, har jag nu lamnat ganget. Med en tar i ogat (som dock ingen sag) och visserligen stark hemlangtan tog jag taget fran Aguas Calientes igarkvall. Det resande aventyret fortsatter nu pa bara 6 ben..
Vi hade stallt klockorna pa 0700 och de som sov med Dennis fick gladjen av att vakna till Ted Gardestads "Himlen ar oskyldigt bla". Ted hade alldeles ratt! Vi tog sikte mot vart nyfunna basta frukoststalle hittils, och sag att himlen faktiskt var alldeles klarbla. Nyvakna och spanda infor dagens kommande aventyr slog vi oss ner langst bak i restaurangen (for att smidigt kunna smussla ner lite mellis i fickorna) och hogg sedan in pa frukostbuffén for 28 Soles (ca 70 SEK). Hittils dyraste fukosten, men dock den godaste!
Med latt packning borjade vi sedan vandra mot vart mal och knappt 2 timmar senare med diverse ommande tar och fotter och svettiga andfadda kroppar var vi framme vid checkpoint nummer ett. Det fanns en serpentinvag upp som transporterade upp majoriteten av besokarna med buss, men vi valde att istallet ga uppfor stentrapporna genom skogen. Eller ja, atminstone delvis. Jag var en av dem som valde en serpentinkurva ibland for att trampa ut mjolksyran ur benen. Men sen fortsatte trappornas bentraning!
Val uppe satt vi och hamtade andan ett tag samt laddade pa med ny energi med hjalp av russin, notter och vatten. A ja, nagon kanske smaskade pa den mellis som frukostbuffén hade att erbjuda. Sedan foljde vi strommen mot ingangen till de gamla ruinerna som vi sa lange suktat efter...
Det var sa storslaget, sa vackert, haftigt, markligt, fascinerande och en aning meditativt. Fast sist men inte minst sa hade vi stralande sol som bade varmde och brande! Det var storre an jag sjalv kunnat ana. Vem far idén att bygga ett helt litet samhalle mitt uppe i bergen? Jo inkafolket, jag vet. Men anda... Helt otroligt. Den som inte vart dar.. ak dit! Helt klart vart 12 timmars vandring! Nu kan man ju ga annu langre om man valjer Inkaleden, men for oss som hellre tar budgetvarianten och nojer sig med tva dagars alternativ vandring sa ar detta verkligen att rekommendera.
Pa plats fanns aven Alpacorna, eller Lamorna... vi blev lite osakra vilket som var vilket. Ett lamadjur kan vi i alla fall enas om att det ar. Har ar en liten yngling som kommit bort fran sina kompisar och irrade darfor omkring alldeles sjalv. Jag rakade sta mitt ivagen for den lilla spjuvern sa nar jag tog kortet och sen lyfte bort kamerna fran ogat sa sag markte jag att jag helt plotsligt stod oga mot oga med hen. Vet inte vem som hoppade hogst, antagligen var det jag.. For sen studsade den lurviga lilla saken vidare. Tyckte val mest bara att det var jobbigt att ha massa tvabenta pa sin gata. De bor ju trots allt dar, vi ar ju bara pa besok.
En kall dusch, pa med samma svettiga sockar men dock rena underklader!.. Ner till resaturangen och bestallde en tallrik med ris och gronsaker. De andra skippade sin dusch och kom ner for att hinna sitta ett tag innan jag skulle ga. Coca-Cola, Coca-öl och lemonad kom in.. cocaöl smakade mest bara mesk, ingen hit for mig iaf. Lemonaden funkar som vanligt alltid men sjalv har jag aldrig fattat tjusningen med coca-cola, helt klart overskattat!!
Ett snabbt kramkalas och farval fick ta plats inne pa restaurangen. Gillar inte farval. Usch usch.. Men tack i alla fall for en underbar resa. Jag tar med mig hem en massa minnen fran aventyr, galet langa bussresor, skona dagar pa stranden, svettiga natter, nagra pubkvallar, liv i en hangmatta, nya restauranger och nya matratter, standigt prutande och jobbiga turistkata efterhangsna forsaljare, konstiga men for det mesta valdigt goda frukter, ommande fotter, stundtals lite irritation at alla olika hall. Men vada, vad kan man begara av fyra manniskor som lever inpa varandra 24h om dygnet? Ingen ar perfekt. Men jag alskar er alla! Hoppas ni far en fortsatt spannande resa och att ingenting som vi hittils klarat oss ifran hander. Hall i pass och pengar! Sen ses vi lagom till Brannbollsyran dar hemma!
Portarna till taget hade oppnats och det var bara att stalla sig i ko. Jag hade sjalvklart plats i backpackervagnen, for tank vad hemskt det vore om man blandade peruaner och turister. Satt och lyssnade pa nagra amerikaner som rakat ut for hojdsjukan i Cusco med tillhorande spyor, huvudvark och andra influensaliknade symptom. Fick mig att fundera om det inte var det som Martina och aven Anna fick en slang av. Och jag med for den delen. Lag i sangen en dag med huvudvark och feberliknande ledsmarta.
Taget tog oss till platsen Km 82, dar vi hade paborjat var vandring for nagra dagar sen, och sen fick vi satta oss i bussar som rymde ca 20 pers for att aka vidare till Cusco. Jag var sa dodligt trott efter dagens trapatser men ar aven van att sova fore 10.. vi var framme strax fore 12. Med endast 3 soles kvar pa fickan fragade jag en fransk tjej om vi inte kunde dela taxi upp till centrum, ville inte riskera att masta ga hem. Bien sûr... tack tack. Vi delade pa en taxi och betalade 1 soles var (2:50 SEK).
Ringde pa Aldea Yanapays (vart hostel) dorr och tillslut oppnade en yrvaken mamma och undrade nog vad jag ville. Ja, jag har ett rum har inatt men vet inte vilket nummer. "Hur var namnet?" "Rebecka". Och eh.. jag ar med Anna, Dennis och Martina.. fast inatt ar det bara jag.
Jag tror inte hon fick nan ordning pa det hela for inte nat av vara namn stod med pa incheckningslistan for dagen..Och jag vet inte om jag vet vad jag pratad eom heller for jag var sa urbota trott att jag inte orkade tanka ens. Ville bara ha en sang! Men men, jag fick hamta mig vaska fran forradet och fick, till min stora gladje, lagga mig i samma sang som fore helgen. Skonare sang har jag aldrig sovit i...supermjuk med ett valdigt puffigt duntacke!
Nu vantar ca 21 timmars bussfard upp till Lima, for att sen pa onsdag flyga hem mot Sverige och karleken!
¡Hasta Luego!
2.8 mil makadam
Men vi kanske ska borja fran borjan. Igar morse vid 4-tiden kom en taxi och plockade upp oss och senare fick vi aven sallskap av Anna och Niclas fran var tripp till Rio. Efter nastan tva timmar i bilen over berg och genom dalar kom vi fram till ollantaytambo och tagstationen KM82. Har at vi lite medhavd frukost och klev senare ner pa sparet for att vandra mot Aguas Calientes. Vi hade dagen innan pratat med nagra fran lokalbefolkningen i ollantaytambo som sa att det inte alls var farligt att ga langs ralsen mot Aguas. Folk gor det hela tiden. Med andra ord sa var guiderna och turistinformationen i Cusco inte mycket att lite pa. Jakla blodiglar ar vad det ar. Det ska suga ut en pa allt vad pengar ar.
Ater till vandringen. Langs sparet fick vi se en massa ruiner som vi hade missat om vi gatt Inkaleden alternativt inte hunnit sett sa noga om vi akt taget. Nu fick vi tillfalle att ga narmare dem och fotografera och kanna pa de. Da och da kom det tag som tutade pa oss for att vi skulle flytta oss ut mot sidorna. Vi klev at sidan och borjade vinka at passagerarna som satt i sina skona stolar. Ett par ganger sag vi en och annan japan som fotograferade de galna europeerna som gick langs sparet. Nagra timmar efter var start satte vi oss pa en station eller det var snarare ett stalle dar tagen vaxlade. Vi satte oss pa en trapp och smafikade lite nar en man med uniform kom fram till oss och fragade om vi var pa vag mot Machu Picchu eller om vi var pa vag mot Cusco. Jag och Niclas slog vora mindre valpreparerade spanska hjarnor ihop och forklarade laget. Mannen forklarade att det var forbjudet att ga pa sparet och kommer taget sa ar det splash (ljudeffekt) Ciao! Vi nickade forstende och fortsatte sedan vandringen.
Efter cirka en mils vandrande tag vi lunchrast i en stor ruin som tydligen stod pa en tomt oss en farbror vars hundar skallde pa oss nar vi gick in. En av hundarna haltade lite konstigt nar den kom fram. Nar vi tittade lite narmare sa sag man att den bara hade tre ben. Hoger framtass saknades helt. Under lunchen kastade vi at hundarna lite ris och korv som vi tillagat kvallen innan och som i en handvandning var vi basta kompisar. Efter lunchen var det bara att fortsatta promenaden och andra milen gick ratt bra de forsta timmarna, innan det borjade regna. Det ganska karja landskapet hade bytts ut mot en mer regnskogslik omgivning. Vid nagot som sag ut som en station stannade vi till och tog skydd for regnet en stund i hopp om att det skulle lattna. Men icke..en halvtimme senare var det bara pa med regnkladerna och borja traska igen. Vi ville ju komma fram innan det lev morkt.
Vi gick och gick och gick och makadammet under fotterna var allt annat an bekvamt att ga pa. Regnet kom och gick liksom regnkladerna akte av och pa. Vid en tunnel 7km fran Aguas Calientes tog vi en valbehovlig paus for att ata lite mackor, russin, notter och olkorv. 10.5 timmar efter var start i ollantaytambo kom vi fram till Aguas Calientes och som en skank fran ovan erbjod en kvinna oss rum pa ett hostel for 15 Nueva Soles per person/natt. Det blev en ratt tidig kvall i sang efter middagen. Vi skulle chansa pa fint vader och ga upp klockan fyra imorse for att ta oss till Machu Picchu (en promenad pa en timme harifran)men himlen var oppen som en duschkran. Far bli Machu Picchu tidigt imorgon istallet.
Slut for idag, tack for idag.
Dennis
Mot Machu Picchu.
Men det ar inte droger detta inlagg ska handla om.
Idag akte Dennis, Anna, och Rebecka (Martina led fortfarande av sviterna fran en magsjuka och stannade hemma) till grannbyn Ollantaytamba en taxitur pa 1.5h enkel vag. Vi lyckades deala till oss en ok pris for en tur och retur resa dar chaufforen vantade tre timmar pa oss i ollantaytamba medan vi kollade runt bland ruinerna dar.
Gratis ar gott aven denna gang. Vid grinden stod det en vakt och pa en skylt stod det att en guidad tur skulle kosta omkring 200kr. No way! Vi hangde pa en farbor som sag ut som en guide nar han visade upp en lapp till vakten och vi sag lagom dumma ut och kom in utan kostnad. Val innanfor gick vi pa egen hand bland de olika etagen av inkaodlingar. Svart att forklara utan bilder sa vi tog massor av bilder men har under skrivande stund inte tid att lagga upp dessa.
Under veckan har vi kollat upp mojligheten att ga fran ollantaytamba via tagralsen mot aguas calientes och sedan vidare mot machu picchu. Vi fick tips om detta av en tjej som drev ett hostel i Lima. Dock har vi bara fatt en massa negativ feedback pa detta da vi har fragat runt bland turistbyraerna i Cusco. Det ska tydligen vara farligt, trangt vid tagmoten och att man bor ga pa natten. Samt att det tar valdigt lang tid.
Sa vi far se hur vi tar oss till Machu Picchu men vi ska dit och vi tanker inte falla for alla som vill salja dyra biljetter for att na den "gamla bergstoppen" (som namnet machu picchu betyder pa Quechua). Vi tror att turistbyraerna i Cusco har ett vinstintresse i det hela och inte talar om hela sanningen for oss. Vi tar oss i alla fall tidigt imorgon bitti 04.00 (11.00 svensk tid) mot Ollantaytamba for att sedan se hur vi tar oss mot malet.
Nasta gang ni laser nagot pà bloggen sa har vi natt vart mal och ar formodligen tillbaka i Cusco dar vi lamnar storre delen av var packning. Till Machu Picchu far vi aven med oss Anna och Niclas som vi traffade i Rio pa Magnus hostel.
Bye for Now.
Dennis och gänget
Bland sjuklingar
Nu sitter jag och Anna i matkö. Vi ska laga wokade gronsaker och ris som koptes in pa marknaden for en spotttstyver pengar. Men vi lar fa vanta ett tag da familjen "vi-ar-vakna-tidigt-och-stor-alla" lagar stor och langkok pa den enda spisen. Men men..inget ar som i vantans tider.
Pa torsdag eller fredag drar vi oss mot Machu Picchu. Vi vantar bara in Niclas och Anna som vi traffade pa svenskhostelet i Rio.
Hej svejs!
Skickar har en personlig halsning till morfar och mormor sa kan den som vill höra av sig till de om halsningen. =)
Dennis
Bakispizza.nu
Idag var det lite tunga huvuden efter gardagens Piscodrickande. Sa Anna klackte ideen bakispizza. Sa vid lunchtid begav vi oss ut pa jakt efter bakispizza. Hittade forst en pizzeria som sag bra ut. Satte oss ner och kollade igenom meyn och valde pizza. Men tyvarr sa hade de inte pizza just nu.
Tack och hej och vi gick. Nasta pizzeria lag bara nagra meter langre ner pa gatan och vi fragade om de hade pizza. Ja det hade det sa det. Stenugnspizza skulle det visst vara ocksa. Bara ett litet problem ugnen var kall och oeldad. Sa tiden gick och gick och ingen pizza kom. Inte heller kom Dennis forratt eller Rebeckas vatten. Efter en langre tids vantan kom en pizza. En pizza som inte alls var klar utan smakade bara deg. Efter ytterligare en bra stund kom pizza 2. Jag fragade da var min forratt var nagonstans och fick strax darefter ata degig pizza tillsammans med en alldeles for saltad forratt. Inget ar som i vantans tider sa vi vantade nu pa Annas och Martinas pizza. Vi hor nagot fran koket som gar i golvet och forstar att det var pizza nummer 3 som gick i golvet. Det var nu det brast. Med pengar som knappt tackte vara tva pizzor begav Anna och Rebecka sig mot koket och slangde at dem pengarna och gick. Drickan (2liter Cola) och forratten vagrade vi att en betala for.
Irriterade som bin satte vi oss pa Plaza das Armas och fraste at alla gatuforsaljare och alla skoputsare som insisterade pa att putsa vara flip flops och sandaler. "It's possible it's possible".
Nu pa kvallen blev det ett sedvanligt besok pa den vegetariska restaurangen dar vi idag betalade 50kr for 5 portioner mat. Dennis blev inte riktigt matt och tog in en portion till.
God Natt Sverige. Eller jag borde kanske snarare skriva god morgon.
Dennis
Utekvall i Cusco
Men pa eftermiddagen bar det ivag till en veg. restaurang for dinnera med hela sallskapet. For 56kr fick vi alla i oss soppa, varmratt och the sa att vi blev matta och belatna. Senare efter en liten promenad pa byn hittade vi ett schysst stalle som hette Indigo. Det var en indisk/thai bar/restaurang med riktigt skona soffor att sitta i. Har blev vi sittande ett bra tag innan vi ramlade hemat lagom pa lyset hela bunten.
En pa det hela taget riktigt trevlig kvall i Cusco.
Idag var det tankt att vi skulle dra vidare mot Machu Picchu men det klagas pa lite ofraschhet hos vissa parter av ganget sa vi stannar med all sakerhet en natt till innan vi beger oss ivag pa vandring. Och inte mig emot. Cusco kan man vara i ratt manga dagar utan att trottna.
Hej hopp!
Dennis
F*ck you I go! Jesus is for free!
Nu har vi flyttat fran Pirwa Hostels och bor nu pa Yanapay ett hostel dar allt overskott gar till en projekt for gatubarn och ett barnhem mm. Har finns det aven mojlighet att volontararbeta i skolan eller pa barnhemmet. Tyvarr sa blir det inget av det denna resa da det borjar bli kort om tid. Men vi vet ju i alla fall att pengarna for boendet gar till nagot bra.
Idag efter flytten till Yanapay sa begav vi (Anna Rebecka Dennis) oss mot Jesusstatyn har i Cusco. Detta mest for att statyn i Rio mer liknande ett renoveringsobjekt an en religios symbol. Vi borjade vandra uppfor mot Jesus och kom fram till en grind. Hmm vad an detta tankte vi och fraga. Det var namligen sa att de ville ha 140kr for var och en av oss for att ga in pa omradet. Inte en chans att vi betalar for det sa vi och tankte alla en och samma tanke "F*ck you I go!" och sa gick vi ner igen.
Men historien slutar inte har. Vi sag att man med lite trekking och klattring nog kunde ta sig upp och in i parken anda. Sa vi borjade vandra. Vissa stallen brantare an andra och pa vissa stallen fanns det knappt en tillstymmelse till stig att folja. Efter en stunds klattrande sag vi Jesus ansikte skymta genom vegetationen och vi var nastan framme vid vart mal. Lite mer trampande och upp kom vi genom buskarna tar en folksamling av betalande turister stod och fotograferade. A penny for deras tankar nar vi dok upp.
Runt kristus fotograferade vi en del och poserade i alla mojliga vinklar innan vi skulle bege oss ner. Nu skulle vi gora som vanligt folk och ga vagen ner. Langs vagen sag vi nagra biljettkontrollstationer men dessa kunde vi latt undvika. Mest spannande var i entren pa vagen ut dar vi tidigare vant pa klacken for att vi inte tankte betala. Detta gick dock bra och ingen verkade bry sig om oss pa var vag ut.
Snart borjar klockan narma sig matdags och ikvall planerar vi att ata pa en veg.-restaurang dar en maltid kostar omkring 14kr.
See you later alpaca(tor)
Dennis
Nedan foljer lite bilder fran dagens bravader.
Här har vi entrén som vi endast anvande for utgang. En bit upp pa hojden.
Jesus lever
Vertikal promenad
Genom skogen kunde vi skymta malet.
Amigo dar ar du ju!
Jesusstatyn. Check!
Tjejer ni kan tacka mig senare.
Pa vagen ner hittade Rebecka en alpaca. Men den ville inte folja med.
