For alla er som trodde aventyret var slut..
Sa kommer har lite mer (som man vill att en bra bok ska vara, man vill inte att den ska ta slut men det gor den o man vill bara ha mer..)
Jag o Anna ar alltsa fortfarnade kvar i staterna, insuper de sista dagarna av semester. South beach ar nice! Men vi har inte bara legat pa latsidan o stekt oss i solen pa stranden (aven om de blivit en hel del sant), vi har aven gjort upp en Must Do List for Miami som vi jobbar pa att bocka av..
- Ata pa McDonalds
- Kaffe pa Starbucks
- Aka yellow cab
- Ata en RIKTIG hamburgare
- Se en schoolbus
- Besoka ett Shopping Mall
Som ni ser sa handlar det om USA grejer som vi forknippat med detta enorma land fran filmer o sant man ser pa tv.. Sa vi latar oss inte bara!
Kommer att redovisa hur vi har lyckas bocka av listan tills vi star pa hemma mark :) (allt for att halla er pa halster..)
Kan sagas iaf att det bli en Starbucks kaffe varje dag, minst en om dagen, det ar liksom var grej har vi kommit pa.. Min favvo ar vanilla latte, upptackte ju att det fanns soyamjolk sa da var de slut pa svart kaffe! (Anna visste iofs om att det fanns soya mjolk redan innan jag sag det, men hon tankte som inte pa att saga de till mig, men tror jag druckit i kapp nu!!)
Idag ar planen att: kl12 kommer varan "guide" som ska leda oss runt i de kubanska kvarteren i Miami, o sen ar det fotbollsmatch pa hostellet o sa blir det eventuellt utgang pa ett latinostalle for o dansa lite salsa. Vet dock inte rikitgt hur det blir med allt de dar sista, vi rakar vara lite slitna fran gardagens "svenskfest". For dom finns overallt, svennarna o t.o.m amerikanarna som snackar svenska o rakar bo i Umea... Varlden ar bra liten ibland..
De var val det, iaf det jag orkar med att skriva just nu! Kanske att det blir en liten uppdatering innan vi landar i Svea, vi far se..
//Martina
Jag o Anna ar alltsa fortfarnade kvar i staterna, insuper de sista dagarna av semester. South beach ar nice! Men vi har inte bara legat pa latsidan o stekt oss i solen pa stranden (aven om de blivit en hel del sant), vi har aven gjort upp en Must Do List for Miami som vi jobbar pa att bocka av..
- Ata pa McDonalds
- Kaffe pa Starbucks
- Aka yellow cab
- Ata en RIKTIG hamburgare
- Se en schoolbus
- Besoka ett Shopping Mall
Som ni ser sa handlar det om USA grejer som vi forknippat med detta enorma land fran filmer o sant man ser pa tv.. Sa vi latar oss inte bara!
Kommer att redovisa hur vi har lyckas bocka av listan tills vi star pa hemma mark :) (allt for att halla er pa halster..)
Kan sagas iaf att det bli en Starbucks kaffe varje dag, minst en om dagen, det ar liksom var grej har vi kommit pa.. Min favvo ar vanilla latte, upptackte ju att det fanns soyamjolk sa da var de slut pa svart kaffe! (Anna visste iofs om att det fanns soya mjolk redan innan jag sag det, men hon tankte som inte pa att saga de till mig, men tror jag druckit i kapp nu!!)
Idag ar planen att: kl12 kommer varan "guide" som ska leda oss runt i de kubanska kvarteren i Miami, o sen ar det fotbollsmatch pa hostellet o sa blir det eventuellt utgang pa ett latinostalle for o dansa lite salsa. Vet dock inte rikitgt hur det blir med allt de dar sista, vi rakar vara lite slitna fran gardagens "svenskfest". For dom finns overallt, svennarna o t.o.m amerikanarna som snackar svenska o rakar bo i Umea... Varlden ar bra liten ibland..
De var val det, iaf det jag orkar med att skriva just nu! Kanske att det blir en liten uppdatering innan vi landar i Svea, vi far se..
//Martina
Bilder!
Nu finns nya bilder publicerade på vår bildblogg som ni kommer åt genom att klicka på knappen bilder här ovan i menyn!
Inte så många bilder dock, tar som lång tid att ladda upp!
/M
Inte så många bilder dock, tar som lång tid att ladda upp!
/M
Svea låg inte mer än 15min bort..
Hej alla glada!
Just nu sitter jag o Anna i Rio, fast det skulle lika gärna kunnat vara i Svea.
Vi övergav vårt tidigare Rio hostel till formån för ett svenkt ställe. Känns väldigt underligt att gå omkring och prata svenska, har nog inte riktigt fått ordning på språkdisketterna i huvudet, direkt man ska till att fråga nån här om någonting vill man rent instinktivt göra det på engelska.. Och sen har vi det här med att skriva på svenskt tangentbord.. Är rätt svårt och man får tänka minst lika mycket som när man använder det brasilianska.
Vad sker annars? Tja, inte så mycket just nu faktiskt. Håller på att flyta bort i värmen, men jag vet inte riktigt om man kan skylla allt på värmen eller om det egentligen handlar om att den sista alkoholen håller på att lämna kroppen.. Så jo, vi var ut igår. Från vårt gamla pirat hostel ordnade man turer ut till Lapa, en mindre säker del av Rio (vilket en norska bittert fick erfara), men desto mer party var det där på gatan. Festivalstämning och sjukt mycket folk! Men det var trevligt, vi visste dock inte riktigt vart vi skulle ta vägen så vi gick några varv runt ett kvarter, stannade till och fyllde på glasen med caipirinha (3RS), tills vi tappat bort mer än halva styrkan som lämnat hostelet och vi blev till slut less och haffade en taxi tilbaka till säkrare mark.
När vi ville in på hostelet öppnade Vic porten med ett förvånat uttryck och frågade vad vi gjorde där? Hade inte vi åkt till Lapa? Anledningen till förvåningen var att vi tydligen var hemma tidigt, klockan var ju inte mer än typ 02.00.. Sen satt jag vaken till 05.00, och då hade fortfarande ingen av de andra som åkt till Lapa kommit hem..
Ska även nämna lite mer om vårt nya boende. För det första känns det som rena lyxstället i jfr med Piraterna.. Tror allt är bättre. Jag och Anna blev supertaggade på att laga mat direkt vi såg köket t ex! Så nu har vi precis vart och handlat, blir tacos ikväll! Men innan det ska vi nog försöka oss på att fånga solnedgången i Ipanema. Sen blir det kanske caipirinha-mix-kurs ikväll av vår nya bostadsvärd Magnus. I boende kostanderna ingår nämligen caipi;s, kaffe/te och dricksvatten. Sen så har vi även då fri tillgång till tvättmaskin och då givetvis tvättmedel och sköljmedel oxå! Bara för att nämna några av faciliteterna här.
Over and out
Martina
Och jo jag skrev ju förut att vi skulle ge oss på någon sevärdhet, men det har fortfarande inte blivit av.
Just nu sitter jag o Anna i Rio, fast det skulle lika gärna kunnat vara i Svea.
Vi övergav vårt tidigare Rio hostel till formån för ett svenkt ställe. Känns väldigt underligt att gå omkring och prata svenska, har nog inte riktigt fått ordning på språkdisketterna i huvudet, direkt man ska till att fråga nån här om någonting vill man rent instinktivt göra det på engelska.. Och sen har vi det här med att skriva på svenskt tangentbord.. Är rätt svårt och man får tänka minst lika mycket som när man använder det brasilianska.
Vad sker annars? Tja, inte så mycket just nu faktiskt. Håller på att flyta bort i värmen, men jag vet inte riktigt om man kan skylla allt på värmen eller om det egentligen handlar om att den sista alkoholen håller på att lämna kroppen.. Så jo, vi var ut igår. Från vårt gamla pirat hostel ordnade man turer ut till Lapa, en mindre säker del av Rio (vilket en norska bittert fick erfara), men desto mer party var det där på gatan. Festivalstämning och sjukt mycket folk! Men det var trevligt, vi visste dock inte riktigt vart vi skulle ta vägen så vi gick några varv runt ett kvarter, stannade till och fyllde på glasen med caipirinha (3RS), tills vi tappat bort mer än halva styrkan som lämnat hostelet och vi blev till slut less och haffade en taxi tilbaka till säkrare mark.
När vi ville in på hostelet öppnade Vic porten med ett förvånat uttryck och frågade vad vi gjorde där? Hade inte vi åkt till Lapa? Anledningen till förvåningen var att vi tydligen var hemma tidigt, klockan var ju inte mer än typ 02.00.. Sen satt jag vaken till 05.00, och då hade fortfarande ingen av de andra som åkt till Lapa kommit hem..
Ska även nämna lite mer om vårt nya boende. För det första känns det som rena lyxstället i jfr med Piraterna.. Tror allt är bättre. Jag och Anna blev supertaggade på att laga mat direkt vi såg köket t ex! Så nu har vi precis vart och handlat, blir tacos ikväll! Men innan det ska vi nog försöka oss på att fånga solnedgången i Ipanema. Sen blir det kanske caipirinha-mix-kurs ikväll av vår nya bostadsvärd Magnus. I boende kostanderna ingår nämligen caipi;s, kaffe/te och dricksvatten. Sen så har vi även då fri tillgång till tvättmaskin och då givetvis tvättmedel och sköljmedel oxå! Bara för att nämna några av faciliteterna här.
Over and out
Martina
Och jo jag skrev ju förut att vi skulle ge oss på någon sevärdhet, men det har fortfarande inte blivit av.
Om att sova i ett epilepsianfall-light
Jag & Anna ar i Rio!!!
De andra ar kvar pa Ilha Grande och beraknas komma oss till motes i slutet eller borjan pa nasta vecka.. Varfor har vi da splittat upp oss kanske ni nu undrar, och det har att gora med att jag o Anna har sa mkt att utratta har i Rio! Vi far se vad vi hinner med, men an sa lange kan sagas att vi sett stranderna. Och Copacabana ar lang.. Och mitt forsta intryck ar att Rio ar en vacker stad. Far se vad jag tycker om en vecka.
Vi ar i alla fall for nuvarande inkvarterade pa det absolut billigaste hostelet med bast lage, om man vill vara nara bada Copacabana och Ipanema stranderna, ca 5min gangavstand till vardera strand.
Men hur var de nu.. Man far vad man betalar for, eller...
For sa ar det verkligen, superbilligt.. MEN standarden ar inte den hogsta. Fran gatan ser porten inte mkt ut for varlden, knappt sa att taxichaffisen hitta det nar vi kom. Sen kom man in o fick da se vad for ratthal vi bokat in oss pa.. Men vi kan borja med de bra sakerna..
1. Snabbt internet.
2. Hyfsad pool.
3. Läget.
4. Engelsktalande personal! (icke att forglomma!!)
Och sa over till minus-sidan..
1. Ingen frukost. STORT MINUS!
2. Luftkonditioneringen. (Dock ar Anna nojd eftersom hon har tillgang till flakt vid sangen, som somliga andra inte har och dessutom fri insyn fran andra boende i vandrarhemmet!!)
3. Ofrascht kok.
4. Toaletterna som saknar las mm.
Det ar inte det att vi begar mkt, eller blivit allt for vana med den lyx vid hit in tills haft pa Ilha Grande, men lite vardighet har vi anda kvar! Ett riktigt backpackerstalle med andra ord, men det har ju aven det sin charm.. Men man har val inte lust att bo har som andra som bott i varat rum i en-tva manader..
Till dagens rubrik sa beror det i hogsta grad vart nuvarande hem. Sangarna har, ar, som allt annat inte superfrascht, sa lite rangligt med andra ord. Battre blir det inte av att tjejen under mig, antingen led av epilepsi eller dromde nat, men hursomhelst sa skaka sangen lite da och da i en onaturlig riktning. I ovrigt har min forsta natt i Rio varit bra, sovit som en stock i sangen som kan beskrivas som en vagga och vars kudde knappt existerar. Men som sagt, jag har sovit gott, bade i natt och i eftermiddags.
Ikvallen har vi delat en flaska rodtjut, som var riktigt nice. Imorgon ska vi, om vadret ar bra vilket vi tror de kommer vara, forsoka ta oss upp tidigt for att bege oss till Jesus. Sedan tankte vi oss Ipanema standen, siesta lite och till kvallen blir det favela party. Det later nice, eller hur..!
Det finns bara ett litet krux.. Vi fragade nar ungefar man drar till favela partyt och nar man kommer hem.. O svaret fick oss att svalja lite vin fel.. Man aker dit kring 02.00 och kommer hem vid 08.00 tiden.. Okej att vi har forstatt att man gar ut sent pa den har kontnenten, men klockan 2 pa morgonen.. Sa vi funderar starkt pa att ta oss varsin aksjuketablett (man blir ganska somning som bieffekt av dem), sa dar pa eftermiddagen sa att vi kan ga o lagga oss vid 18 o sen stiga upp vid midnatt, ta en dusch o parta natten lang. Kan nog arligt saga att jag aldrig kant mig sa gammal som nu nar tankarna om morgondagen gar i dessa spar...
Nu borja de spela Jack Johnson har, och Anna har redan gatt o knytit sig sa det ska jag med gora!
Go´natt!
Martina
De andra ar kvar pa Ilha Grande och beraknas komma oss till motes i slutet eller borjan pa nasta vecka.. Varfor har vi da splittat upp oss kanske ni nu undrar, och det har att gora med att jag o Anna har sa mkt att utratta har i Rio! Vi far se vad vi hinner med, men an sa lange kan sagas att vi sett stranderna. Och Copacabana ar lang.. Och mitt forsta intryck ar att Rio ar en vacker stad. Far se vad jag tycker om en vecka.
Vi ar i alla fall for nuvarande inkvarterade pa det absolut billigaste hostelet med bast lage, om man vill vara nara bada Copacabana och Ipanema stranderna, ca 5min gangavstand till vardera strand.
Men hur var de nu.. Man far vad man betalar for, eller...
For sa ar det verkligen, superbilligt.. MEN standarden ar inte den hogsta. Fran gatan ser porten inte mkt ut for varlden, knappt sa att taxichaffisen hitta det nar vi kom. Sen kom man in o fick da se vad for ratthal vi bokat in oss pa.. Men vi kan borja med de bra sakerna..
1. Snabbt internet.
2. Hyfsad pool.
3. Läget.
4. Engelsktalande personal! (icke att forglomma!!)
Och sa over till minus-sidan..
1. Ingen frukost. STORT MINUS!
2. Luftkonditioneringen. (Dock ar Anna nojd eftersom hon har tillgang till flakt vid sangen, som somliga andra inte har och dessutom fri insyn fran andra boende i vandrarhemmet!!)
3. Ofrascht kok.
4. Toaletterna som saknar las mm.
Det ar inte det att vi begar mkt, eller blivit allt for vana med den lyx vid hit in tills haft pa Ilha Grande, men lite vardighet har vi anda kvar! Ett riktigt backpackerstalle med andra ord, men det har ju aven det sin charm.. Men man har val inte lust att bo har som andra som bott i varat rum i en-tva manader..
Till dagens rubrik sa beror det i hogsta grad vart nuvarande hem. Sangarna har, ar, som allt annat inte superfrascht, sa lite rangligt med andra ord. Battre blir det inte av att tjejen under mig, antingen led av epilepsi eller dromde nat, men hursomhelst sa skaka sangen lite da och da i en onaturlig riktning. I ovrigt har min forsta natt i Rio varit bra, sovit som en stock i sangen som kan beskrivas som en vagga och vars kudde knappt existerar. Men som sagt, jag har sovit gott, bade i natt och i eftermiddags.
Ikvallen har vi delat en flaska rodtjut, som var riktigt nice. Imorgon ska vi, om vadret ar bra vilket vi tror de kommer vara, forsoka ta oss upp tidigt for att bege oss till Jesus. Sedan tankte vi oss Ipanema standen, siesta lite och till kvallen blir det favela party. Det later nice, eller hur..!
Det finns bara ett litet krux.. Vi fragade nar ungefar man drar till favela partyt och nar man kommer hem.. O svaret fick oss att svalja lite vin fel.. Man aker dit kring 02.00 och kommer hem vid 08.00 tiden.. Okej att vi har forstatt att man gar ut sent pa den har kontnenten, men klockan 2 pa morgonen.. Sa vi funderar starkt pa att ta oss varsin aksjuketablett (man blir ganska somning som bieffekt av dem), sa dar pa eftermiddagen sa att vi kan ga o lagga oss vid 18 o sen stiga upp vid midnatt, ta en dusch o parta natten lang. Kan nog arligt saga att jag aldrig kant mig sa gammal som nu nar tankarna om morgondagen gar i dessa spar...
Nu borja de spela Jack Johnson har, och Anna har redan gatt o knytit sig sa det ska jag med gora!
Go´natt!
Martina
Äntligen dags vara vänner för inlägg om ridtur och efterkommande behandlig av dess konsekvenser.
Vi tar oss tillbaka till Paraty, da jag och Anna bokade in oss pá en ridtur. Vi blev upphämtade pa byran dar vi bokat turen, körda till garden där vara hästar och guide väntade. Sen var det uppstigning och sen bar det iväg ut i terrängen. Vad som sedan följde kan beskrivas med manga superlativ, men vi väljer: galet.
Det hela startade i lugn skritt, sedan övergick det allt mer i skengalopp! Vart forsta stopp pa turen blev dock pa en liten höjd där vi fick fotografera byn nedanför, vilket var en fin vy. Sen blev det att korsa floden som ledde oss till det vattenfall vi snart skulle fa bada i, skönt att fa bada i sötvatten som omväxling!
Sen blev det tok racing hem, Annas polle var riktigt pa hugget och ledde manga sträckor, min egen Estrela som han hette ville, men storleken bar honom emot. Vi gjorde dock allt vi kunde för att försöka ta ledningen, men det gick inte sa mang ganger. Sa mitt i denna racing, blir vi omkörda pa felsida av varan guide, som sitter pa storsta hästen! Inte hade vi nat o sätta emot där inte, bara att acceptera.. Vilket var tungt för tävlingsmänniskan.
Pa vägen hem red vi längs floden, som vi skulle korsa igen och igen. Vilket var trevligt, om det inte hade varit sa att Estrela nästan var tvungen till att simma över pga benlängden.
Det var den redogörelsen, dagen efter bjöd pa dels lite muskelvärk men desto mer skrapsars ont. I den galna skengaloppen hade bade jag o Anna dragit upp fina skrapsar pa benen, som har tagit tid att läka och kommer troligtvis att lämna kvar fina minnen i from av ärr! Men det var det värt.
Inget ont som inte för nagot gott med sig, 3dagar senare var vi incheckade pa spa!
Det borjade med att vi fick oss ett glas vatten, sen ledda in till rummet där vi skulle fa bodyscrub. Och de var verkligen bodyscrub, fran fötterna upp till halsen blev vi skrubbade med en kokos-skrubb som innehöll bade olja och ordentliga kokosflingor, sa det raspade skönt pa kliande bett, det var dock mindre skönt pa det färska skrapsaren som vi fatt efter ridningen..
Efter skrubben fick vi duscha av oss kletet, det som nu lossnade utan tval för oljan var tydligen bra för huden, i kallt vatten. Sen blev det helkroppsmassage pa en madrass pa golvet. Och även det var verkligen helkropp, de började med tarna och avslutade i harbotten. Det var riktigt skönt. Efter massagen blev det dags för angbastu och till sist badtunna i 34grader varmt vatten med lite vatten och en fruktsallad. Ibland är livet gött!
Ursäkta förseningen
//Martina & Anna
Flytta är jobbigt..
Att flytta är jobbigt, men att göra det i 30graders värme med hög fuktighet och flipflops är sjukt drygt!
Det är iaf vad vi har gjort idag, flytt fr Carlos Gardel vandrarhemmet med AC och lyx till ett lite mindre lyxigt Vanilla Hostel.. Men det tog ett tag att ta sig hit.. Vi hade nämnligen bokat in oss pa La Rocca, betalat deposition och kollat upp bussen som skulle ta oss dit. Detta visade sig dock vara lite för bra för att vara sant..
Vi kom dit, till en oansenlig dörr, granne med en bilverkstad.. Efter manga om och men fick vi iaf reda pa att La Rocca hade stängt igen. Sa det var bara att plocka upp det nedpackade livet pa ryggen och fortsätta vandra.
Sa har besökt en jädra massa hostels idag och fragat om priser etc.. Till slut bokade vi in oss pa ett, eller egentligen tva ställen.. Vanilla Hostel för i natt och Tango Backpacker Hostel för resten av dagarna här i BA. Det positiva är alltsa att vi har tak över huvudet för natten, det mindre roliga är att vi inte längre har AC pa rummet...
Planeringen var alltsa att det skulle bli en kort promenad idag fr och till bussen typ, därför tänkte jag att flipflops lät som en god idé imorse.. Men nu i efterhand har vi nog promenerat minst lika mkt idag som vi gjort alla andra dagar, dvs inte lite.. Sa Martina har lite ont i fötterna just nu.. Och än far de ingen vila, vi har nämnligen planer pa att ga ut pa ett dansställe ikväll.. Sa innan det maste jag siesta lite..
So long!
//Martina
Det är iaf vad vi har gjort idag, flytt fr Carlos Gardel vandrarhemmet med AC och lyx till ett lite mindre lyxigt Vanilla Hostel.. Men det tog ett tag att ta sig hit.. Vi hade nämnligen bokat in oss pa La Rocca, betalat deposition och kollat upp bussen som skulle ta oss dit. Detta visade sig dock vara lite för bra för att vara sant..
Vi kom dit, till en oansenlig dörr, granne med en bilverkstad.. Efter manga om och men fick vi iaf reda pa att La Rocca hade stängt igen. Sa det var bara att plocka upp det nedpackade livet pa ryggen och fortsätta vandra.
Sa har besökt en jädra massa hostels idag och fragat om priser etc.. Till slut bokade vi in oss pa ett, eller egentligen tva ställen.. Vanilla Hostel för i natt och Tango Backpacker Hostel för resten av dagarna här i BA. Det positiva är alltsa att vi har tak över huvudet för natten, det mindre roliga är att vi inte längre har AC pa rummet...
Planeringen var alltsa att det skulle bli en kort promenad idag fr och till bussen typ, därför tänkte jag att flipflops lät som en god idé imorse.. Men nu i efterhand har vi nog promenerat minst lika mkt idag som vi gjort alla andra dagar, dvs inte lite.. Sa Martina har lite ont i fötterna just nu.. Och än far de ingen vila, vi har nämnligen planer pa att ga ut pa ett dansställe ikväll.. Sa innan det maste jag siesta lite..
So long!
//Martina
46 timmar, 30 minuter...
Jag har nedräkning här i källaren i Umeå!
Varför jo; Trondheimarna Anna och Dennis ska komma hem! Och det är något jag verkligen väntat på!
Och sen pågår ju en annan nedräkning parallellt med denna, den ser ni här till höger....
Känslan när jag ser den är skräckblandadförtjusning.. För samtidigt som det ska bli OTROLIGT skönt att komma bort från stan och kylan kan jag inte säga att jag inte är lite rädd. I första hand är det flygresan som känns lite sisådär, för jag känner mig inte helt bekväm med att åka flygplan i ETT DYGN. Vetskapen om att man ska hem samma väg är inget jag vill tänka på nu.
I övrigt så har jag stressat upp mig med att försöka ordna de sista förberedelserna. Köpt kamera, bokat tid för sista vaccinationssprutan, börjat fundera vad man ska packa med sig osv. Idag har jag funderat lite kring ett par sandaler, om de ska med eller inte.. Det är väl inte så mycket att ta ställning ni kanske tycker, men hallå, nu råkar det faktiskt vara mina favoritsandaler! Snygga och supersköna, det som talar emot att ta med dom är att de var svindyra och jag vill ju inte att de kommer bort! Dilemma här alltså!
Trondheimarna har klagat på mig! De har tydligen väntat sig ett inlägg, det var "tydligen längesen" jag skrev något här i bloggen, och ja, jag kan väl hålla med. MEN VA FAN! Jag har ju inte haft tid!
Julen kom och gick, det blev lite farande upp och ner längs landet, och barnpassning och det ena med det andra!
I alla fall, blev att fira julen i Pajala iår och 23 dec blev jag inkallad i garaget. Min far höll på att montera extraljus till min bil, men det var bara det att han behövde lite hjälp... (surprise!)
Min far är väl inte heller den bäste pedagogen, vilket hade behövts då garaget inte är min hemmaplan direkt, även om man varit där och grejat någon gång.. När vi hade kommit så pass långt att det bara var att leta upp helljuskabeln och sätta ihop den med extraljuselkabeln så får ni här ett utdrag av konversationen..
Far; "Gör inte kortslutning nu!"
Jag; "Nä..."
Far; "Nå gör inte kortslutning"
Jag; "Hur ska jag göra för att inte göra kortslutning då??!" (lätt irriterad)
Far; "Nå gör inte kortslutning!!"
Jag; "Men hur ska jag inte göra då?!"
Far; "Gör inte kortslutning!"
Jag är vid detta laget hyfsat irriterad så jag höll mig TYST och efter ett tag kom svaret...
Far; "Ta inte i plåten.."
Inte nog med språkbarriären i garaget, det tog nog extremt lång tid innan extraljusen var helt på plats, dels tog vi juluppehåll, men sen allt letande! Mer än halva tiden gick nog åt att leta efter grejer där, det är ju min smått pedantiske bror som organiserat hela garagets interiör, så det är inte stökigt alls. Det är bara det att far har blivit gammal och minns inte riktigt var han la skruven han höll i sin hand för 20sekunder sedan när han gick för att hämta hylsnyckeln... Så 5 minuter gick åt att leta upp skruven, eller nån annan del som han slarade bort, det hände ju hela tiden.
Annars var julen trevlig, nästan alla familjemedlemmar hemma, bara ena brorsan som saknades! Det var lite trist, men ändå rätt bra tror jag. Förra julen var ju alla hemma så då blev det lite väl trångt och livat av alla barnen.
Kom tillbaka till stan dan innan nyårsafton, och såg till min förtvivlan att det blivit full vinter här! Mer snö än i Pajala! Gah! Den där helvetes snön alltså, jag får krupp! För det första, folk kan inte köra bil på snövägar. En del tror att det bara är att gasa på som vanligt, andra krypkör fram.. För det andra, jag kom hem, skulle parkera och ser att det går inte! Min parkeringsplats var mer eller mindre upptagningsplats för Mont Everest. Bittert.
Så ställer mig så nära dörren som möjligt för att slippa släpa packning 4meter extra.. Plockar på mig så mycket som möjligt, slår igen bildörren bara för att se att jag inte kommer in. Min dörr är nämnligen oöppningsbar pga en halvmeter snö. ROLIGT när man suttit en dag i bilen och kört! Inte ens det unnas man, att få komma in i sitt eget hem! Grr! Nästan lika irriterande är det faktum att denna fastigheten inte har en spade så man kan skotta in sig, bara sopborstar. Endast för Umeå vintrar. Bara börja sparka bort pudersnön, det är ju lätt de.
Jag har börjat tro att allt det här händer mig för att jag är tornedaling, det tornedalska vemodet och pessimisten kommer man inte ifrån, hur långt man än flyttar!
Nåja, jag tror jag nöjer mig nu.
Åkte och köpte mig en spade dagen efter, gömt den har jag oxå. Verkar ju vara värefullare än guld i den här stan så här dags!
Varför jo; Trondheimarna Anna och Dennis ska komma hem! Och det är något jag verkligen väntat på!
Och sen pågår ju en annan nedräkning parallellt med denna, den ser ni här till höger....
Känslan när jag ser den är skräckblandadförtjusning.. För samtidigt som det ska bli OTROLIGT skönt att komma bort från stan och kylan kan jag inte säga att jag inte är lite rädd. I första hand är det flygresan som känns lite sisådär, för jag känner mig inte helt bekväm med att åka flygplan i ETT DYGN. Vetskapen om att man ska hem samma väg är inget jag vill tänka på nu.
I övrigt så har jag stressat upp mig med att försöka ordna de sista förberedelserna. Köpt kamera, bokat tid för sista vaccinationssprutan, börjat fundera vad man ska packa med sig osv. Idag har jag funderat lite kring ett par sandaler, om de ska med eller inte.. Det är väl inte så mycket att ta ställning ni kanske tycker, men hallå, nu råkar det faktiskt vara mina favoritsandaler! Snygga och supersköna, det som talar emot att ta med dom är att de var svindyra och jag vill ju inte att de kommer bort! Dilemma här alltså!
Trondheimarna har klagat på mig! De har tydligen väntat sig ett inlägg, det var "tydligen längesen" jag skrev något här i bloggen, och ja, jag kan väl hålla med. MEN VA FAN! Jag har ju inte haft tid!
Julen kom och gick, det blev lite farande upp och ner längs landet, och barnpassning och det ena med det andra!
I alla fall, blev att fira julen i Pajala iår och 23 dec blev jag inkallad i garaget. Min far höll på att montera extraljus till min bil, men det var bara det att han behövde lite hjälp... (surprise!)
Min far är väl inte heller den bäste pedagogen, vilket hade behövts då garaget inte är min hemmaplan direkt, även om man varit där och grejat någon gång.. När vi hade kommit så pass långt att det bara var att leta upp helljuskabeln och sätta ihop den med extraljuselkabeln så får ni här ett utdrag av konversationen..
Far; "Gör inte kortslutning nu!"
Jag; "Nä..."
Far; "Nå gör inte kortslutning"
Jag; "Hur ska jag göra för att inte göra kortslutning då??!" (lätt irriterad)
Far; "Nå gör inte kortslutning!!"
Jag; "Men hur ska jag inte göra då?!"
Far; "Gör inte kortslutning!"
Jag är vid detta laget hyfsat irriterad så jag höll mig TYST och efter ett tag kom svaret...
Far; "Ta inte i plåten.."
Inte nog med språkbarriären i garaget, det tog nog extremt lång tid innan extraljusen var helt på plats, dels tog vi juluppehåll, men sen allt letande! Mer än halva tiden gick nog åt att leta efter grejer där, det är ju min smått pedantiske bror som organiserat hela garagets interiör, så det är inte stökigt alls. Det är bara det att far har blivit gammal och minns inte riktigt var han la skruven han höll i sin hand för 20sekunder sedan när han gick för att hämta hylsnyckeln... Så 5 minuter gick åt att leta upp skruven, eller nån annan del som han slarade bort, det hände ju hela tiden.
Annars var julen trevlig, nästan alla familjemedlemmar hemma, bara ena brorsan som saknades! Det var lite trist, men ändå rätt bra tror jag. Förra julen var ju alla hemma så då blev det lite väl trångt och livat av alla barnen.
Kom tillbaka till stan dan innan nyårsafton, och såg till min förtvivlan att det blivit full vinter här! Mer snö än i Pajala! Gah! Den där helvetes snön alltså, jag får krupp! För det första, folk kan inte köra bil på snövägar. En del tror att det bara är att gasa på som vanligt, andra krypkör fram.. För det andra, jag kom hem, skulle parkera och ser att det går inte! Min parkeringsplats var mer eller mindre upptagningsplats för Mont Everest. Bittert.
Så ställer mig så nära dörren som möjligt för att slippa släpa packning 4meter extra.. Plockar på mig så mycket som möjligt, slår igen bildörren bara för att se att jag inte kommer in. Min dörr är nämnligen oöppningsbar pga en halvmeter snö. ROLIGT när man suttit en dag i bilen och kört! Inte ens det unnas man, att få komma in i sitt eget hem! Grr! Nästan lika irriterande är det faktum att denna fastigheten inte har en spade så man kan skotta in sig, bara sopborstar. Endast för Umeå vintrar. Bara börja sparka bort pudersnön, det är ju lätt de.
Jag har börjat tro att allt det här händer mig för att jag är tornedaling, det tornedalska vemodet och pessimisten kommer man inte ifrån, hur långt man än flyttar!
Nåja, jag tror jag nöjer mig nu.
Åkte och köpte mig en spade dagen efter, gömt den har jag oxå. Verkar ju vara värefullare än guld i den här stan så här dags!
Presentation av MartinA
Då kom turen till vår kära källargudinna, Martin A JaHaaaaaraaaa att få sig en liten presentation. Trots att hon är minstingen i gänget har hon en rygg som en 65-åring och traskar därefter som en kråka. Detta syns däremot inte när glassbilen spelar sin välkända melodi. Men till skillnad från andra barn springer Martina inte TILL glassbilen utan tar snabbt skydd i sin bunker lyssnandes på Rosenström på höga dB. Även om Martina spenderar en del tid i stallet, är i Obbola samt plockar hundbajs varannan dag så luktar hon nog gott för att få följa med på resan.
Hårda Lapp-fakta
- Namn: Martina HahahahaHaara
- Ålder: Plutt
- Sysselsättning: Pseudostudent, full time Wii’are
- Civilstatus: Singel och deltidsmorsa till Tim ca: 12 år som gärna skäller på stenar i vattnet
- Intressen: TV-spel, köra bil, sova, baka, förskjuta ryggkotor, rida och vinna.
- Favoritfärg: Rosa
- Klädstil: Poppigt, Stiligt, Snygg sekreterare, ridbyxor snart bikini.
- Musiksmak: Från hårt till mjukt precis som klapparna på julafton.
- Favoritdjur: Kossor, jyckar och pollar.
- Äter helst: Äta? Va då jag åt ju igår och förra veckan.
- Dricker inte gärna: Mjölk och sånt.
- Radioprogram: Allt på Rockklassiker
- Favoritlåt: Hör här nedan.
- Bästa resesällskapet: Gamfolket och Bäver-Batman.
- Citat: En gång är ingen gång, två är lika med noll (Rosenström).
Sist men inte minst så är det slöseri med tid att inte tala på både in- och utandning.
Varför kan jag inte slutföra något?!
Jag har fått ett problem...
Råkade vända lite på dygnet i helgen som var, och kan inte få det "rättvänt" igen. I och för sig var det lite felvänt från början men nu har jag börjat anse att det är ett problem! Jag är inte riktigt van med att vara vaken på natten och sova på dagen, så mina dagar blir som förstörda känns det som.
Först blir jag stressad över att jag inte kan somna, sen blir jag stressad när jag vaknar eftersom jag numer måste börja dagen med stress för att jag aldrig vaknar. En timme senare är min produktiva dag över. Jag kommer liksom aldrig igång när jag vaknar kring normal lunchtid. Det är ett problem som är mycket svårare att lösa än vad det är i teorin.
En komplikation till hela mönstret är oxå årstiden. För denna årstid har jag ett speciellt sov-mönster (eller vaken-mönster om du hellre vill). Jag är vad jag kallar för en duracell-kanin, med uppladdningsbara batterier. Under tre dagar kan jag hålla någorlunda dagsrutiner, vara igång och få saker gjorda och sover kring 9-11h/dygn. Den fjärde dagen däremot, den försvinner ut i tomma intet för då kliver jag inte upp överhuvudtaget. Och sen så rullar det på så. Perioden håller i sig okt-feb. Det är ganska jobbigt ibland om man har mycket inplanerat, men eftersom detta inte är någon nyhet så har jag lärt mig att anpassa planerna efter det. Men det blir ju intressant när resan tar vid, min kropp kommer nog få en smärre chock, så det ska bli intressant att studera.
Över till något helt annat.
Fick jullov i tisdags, och vad har jag då sysselsatt mig med? Jo, jag har stickat och virkat. Var på julmarknad (äntligen, har försökt gå i 3 år men missat av olika anlednigar) och där blev det inköp av garn. Så nu har jag påbörjat MÅNGA projekt, vilket är roligt, men samtidigt så vore det ju bra om något blev klart nån gång.. Har just nu ganska många (är nog en underdrift men ändå...) projekt igång, men eftersom jag repar upp allt hela tiden så tar de sån tid och få nåt klart. Att det tar tid har två orsaker. Dels testar jag nya tekniker och mönster, och för det behövs lite "träning" och sen, detta tror jag hänger ihop med visheten som kommer med åldern, har jag blivit mycket petigare när jag håller på. Det är inte bara tidsfördriv, nu ska det bli snyggt oxå, så jag stickar en vante och börjar på nästa och ser att den inte blir precis likadan och att den andra blir bättre.. Då måste jag repa upp den som är färdig och göra om. Så så håller jag på, stickar/virkar 5h, sen repar jag upp allt (vilket går på 5min) och sedan börjar jag om igen.. Inte undra på att jag aldrig blir klar!
Men jag lovar här med att när jag är klar med något kommer bildbevisen!
Annars har jag och Håkan gått in för att varva New Super Mario Bros. Det går rätt bra, förutom när Håkan blir trött, då går det inte så bra längre. Ni kanske ser; det är Håkan som för det hela fram åt! Och det är jättebra, för jag är inte så duktig på det, men jag tycker det är kul att spela! Så om inte Håkan spelade så skulle jag inte hller spela, skulle fastna på någon bana och sen skulle jag sitta fast där. Och jag gillar inte att sitta fast, så jag skulle sluta spela.. Och det hade ju inte varit så bra, pengarna i sjön och Martina irriterad!
Från och med igår och till imorgon är jag och Tim barnvakter. Lille Bob bor här för tillfället. Så Tim känner av konkurrensen kan man säga. När Bob är här får man vidta lite åtgärder.. Städa upp alla små grejer på golvet eftersom han hela tiden är ute efter mat. Och därmed står även Tims matskål ute i hallen, där han kan vakta den. Det störigaste med två vovvar hemma är ändå när man säger nåt menat åt en av dem så gör båda två samma sak. T ex jag kallar på Bob, och då kommer Tim som ett brev på posten, jag säger stanna, båda stannar så jag nästan trampar på lillen.. Krångel..
Ja, det var väl det för denna gång. Nästa gång blir det inlägg från hemhem skulle jag tro. Ska nämnligen åka norrut i början på nästa vecka. Men innan det ska jag jul-pyssla på söndag och skriva lite julkort, baka och så.. Det blir trevligt.
//Martina
Råkade vända lite på dygnet i helgen som var, och kan inte få det "rättvänt" igen. I och för sig var det lite felvänt från början men nu har jag börjat anse att det är ett problem! Jag är inte riktigt van med att vara vaken på natten och sova på dagen, så mina dagar blir som förstörda känns det som.
Först blir jag stressad över att jag inte kan somna, sen blir jag stressad när jag vaknar eftersom jag numer måste börja dagen med stress för att jag aldrig vaknar. En timme senare är min produktiva dag över. Jag kommer liksom aldrig igång när jag vaknar kring normal lunchtid. Det är ett problem som är mycket svårare att lösa än vad det är i teorin.
En komplikation till hela mönstret är oxå årstiden. För denna årstid har jag ett speciellt sov-mönster (eller vaken-mönster om du hellre vill). Jag är vad jag kallar för en duracell-kanin, med uppladdningsbara batterier. Under tre dagar kan jag hålla någorlunda dagsrutiner, vara igång och få saker gjorda och sover kring 9-11h/dygn. Den fjärde dagen däremot, den försvinner ut i tomma intet för då kliver jag inte upp överhuvudtaget. Och sen så rullar det på så. Perioden håller i sig okt-feb. Det är ganska jobbigt ibland om man har mycket inplanerat, men eftersom detta inte är någon nyhet så har jag lärt mig att anpassa planerna efter det. Men det blir ju intressant när resan tar vid, min kropp kommer nog få en smärre chock, så det ska bli intressant att studera.
Över till något helt annat.
Fick jullov i tisdags, och vad har jag då sysselsatt mig med? Jo, jag har stickat och virkat. Var på julmarknad (äntligen, har försökt gå i 3 år men missat av olika anlednigar) och där blev det inköp av garn. Så nu har jag påbörjat MÅNGA projekt, vilket är roligt, men samtidigt så vore det ju bra om något blev klart nån gång.. Har just nu ganska många (är nog en underdrift men ändå...) projekt igång, men eftersom jag repar upp allt hela tiden så tar de sån tid och få nåt klart. Att det tar tid har två orsaker. Dels testar jag nya tekniker och mönster, och för det behövs lite "träning" och sen, detta tror jag hänger ihop med visheten som kommer med åldern, har jag blivit mycket petigare när jag håller på. Det är inte bara tidsfördriv, nu ska det bli snyggt oxå, så jag stickar en vante och börjar på nästa och ser att den inte blir precis likadan och att den andra blir bättre.. Då måste jag repa upp den som är färdig och göra om. Så så håller jag på, stickar/virkar 5h, sen repar jag upp allt (vilket går på 5min) och sedan börjar jag om igen.. Inte undra på att jag aldrig blir klar!
Men jag lovar här med att när jag är klar med något kommer bildbevisen!
Annars har jag och Håkan gått in för att varva New Super Mario Bros. Det går rätt bra, förutom när Håkan blir trött, då går det inte så bra längre. Ni kanske ser; det är Håkan som för det hela fram åt! Och det är jättebra, för jag är inte så duktig på det, men jag tycker det är kul att spela! Så om inte Håkan spelade så skulle jag inte hller spela, skulle fastna på någon bana och sen skulle jag sitta fast där. Och jag gillar inte att sitta fast, så jag skulle sluta spela.. Och det hade ju inte varit så bra, pengarna i sjön och Martina irriterad!
Från och med igår och till imorgon är jag och Tim barnvakter. Lille Bob bor här för tillfället. Så Tim känner av konkurrensen kan man säga. När Bob är här får man vidta lite åtgärder.. Städa upp alla små grejer på golvet eftersom han hela tiden är ute efter mat. Och därmed står även Tims matskål ute i hallen, där han kan vakta den. Det störigaste med två vovvar hemma är ändå när man säger nåt menat åt en av dem så gör båda två samma sak. T ex jag kallar på Bob, och då kommer Tim som ett brev på posten, jag säger stanna, båda stannar så jag nästan trampar på lillen.. Krångel..
Ja, det var väl det för denna gång. Nästa gång blir det inlägg från hemhem skulle jag tro. Ska nämnligen åka norrut i början på nästa vecka. Men innan det ska jag jul-pyssla på söndag och skriva lite julkort, baka och så.. Det blir trevligt.
//Martina
Tim is back och veckan i ord.
Förra veckan började jag ordentligt förbereda inför resan.. och lite andra saker..
Men jag börjar med att säga att Tim har kommit på besök igen, denna gång ska han bo här i 3-4 veckor, dvs 3-4 veckor av konstiga inslag och tillträden tills Tims värld.
Veckan som var och idag..
Onsdag - Pass-fixning
Lagom till löning tänkte jag att de kan vara bra att få passet fixat. Sagt och gjort. Åkte till polisen, tog ett galet fotografi (ser typ ut som jag är påtänd alternativt har en psykisk störning) sen signatur som blev barnskrift pga den otroligt klumpiga pennan att skriva med och handen som inte ville skriva som den brukar.. Så Jag hoppas jag blir insläppt genom tullen, trots inte de bästa förutsättningar. Men jag tänkte, okej om bilden ser wacky ut, det syns ju ändå att det är jag.. Värre blir det om det blir skriftprov. Nu är väl det inte så vanligt, men nu spelar vi upp ett worst-case scenario, det skulle bli betydligt svårare för mig att klara, ingen kommer tro att det är jag som skrivit signaturen vid en jämförelse.
När det var dags för betalning av passet, så givetvis ville inte VISA fungera! Tanten i receptionen trodde så kalrt att jag inte hade täckning på kontot (vilket vore konstigt den 25e i månaden..) så Erik blev inkallad, men inte heller hans kort fungerade i hennes manick. Så det blev en tur till restaurangen, köp av cola på kortet och tillbaka till tanten. Hon provade dra kortet igen, och nu funka de! Det kändes så där, jag hade gärna gjort om hela proceduren för då kanske man hade fått en bättre bild, alltså inte sett så freaky ut, och fått en chans till att sätta signaturen bättre. Men jag hoppas det spelar mindre roll, passet är iaf fixat nu!
Resten av dagen ägnades åt shopping av diverse grejer, Tim fick en ny borste, bajspåsar och tuggbens freespy, Martina fick nya mysbyxor och lunch. Jag fick även mina nya skinnstövlar och en klänning, till stundande begravning.
Torsdag - Inköp av New Super Mario Bros
Dagens grej under torsdag var inköpet av ett nytt tv-spel. New Super Mario Bros är sjukt kul, påminner väldigt mycket om "vanliga, gamla" Super Mario. Men nintendo har dammat av gamla banor och gjort dem lite modernare och dessutom med multiplayer funktion, man spelar alltså samtidigt i alla banor. Jag och Håkan testkörde, och timmarna bokstavligt flög iväg, vid så där 02.30 tyckte vi att nu får de räcka.. Som en parantes bör tilläggas att spelet i multiplayer mode bygger på samarbete, men det är svårare än de låter, Håkan var duktig på svåra grejer, men även på att döda mig...
Fredag - Mariospelande
Fredagen var väldigt lam, gjorde inte mycket överhuvudtaget. Spelade lite mario, och samlade på mig massor med liv för nu hade jag ju ingen kompis som slängde mig i lavan hela tiden. Under gårdagens spel var jag verkligen urdålig, när jag dog hela tiden (trodde jag), men kom fram till att jag dog ju för att Håkan döda mig.. Senare på kvällen kom Håkan igen och vi spelade några banor. Inte bara det att jag blivit "bättre", jag hade oxå lärt mig att döda Håkan så han fick börja om.. Hihi! Men i den statistiken står det 1-15 till hans fördel.. Så har några liv att stjäla från honom! (man börjar med 5liv, och varje gång man måste börja om får man 5nya.. jag har alltså förbrukar 75liv nästan..)
Sammanfattningsvis har jag ont i tummen efter allt mariospelande.. Har nog nött bort halva hudlagret.
Lärdom; Det är inte bra att trycka så hårt på knapparna, man får ont i tummen!
Lördag - Jobb 8-18
Första jobb dagen på en månad, och den fick ingen bra start. Satte alarmet på 06.40, vakanade av detta, tittade på klockan 7.20. Tänkte men nej de kan inte stämma, kollade mobilen och jo, visst, klockan var 07.20. Försovning! Slängde iväg ett sms till chefen om att jag blir sen, sen upp, tände alla lampor och började springa runt. Tim däremot var inte lika mycket i farten som mig i tidiga morgontimmen.. Han låg och sov på mattan mitt i lgh och när jag tände lamporna lyfte han på huvudet och stirrade rakt framför sig, precis som han tänkte "Vem tände ljuset, släck", han var inte med på att vi skulle gå upp så tidigt så lite morgon surig var han.
Min chef tyckte nog att det var lite roligt att jag försovit mig, det var ju faktiskt första gången sen jag började jobba där som jag gjort en ordentlig försovning. Han småmobba mig lite hela dagen, som när jag ville äta lunch lite tidigare än normalt för att jag inte hunnit få i mig så mycket frukost osv.. Dagen flöt på riktigt bra iaf, skönt, kändes inte så drygt och jobba så länge som det faktiskt var.
När jag kom hem sen vid 19tiden hade Tims dåliga morgonhumör gått över iaf. Skönt, för vem orkar med en sur vovve som inte är glad när man kommer hem??
Söndag - Jobb 8-18
Kom upp på morgonen som planerat, kunde t.o.m kosta på mig att dra mig lite i sängen eftersom jag vaknade långt innan alarmet gick igång. Kom till jobbet 10minuter innan, så fick sitta i bilen och vänta på chefen.. Men sen på jobbet.. Gaaaaaaaa vilken seg dag det var, den tog ju aldrig slut.. Minuterna gick alldeles för långsamt, fick kämpa mot en trötthet som kom alltmer.. Det var en rätt lugn dag, ingen stress, vilket var skönt, men man kom heller aldrig in i tempot så därför blev man trött.
Tim som varit så duktig i helgen fick som belöning, leverpastej, det absolut godaste han vet. Direkt han försod att han skulle få det, var det som han aldrig fått mat förut, men för att han skulle få kämpa lite med det fick han pastejen i förpackningen, utan någon hjälp från min sida.. Det resulterade i två saker.. Tim hann faktiskt känna smaken när han inte kunde svälja allt i en tugga och att jag fick leverpastej runt om på golvet i köket.. Mm, men det var de värt, eller hur Tim? (inget svar, alltså var de värt de)
Sen blev det lite plugg innan läggdags. Nöjd och otroligt trött efter en hård helg.
Måndag - Vaccinering och pass klart
Idag hade jag fulltecknad agenda på förmiddagen. Hade bokat tid för resevaccination 09.45, och eftersom det regnade blev det bilen upp till infektionskliniken. Inte sen, men tidspress gjorde att jag tjuvparkerade, tänkte de tar ju inte lång stund att vaccinera sig. Men jo, det tar längre tid än man tror.
Först var de ju väntetid.. Sen när man väl fick komma in, sisådär en halvtimme efter bokad tid, var läkaren superstressad för att hon ligger efter tidtabellen, så glömde informera om vissa grejer och jsag kom inte heller på att fråga, så jag antar jag får skylla mig själv. Sen blev det vidare slussning till sköterskan "stickmaskinen", tre snabba stick, 2 i vänster och 1 i höger arm. Sen utsparkad, böta i receptionen, 900kr.
Trippa till bilen, för att se att jag klarat mig undan böter! Yay! Tack för denna gång!
Vidare till nästa möte, oxå inom vården fast på vårdcentralen. Trodde i min enfaldhet att detta oxå skulle gå fort.. HAHA
10min väntetid, sen in och sen ut, tillbaka till väntrummet, sen in igen, himla springande.
Apoteket nästa, böta 500kr.
Eftersom jag trodde även detta möte skulle gå fort undan, la jag inte i så många kronor i parkeringsautomaten, så tiden han gå ut, överskred min egentliga p-tid med 45min.. Men har tydligen gudarna på min sida idag, inge p-böter!
När jag så kom hem, så såg jag att mitt pass har kommit. Men jag är allför lat att sätta mig i bilen igen och köra tillbaks vart jag just kom ifrån, så passet får vänta nån dag tills jag ska ut och köra igen..
Nu ska jag ta mig en liten tupplur innan jag börjar med tentaplugg..
Hej
Hej
//Martina
Men jag börjar med att säga att Tim har kommit på besök igen, denna gång ska han bo här i 3-4 veckor, dvs 3-4 veckor av konstiga inslag och tillträden tills Tims värld.
Veckan som var och idag..
Onsdag - Pass-fixning
Lagom till löning tänkte jag att de kan vara bra att få passet fixat. Sagt och gjort. Åkte till polisen, tog ett galet fotografi (ser typ ut som jag är påtänd alternativt har en psykisk störning) sen signatur som blev barnskrift pga den otroligt klumpiga pennan att skriva med och handen som inte ville skriva som den brukar.. Så Jag hoppas jag blir insläppt genom tullen, trots inte de bästa förutsättningar. Men jag tänkte, okej om bilden ser wacky ut, det syns ju ändå att det är jag.. Värre blir det om det blir skriftprov. Nu är väl det inte så vanligt, men nu spelar vi upp ett worst-case scenario, det skulle bli betydligt svårare för mig att klara, ingen kommer tro att det är jag som skrivit signaturen vid en jämförelse.
När det var dags för betalning av passet, så givetvis ville inte VISA fungera! Tanten i receptionen trodde så kalrt att jag inte hade täckning på kontot (vilket vore konstigt den 25e i månaden..) så Erik blev inkallad, men inte heller hans kort fungerade i hennes manick. Så det blev en tur till restaurangen, köp av cola på kortet och tillbaka till tanten. Hon provade dra kortet igen, och nu funka de! Det kändes så där, jag hade gärna gjort om hela proceduren för då kanske man hade fått en bättre bild, alltså inte sett så freaky ut, och fått en chans till att sätta signaturen bättre. Men jag hoppas det spelar mindre roll, passet är iaf fixat nu!
Resten av dagen ägnades åt shopping av diverse grejer, Tim fick en ny borste, bajspåsar och tuggbens freespy, Martina fick nya mysbyxor och lunch. Jag fick även mina nya skinnstövlar och en klänning, till stundande begravning.
Torsdag - Inköp av New Super Mario Bros
Dagens grej under torsdag var inköpet av ett nytt tv-spel. New Super Mario Bros är sjukt kul, påminner väldigt mycket om "vanliga, gamla" Super Mario. Men nintendo har dammat av gamla banor och gjort dem lite modernare och dessutom med multiplayer funktion, man spelar alltså samtidigt i alla banor. Jag och Håkan testkörde, och timmarna bokstavligt flög iväg, vid så där 02.30 tyckte vi att nu får de räcka.. Som en parantes bör tilläggas att spelet i multiplayer mode bygger på samarbete, men det är svårare än de låter, Håkan var duktig på svåra grejer, men även på att döda mig...
Fredag - Mariospelande
Fredagen var väldigt lam, gjorde inte mycket överhuvudtaget. Spelade lite mario, och samlade på mig massor med liv för nu hade jag ju ingen kompis som slängde mig i lavan hela tiden. Under gårdagens spel var jag verkligen urdålig, när jag dog hela tiden (trodde jag), men kom fram till att jag dog ju för att Håkan döda mig.. Senare på kvällen kom Håkan igen och vi spelade några banor. Inte bara det att jag blivit "bättre", jag hade oxå lärt mig att döda Håkan så han fick börja om.. Hihi! Men i den statistiken står det 1-15 till hans fördel.. Så har några liv att stjäla från honom! (man börjar med 5liv, och varje gång man måste börja om får man 5nya.. jag har alltså förbrukar 75liv nästan..)
Sammanfattningsvis har jag ont i tummen efter allt mariospelande.. Har nog nött bort halva hudlagret.
Lärdom; Det är inte bra att trycka så hårt på knapparna, man får ont i tummen!
Lördag - Jobb 8-18
Första jobb dagen på en månad, och den fick ingen bra start. Satte alarmet på 06.40, vakanade av detta, tittade på klockan 7.20. Tänkte men nej de kan inte stämma, kollade mobilen och jo, visst, klockan var 07.20. Försovning! Slängde iväg ett sms till chefen om att jag blir sen, sen upp, tände alla lampor och började springa runt. Tim däremot var inte lika mycket i farten som mig i tidiga morgontimmen.. Han låg och sov på mattan mitt i lgh och när jag tände lamporna lyfte han på huvudet och stirrade rakt framför sig, precis som han tänkte "Vem tände ljuset, släck", han var inte med på att vi skulle gå upp så tidigt så lite morgon surig var han.
Min chef tyckte nog att det var lite roligt att jag försovit mig, det var ju faktiskt första gången sen jag började jobba där som jag gjort en ordentlig försovning. Han småmobba mig lite hela dagen, som när jag ville äta lunch lite tidigare än normalt för att jag inte hunnit få i mig så mycket frukost osv.. Dagen flöt på riktigt bra iaf, skönt, kändes inte så drygt och jobba så länge som det faktiskt var.
När jag kom hem sen vid 19tiden hade Tims dåliga morgonhumör gått över iaf. Skönt, för vem orkar med en sur vovve som inte är glad när man kommer hem??
Söndag - Jobb 8-18
Kom upp på morgonen som planerat, kunde t.o.m kosta på mig att dra mig lite i sängen eftersom jag vaknade långt innan alarmet gick igång. Kom till jobbet 10minuter innan, så fick sitta i bilen och vänta på chefen.. Men sen på jobbet.. Gaaaaaaaa vilken seg dag det var, den tog ju aldrig slut.. Minuterna gick alldeles för långsamt, fick kämpa mot en trötthet som kom alltmer.. Det var en rätt lugn dag, ingen stress, vilket var skönt, men man kom heller aldrig in i tempot så därför blev man trött.
Tim som varit så duktig i helgen fick som belöning, leverpastej, det absolut godaste han vet. Direkt han försod att han skulle få det, var det som han aldrig fått mat förut, men för att han skulle få kämpa lite med det fick han pastejen i förpackningen, utan någon hjälp från min sida.. Det resulterade i två saker.. Tim hann faktiskt känna smaken när han inte kunde svälja allt i en tugga och att jag fick leverpastej runt om på golvet i köket.. Mm, men det var de värt, eller hur Tim? (inget svar, alltså var de värt de)
Sen blev det lite plugg innan läggdags. Nöjd och otroligt trött efter en hård helg.
Måndag - Vaccinering och pass klart
Idag hade jag fulltecknad agenda på förmiddagen. Hade bokat tid för resevaccination 09.45, och eftersom det regnade blev det bilen upp till infektionskliniken. Inte sen, men tidspress gjorde att jag tjuvparkerade, tänkte de tar ju inte lång stund att vaccinera sig. Men jo, det tar längre tid än man tror.
Först var de ju väntetid.. Sen när man väl fick komma in, sisådär en halvtimme efter bokad tid, var läkaren superstressad för att hon ligger efter tidtabellen, så glömde informera om vissa grejer och jsag kom inte heller på att fråga, så jag antar jag får skylla mig själv. Sen blev det vidare slussning till sköterskan "stickmaskinen", tre snabba stick, 2 i vänster och 1 i höger arm. Sen utsparkad, böta i receptionen, 900kr.
Trippa till bilen, för att se att jag klarat mig undan böter! Yay! Tack för denna gång!
Vidare till nästa möte, oxå inom vården fast på vårdcentralen. Trodde i min enfaldhet att detta oxå skulle gå fort.. HAHA
10min väntetid, sen in och sen ut, tillbaka till väntrummet, sen in igen, himla springande.
Apoteket nästa, böta 500kr.
Eftersom jag trodde även detta möte skulle gå fort undan, la jag inte i så många kronor i parkeringsautomaten, så tiden han gå ut, överskred min egentliga p-tid med 45min.. Men har tydligen gudarna på min sida idag, inge p-böter!
När jag så kom hem, så såg jag att mitt pass har kommit. Men jag är allför lat att sätta mig i bilen igen och köra tillbaks vart jag just kom ifrån, så passet får vänta nån dag tills jag ska ut och köra igen..
Nu ska jag ta mig en liten tupplur innan jag börjar med tentaplugg..
Hej
Hej
//Martina
Problem och riktiga PROBLEM..
Jag är less på att plugga och läsa nu, vill ha semester.. NU!
Och till alla er pessimister som tycker ”men du ska ju ha semester snart, i 4MÅNADER” Säger jag FAKK OFF!
Jag behöver i vilket fall som helst byta miljö, vill bort från Umeå ett tag och få lite annan luft. Så vart och när det ska bli av får vi se, men skulle helst åka i morgon.
Nu, innan ni kommer längre in i mitt inlägg, passa på att säga att det blir filosofiskt och lite av ett studie besök i min hjärna.. Så med andra ord; jag har full förståelse för att ni inte orkar läsa hela eller ens förstår vad jag menar.
Nu när jag har börjat en kurs som heter Lycka & elände, har det drivit mig till att fundera kring varför livet inte blir som man tänkt sig, och hur man kan och kanske borde styra sitt liv så att man känner lycka, eller livstillfredsställelse. Vilka val man ska göra och konsekvenserna av ens val.. Ni vet sådana där livsextensiella frågor eller vad man ska säga.. Det är knepigt, kräver mycket energi att fundera över såna saker, och sen kan man ju givetvis fråga sig om det ens tjänar något till att ens ”go there”.. Men jag är ju en tänkade filur så givetvis har jag fastnat i facket ”grubbleri”..
Samtidigt så vet man ju någonstans att det inte är lönt, man gräver bara djupare och djupare och kommer aldrig fram till något som helst vettigt. Man tappar liksom gnistan efter ett tag, man är vile i sina egna tankar som om man vore vilsen i en stor skog vilket gör att man trampar i gamla spår, man kommer in på saker man redan funderat över. ”Fy det är inge bra, sluta med de” och sen gör man väl kanske de, om man får nåt annat att tänka på..
Varför måste det alltid handla om att flytta aktiviteten? Jag menar, om man gör något som inte får en konsekvens, och man märker själv, varför tänker man då ”jag måste göra något annat?”. Varför måste man sluta? Alla slutar inte fundera.. Men de leder ju sällan till något gott.. Självmord eller insnöad professor på universitetet.
Men om vi säger så här, vad är det som definierar dvs bestämmer om du är lycklig? Var kommer de indikatorerna från? Media, föräldrar, den kultur man växt upp i..? Det måste ju finnas olika, för alla resonerar ju inte på samma sätt.. Nåja, i dessa deppiga tider blir det lätt att man hamnar i destruktiva tankebanor. Det har inte att göra med att jag har för lite att göra, inte heller hänger det ihop med att jag har det eländigt i livet just nu.. Snarare beror det på årstiden. Höst/vinter är inte min starka sida, har aldrig varit så. Sommarbarn som jag är, trivs jag på sommaren. Och nu när jag skriver det, så börjar jag automatiskt fundera på varför det är så... Så nej, slutgrubblat om det (ni som fortfarande är med mig, känner ni igen det från ovan..?)
En sak som får mig att sikta framåt är längtan till resan till Sydamerikat, nya erfarenheter och som förhoppningvis ska lära mig lite om vad jag värderar och vill i livet så jag bättre kan styra och fatta beslut som jag kan stå för på ålderns höst.. Men appropå ålder och det där med att man blir äldre, jag har börjat känna stressen (i och för sig gjorde jag det redan när jag var 16 men i alla fall..) man blir äldre och äldre och det är så mycket man ska hinna med och åren går fortare och fortare.. När ska man hinna med att göra allt som man tänkt sig? Man ska ju ”skaffa” en massa saker (karl, barn, hus, kombi, husvagn, sommarstuga och ett jobb etc) och åren rullar på.. Man behöver ju inte fixa allt på en gång, ” nä de skulle ju bli lite körigt, för att uttrycka de milt..” men nån gång ska det väl ske.. Men hur ska man hinna?
De finns de i min ålder som redan har bockat av mer än hälften på skaffa-listan, och det gör mig STRESSAD! Man inser då att man inte är 16 längre och har HELA livet framför sig, utan att man faktiskt är mitt uppe i livet, och jag har inte hunnit med nåt! Gaaa..
Jag behöver en paus-knapp..
Men samtidigt när man tänker på de så är jag ändå nöjd över vad jag åstadkommit än så länge.. Man måste som komma till den punkten för att inse att man nog är rätt nöjd och att livet som mamma, fru och kapitalägare innefattar andra problem. Det är då de riktiga problemen börjar har jag hört, dess för innan, har man ”lyx-problem”..
MarioKart!!
HAHA!
Cause I'm the CHAMPION!
Ikväll har jag och Håkan battlat i MarioKart, och jag vann! :P
Tack för stödet Rebecka! (men ärligt talat, han börjar bli riktigt bra på att köra bil..)
Ni ska få bildbevis nedan! Jag har som vanligt min King Boo..
Detta med bilkörning sammanfattar i stortsett min dag i övrigt, har nämligen varit privatchaffis. Kört runt på staden till alla second-hand butiker.. Det var trevligt att komma ut i dagsljuset, och få se annat än lägenhetens fyra väggar.
På tal om nåt helt annat så har vi nu bokat vårt första boende i Buenos Aires, bra jobbat Rebecka.
Tja, hade egentligen inte så mycket annat att skryta om just nu.. Imorgon är det föreläsning igen och sen eventuellt EPP (EfterPluggPub) och så får vi se vad de blir av res
ten av helgen.
//Martina
En kort stund av vila och andhämtning
Nu är det på tiden att det börjar ske nåt på denna blogg!
Men jag har mina skäl, har pluggat till tenta som blev gjord igår kväll OCH jag har varit fullt upptagen att sitta på hästryggen och sova därefter, så det är väl ungefär vad jag har sysslat med på senaste.
Som vanligt med salstenta denna höst, så vet jag inte hur det har gått så här direkt efter, men det kändes så där.. Eller ja, ett bra så där, men det är bara att vänta och se..
Så eftersom tentan är avklarad och jag har påbörjat nya kurser nu så just nu kan man ta det lite lugnare, passa på att vara lite ledig och bara göra oviktiga saker! Det är härligt det!
Jag har fått besök av min kära inneboende, Tim, som bott här i snart två veckor och fått veta idag att han ska nog flytta igen på måndag då hans primära skötare tar överhanden igen, och därmed återfår jag min frihet! Nog för att det är roligt och underhållande med Tim här, men han kan vara så störande också så de blir skönt när han flyttar igen.
En roligt episod från Tims vistelse, som nog också kommer att gå till historien, är den om flugan.. Egentligen borde jag nog inte skriva historian här, för den blir så mycket bättre med mina egna ljudeffekter, men i alla fall...
För att ni ska förstå dramatiken, Tim har väldiga problem med vissa ljud, däribland surrande ljud som t ex flugor åstadkommer (och andra insekter som broms, men även ljudet som blir när man blandar en kortlek eller bläddrar snabbt i en bok)..
För att så komma till historien, i måndags kväll när vi hade varit ute på en mindre promenad märkte jag att en stor fluga i hallen. Jag fattar förresten inte alls var den hade kommit ifrån, men de får jag väl försöka utforska. Trodde att flugorna hade gått i ide för ett tag sedan med tanke på hur kallt det är i Umeå nu.. Men, men.. I alla fall, Tim lade inte märke till flugan när vi kom in och dum som jag var sa jag "kom och titta Tim, fluga!"
Med tanke på vad som blev konsekvensen så skulle jag aldrig sagt något. Tim kom springande, glad i hågen, till hallen såg flugan i taket och började gapa och bli smått hysterisk! Tänk er sedan att jag bor i ett relativt lyhört hus, och klockan var kring 22-23.. Inte bra. Varpå jag försöker säga till Tim att vara tyst, "man får inte prata så högt, det är natt nu och då ska det vara tyst.." Som om han lyssnade, vi hade ju en levande, surrande fluga i hallen. Det tog inte många sekunder så började Tim hoppa efter flugan vilket fick konsekvenser, han började stöka till i hallen, riva ner saker.. Här tänker jag fort, vad göra nu? vad göra nu? Jo måste döda flugan innan Tim förstör allt som finns i hallen..
Så eftersom jag inte har någon flugsmällare så fick det bli det näst bästa, en ihopknölad tidning.. Jag springer till köket, Tim följer med hack i häl och jag är nära att snubbla på honom, han är ju så uppjagad och svansar kring mina ben hela tiden.. Susar tillbaka till hallen, lokliserar flugan, Tim tjuter hela tiden och pang! Jag dödar flugan.. Det är bara en sak.. Tim fattar inte att jag dödat flugan (och det skulle han inte förstå förrän många timmar senare, trots mina försök att få honom att förstå att flugan är död och inte längre finns i hallan), jag visar honom liket på pappret, men han verkar inte se den.. Allt lugnt tänker jag.. Men nej, inte i Tims värld.
På väg mot sopkorgen i köket ångrar jag mig och tänker att det nog är bättre att spola ner liket i toaletten, varpå jag nästan snubblar över Tim igen eftersom han fortfarande är lite uppspelt och svansar kring mina ben. Jag öppnar dörren till toaletten, Tim springer in, jag häller ner liket i toalettstolen och för att försöka förvissa Tim om att flugan är död visar jag var jag lagt liket.. Ytterligare ett misstag.
Tim stoppar på ner hela huvudet i toalettstolen, och det är på vippen att han rör vid vattnet innan jag lyckas stoppa honom.. Men jag tänker att nu måste han ju fattat att flugan är borta, finns inte mer, så jag sätter mig i fåtöljen och börjar titta TV..
Tim börjar nu sitt undersökningsarbete.. Han går igenom lägenhetens olika delar, punkt A till punkt B osv, stannar, vecklar ut parabol öronen och checkar stället, sedan försöker han lukta sig till om flugan är i närheten. Systematiskt undersöks hela lägenheten, men han undviker i princip hallen. Okej att han beter sig konstigt, men han är i alla fall tyst!
Tim beter sig konstigt resten av tiden jag är vaken, håller sig i min närhet och har givetvis sin mest älskade ägodel, bollen, under konstant uppsikt (för man vet ju inte, flugan kan ju ta den).
Detta är en scen av hur livet ter sig i Tims ögon och min verklighet när han besöker den.. Det är inte den första gången han beter sig konstigt, men som tur är så sker det med ett visst mellanrum mellan gångerna, annars hade han nog blivit utredd av någon specialist för länge sen!
Men Tim har inte bara varit konstig den senaste veckan, jag har även haft lite praktisk nytta av honom. Har ju pluggat till psykologitentan, och det innefattade lite om inlärning och klassisk betingning, så jag kunde nog inte haft ett bättre exempel att att applicera mina kunskaper på! Alla ni som inte är bekanta med begreppet klassisk betingning så kanske ni känner till en gubbe som hette Pavlov och hans hundar.. Om inte, så googla! Det är en mycket bra gratistjänst som kan användas till mycket...
Ja, i övrigt då.. Idag har jag börjat en ny kurs på uni. Vilket betyder att jag har varit på registrering och föreläsning, jag som inte har satt min fot på universitetet under kontorstid på ca 2månader. Det var chockartat, fortfarande inte bekant med att de ska vara så mycket folk överallt. Imorgon ska jag på nästa registrering och föreläsning.. Ser inte framemot det så mycket, men hoppas kursen ska bli intressant.
I inledningen nämde jag ju att jag suttit på en hästrygg rätt så länge, och det syftade till helgen som var.. Blev turer till stallet både lördag och söndag så hade träningsvärk i hela kroppen på måndagen. Men turen ut i skogen på söndagen var fantastisk, Dimma (hästen) skötte sig fint och hittade inte på så mycket bus som hon brukar. Men det blev en lång dag, var hemma först efter 16tiden då la jag mig i sängen och somnade givetvis, bara för att vakna vid 21 och inse att man måste ut med skrället innan det är dags för nattvila.. Sen somnade jag om igen och kände mig lagom utvilad på måndag förmiddag..
Appropå sömn, morgon och Tim.. Jag verkar lida av minnesförlust varenda gång Tim kommer på besök.. Som imorse, vaknade 7.30, snoozade till 7.50, och tänkte jag har ju gott om tid, ska inte vara i skolan förrän på en timme så jag såsade runt här hemma och när jag började känna mig redo för att gå så där typ 8.50 så slog det mig.. Hm, kanske skulle ta mig ut lite med Tim innan jag lämnar honom åt hans öde hela dagen..
Och Tim är lite trögstartad på morgonen, han ska vakna till och göra sina yogaövningar innan han är redo för någon som helst aktivitet. Så där står man, stressad på morgonen för att man inte kommit ihåg hunden och för att man börjar skolan 9.15, med halsbandet i handen och försöker stressa på en gammal seg vovve som inte fått sin traditionella sovmorgon (Tim brukar annars kliva upp vid 9.30 tiden).. Jippi!
Man undrar hur han kan vara så segstartad, han är ju en hund, dom är ju alltid pigga och på G när de ska hända nåt, speciellt om det innebär utgång.. Men inte Tim.. Så ut med skrället, 7minuter för att vara exakt, tjatar på honom att "pinka då, pinka då, kom igen. Har inte tid", in med skrället släcka lamporna och låsa dörren sen flåsande försöka stressa upp för backen till universitetet och peppande inse att man visst hinner, bara för att komma in i salen som är lite mera välfylld än man förväntat sig och att man måste se sig efter en ledig plats.
Men jag är ju jag, så givetvis går ju något inte som jag tänkt mig.. När jag ska ta mig fram till platsen jag utsett, ska jag med tjocka vinterkläder och väska passera mellan lärarna, katedern och svarta tavlorna, smidigt som en gasell i tanken.. Men i verkligheten mer som ett kylskåp..
Så förstås, jag drar ner halva inrednignen som jag måste plocka upp och när jag sen vänder mig om mot mitt mål, ser jag att en annan idiot sätter sig på min förutbestämda plats! GAA, kris i hjärnan. Så det blev att sätta sig på en mindre bra plats, vilket ledde till att jag fick glo upp i taket i princip som fick smärre nackspärr som följd (även om den gick över ganska direkt efter lektionens slut, men i alla fal.., det kändes och det är det som är det viktigaste..)..
Ja de var väl de jag hade att berätta om för tillfället, finns mer att ösa ur men känner att jag påbörja en mindre roman om jag fortsätter mer just nu. Så det får bli en annan gång.
Natti Natti
/Martina
Men jag har mina skäl, har pluggat till tenta som blev gjord igår kväll OCH jag har varit fullt upptagen att sitta på hästryggen och sova därefter, så det är väl ungefär vad jag har sysslat med på senaste.
Som vanligt med salstenta denna höst, så vet jag inte hur det har gått så här direkt efter, men det kändes så där.. Eller ja, ett bra så där, men det är bara att vänta och se..
Så eftersom tentan är avklarad och jag har påbörjat nya kurser nu så just nu kan man ta det lite lugnare, passa på att vara lite ledig och bara göra oviktiga saker! Det är härligt det!
Jag har fått besök av min kära inneboende, Tim, som bott här i snart två veckor och fått veta idag att han ska nog flytta igen på måndag då hans primära skötare tar överhanden igen, och därmed återfår jag min frihet! Nog för att det är roligt och underhållande med Tim här, men han kan vara så störande också så de blir skönt när han flyttar igen.
En roligt episod från Tims vistelse, som nog också kommer att gå till historien, är den om flugan.. Egentligen borde jag nog inte skriva historian här, för den blir så mycket bättre med mina egna ljudeffekter, men i alla fall...
För att ni ska förstå dramatiken, Tim har väldiga problem med vissa ljud, däribland surrande ljud som t ex flugor åstadkommer (och andra insekter som broms, men även ljudet som blir när man blandar en kortlek eller bläddrar snabbt i en bok)..
För att så komma till historien, i måndags kväll när vi hade varit ute på en mindre promenad märkte jag att en stor fluga i hallen. Jag fattar förresten inte alls var den hade kommit ifrån, men de får jag väl försöka utforska. Trodde att flugorna hade gått i ide för ett tag sedan med tanke på hur kallt det är i Umeå nu.. Men, men.. I alla fall, Tim lade inte märke till flugan när vi kom in och dum som jag var sa jag "kom och titta Tim, fluga!"
Med tanke på vad som blev konsekvensen så skulle jag aldrig sagt något. Tim kom springande, glad i hågen, till hallen såg flugan i taket och började gapa och bli smått hysterisk! Tänk er sedan att jag bor i ett relativt lyhört hus, och klockan var kring 22-23.. Inte bra. Varpå jag försöker säga till Tim att vara tyst, "man får inte prata så högt, det är natt nu och då ska det vara tyst.." Som om han lyssnade, vi hade ju en levande, surrande fluga i hallen. Det tog inte många sekunder så började Tim hoppa efter flugan vilket fick konsekvenser, han började stöka till i hallen, riva ner saker.. Här tänker jag fort, vad göra nu? vad göra nu? Jo måste döda flugan innan Tim förstör allt som finns i hallen..
Så eftersom jag inte har någon flugsmällare så fick det bli det näst bästa, en ihopknölad tidning.. Jag springer till köket, Tim följer med hack i häl och jag är nära att snubbla på honom, han är ju så uppjagad och svansar kring mina ben hela tiden.. Susar tillbaka till hallen, lokliserar flugan, Tim tjuter hela tiden och pang! Jag dödar flugan.. Det är bara en sak.. Tim fattar inte att jag dödat flugan (och det skulle han inte förstå förrän många timmar senare, trots mina försök att få honom att förstå att flugan är död och inte längre finns i hallan), jag visar honom liket på pappret, men han verkar inte se den.. Allt lugnt tänker jag.. Men nej, inte i Tims värld.
På väg mot sopkorgen i köket ångrar jag mig och tänker att det nog är bättre att spola ner liket i toaletten, varpå jag nästan snubblar över Tim igen eftersom han fortfarande är lite uppspelt och svansar kring mina ben. Jag öppnar dörren till toaletten, Tim springer in, jag häller ner liket i toalettstolen och för att försöka förvissa Tim om att flugan är död visar jag var jag lagt liket.. Ytterligare ett misstag.
Tim stoppar på ner hela huvudet i toalettstolen, och det är på vippen att han rör vid vattnet innan jag lyckas stoppa honom.. Men jag tänker att nu måste han ju fattat att flugan är borta, finns inte mer, så jag sätter mig i fåtöljen och börjar titta TV..
Tim börjar nu sitt undersökningsarbete.. Han går igenom lägenhetens olika delar, punkt A till punkt B osv, stannar, vecklar ut parabol öronen och checkar stället, sedan försöker han lukta sig till om flugan är i närheten. Systematiskt undersöks hela lägenheten, men han undviker i princip hallen. Okej att han beter sig konstigt, men han är i alla fall tyst!
Tim beter sig konstigt resten av tiden jag är vaken, håller sig i min närhet och har givetvis sin mest älskade ägodel, bollen, under konstant uppsikt (för man vet ju inte, flugan kan ju ta den).
Detta är en scen av hur livet ter sig i Tims ögon och min verklighet när han besöker den.. Det är inte den första gången han beter sig konstigt, men som tur är så sker det med ett visst mellanrum mellan gångerna, annars hade han nog blivit utredd av någon specialist för länge sen!
Men Tim har inte bara varit konstig den senaste veckan, jag har även haft lite praktisk nytta av honom. Har ju pluggat till psykologitentan, och det innefattade lite om inlärning och klassisk betingning, så jag kunde nog inte haft ett bättre exempel att att applicera mina kunskaper på! Alla ni som inte är bekanta med begreppet klassisk betingning så kanske ni känner till en gubbe som hette Pavlov och hans hundar.. Om inte, så googla! Det är en mycket bra gratistjänst som kan användas till mycket...
Ja, i övrigt då.. Idag har jag börjat en ny kurs på uni. Vilket betyder att jag har varit på registrering och föreläsning, jag som inte har satt min fot på universitetet under kontorstid på ca 2månader. Det var chockartat, fortfarande inte bekant med att de ska vara så mycket folk överallt. Imorgon ska jag på nästa registrering och föreläsning.. Ser inte framemot det så mycket, men hoppas kursen ska bli intressant.
I inledningen nämde jag ju att jag suttit på en hästrygg rätt så länge, och det syftade till helgen som var.. Blev turer till stallet både lördag och söndag så hade träningsvärk i hela kroppen på måndagen. Men turen ut i skogen på söndagen var fantastisk, Dimma (hästen) skötte sig fint och hittade inte på så mycket bus som hon brukar. Men det blev en lång dag, var hemma först efter 16tiden då la jag mig i sängen och somnade givetvis, bara för att vakna vid 21 och inse att man måste ut med skrället innan det är dags för nattvila.. Sen somnade jag om igen och kände mig lagom utvilad på måndag förmiddag..
Appropå sömn, morgon och Tim.. Jag verkar lida av minnesförlust varenda gång Tim kommer på besök.. Som imorse, vaknade 7.30, snoozade till 7.50, och tänkte jag har ju gott om tid, ska inte vara i skolan förrän på en timme så jag såsade runt här hemma och när jag började känna mig redo för att gå så där typ 8.50 så slog det mig.. Hm, kanske skulle ta mig ut lite med Tim innan jag lämnar honom åt hans öde hela dagen..
Och Tim är lite trögstartad på morgonen, han ska vakna till och göra sina yogaövningar innan han är redo för någon som helst aktivitet. Så där står man, stressad på morgonen för att man inte kommit ihåg hunden och för att man börjar skolan 9.15, med halsbandet i handen och försöker stressa på en gammal seg vovve som inte fått sin traditionella sovmorgon (Tim brukar annars kliva upp vid 9.30 tiden).. Jippi!
Man undrar hur han kan vara så segstartad, han är ju en hund, dom är ju alltid pigga och på G när de ska hända nåt, speciellt om det innebär utgång.. Men inte Tim.. Så ut med skrället, 7minuter för att vara exakt, tjatar på honom att "pinka då, pinka då, kom igen. Har inte tid", in med skrället släcka lamporna och låsa dörren sen flåsande försöka stressa upp för backen till universitetet och peppande inse att man visst hinner, bara för att komma in i salen som är lite mera välfylld än man förväntat sig och att man måste se sig efter en ledig plats.
Men jag är ju jag, så givetvis går ju något inte som jag tänkt mig.. När jag ska ta mig fram till platsen jag utsett, ska jag med tjocka vinterkläder och väska passera mellan lärarna, katedern och svarta tavlorna, smidigt som en gasell i tanken.. Men i verkligheten mer som ett kylskåp..
Så förstås, jag drar ner halva inrednignen som jag måste plocka upp och när jag sen vänder mig om mot mitt mål, ser jag att en annan idiot sätter sig på min förutbestämda plats! GAA, kris i hjärnan. Så det blev att sätta sig på en mindre bra plats, vilket ledde till att jag fick glo upp i taket i princip som fick smärre nackspärr som följd (även om den gick över ganska direkt efter lektionens slut, men i alla fal.., det kändes och det är det som är det viktigaste..)..
Ja de var väl de jag hade att berätta om för tillfället, finns mer att ösa ur men känner att jag påbörja en mindre roman om jag fortsätter mer just nu. Så det får bli en annan gång.
Natti Natti
/Martina
Det snöar!!
Vill bara uppdatera er alla om att den första snön precis föll över Umeå. Hann inte få någon bild på detta då snöfallet varade i typ 5min, och inte ligger den kvar heller, så antar det var snöblandatregn.. Men hur som helst, de snöade!
Vintern är alltså på väg.. Och det är INTE uppskattat när man har bil!!!
Återkommer med ett längre inlägg i framtiden, ville bara få ut denna brutala, hemska nyhet till alla er nyhetslystna.
Tshejs!
Vintern är alltså på väg.. Och det är INTE uppskattat när man har bil!!!
Återkommer med ett längre inlägg i framtiden, ville bara få ut denna brutala, hemska nyhet till alla er nyhetslystna.
Tshejs!
Husmor, ja visst!
Hej alla människor.
Idag har jag verkligen bara gjort nyttiga, bra saker. Jag började dagen med att träna, sen blev det en sväng upp till biblioteket för jag skulle lämna igen en bok och för att slippa bestraffning för försening, dvs avstängning. På vägen hem gick jag förbi ICA och köpte nodvändiga ingredienser för min nästa syssla..
Det blev bullbak, ala grande familja, kanelbullar, eller snurror eller vad det nu heter. Men i alla fall, nu 5 timmar senare ligger bullarna på svalning under bakduk. Har kommit så pass långt att jag provsmakat, och de var faktiskt goda! Jag är smått chockad, har bara gett mig på ett ordentligt bullbak en gång tidigare i mitt liv, och det slutade med att allt jobb var förgäves, rakt ner i sopkorgen. Men dessa såg så pass inbjudande ut att jag vågade mig på att provsmaka, så dessa kommer jag att spara på, för att baka kanelbullar är inget man gör i handvändning!! (Så du, Dennis, kanske borde prova att baka nåt från scratch nångång om du har tid över. Både billigare och ett riktigt tidsfördriv.)
I riktig husmorsanda hann jag både diska och städa hela lägenheten under tiden jag bakade, eller jäsningen. Så nu har jag ett inbjudande hem skulle jag säga, rent och en doft av nybakat! Jag har hört att de ska tydligen vara så om man vill sälja sin lya. Men det har ju inte jag tänkt, och det skulle nog bli svårt att sälja en lägenhet man inte äger utan hyr..
Nu när det börjar bli kväll, ska jag dessutom bli bjuden på middag av min kära vän Mari. Jag vet inte vad det blir, förutom att det kommer vara mjölkfritt och innehålla räkor. Eventuellt någonslags wok, men vi får se. Jag glömde även att jag under bakningen även gjorde en laddning plättsmet, och så här i efterhand var det nog de godaste plättarna jag ätit. Det kan ha att göra med att jag denna gång hade lite socker i smeten, lite onyttigre, men så mycket godare! Det rekommenderas. Plättar är väl inte direkt känt för att vara så nyttigt heller, så lite socker gör nog varken till eller ifrån, men det är ju mycket godare så hädanefter blir de socker i smeten!
Har köpt mig nya vinterkläder i veckan! Nog för att det inte kommit snö här än, men de är kallt i luften. En fin dag kanske det blir 7-9grader varmt, men det blåser alltid, så det är inte så himla varmt. Mina nya vinterkläder är inspirerade av 20-30talet, så fick även dra mig ur min grotta för att köpa hatt till kittet. Men allt blev fint och är hela outfiten någorlunda homogen i stil, så jag är nöjd. Om det är min stil, det vet jag inte, men jag hoppas de kommer hålla mig varm och frisk i vinter.
Appropå hälsotillstånd så är jag frisk från min förkylning!! Tillfrisknandet gick på 1 1/2 vecka, så det är rekord för mig. Känns skönt att vara förkylningsfri denna tid, det är ju så ovanligt för min del. Men jag är i botten realist (eller pessimist för er som vill) så jag vet att jag kommer åka på minst 1 eller 2 förkylningar innan julen är över.
Annars har jag haft ont i en axel i en vecka, störande men behandling med tigerbalsams massage har lättat på smärtan och spänningarna. Axelproblemet uppkom på en ridtur i skogen förra torsdagen, en galoppsträcka där jag tänkte rakt, men det gjorde inte hästen så jag hoppade av i farten när jag kände att hästen svängde och landade mjukt i mossan. Några timmar senare började jag känna av axeln, men tänkte inte desto mer på det. Nästa dag kände jag definitivt av axeln och även en viss svullnad mellan skulderbladen, men det har nästan gett sig nu. Att jag föll av hästen var i alla fall det roligaste jag varit med om på ett tag (och nej jag njuter inte av smärta), eller det var i alla fall det roligaste som hände förra veckan.
Annars är allt som vanligt, förutom att jag tappat bort mitt copycard till skolan. Det skulle inte irritera mig så mycket om det inte hade varit så att jag just fyllt på det jäkla kortet med 100kr, precis innan jag tappade bort det! Det stör mig att ha tappat bort det, för jag behöver ju det, men mest av allt stör det mig för att jag inte brukar tappa bort saker!
Nu måste jag börja dra mig vidare till middagsbjudningen. Men ni får ett bildligt smakprov på mina bullar, har några plåtar till men dom fick inte plats, och dom kommer ni troligen aldrig få se heller, såvida ni inte dyker upp bakom min dörr inom de närmaste månaderna..
Håll till godo.
/Martina
Idag har jag verkligen bara gjort nyttiga, bra saker. Jag började dagen med att träna, sen blev det en sväng upp till biblioteket för jag skulle lämna igen en bok och för att slippa bestraffning för försening, dvs avstängning. På vägen hem gick jag förbi ICA och köpte nodvändiga ingredienser för min nästa syssla..
Det blev bullbak, ala grande familja, kanelbullar, eller snurror eller vad det nu heter. Men i alla fall, nu 5 timmar senare ligger bullarna på svalning under bakduk. Har kommit så pass långt att jag provsmakat, och de var faktiskt goda! Jag är smått chockad, har bara gett mig på ett ordentligt bullbak en gång tidigare i mitt liv, och det slutade med att allt jobb var förgäves, rakt ner i sopkorgen. Men dessa såg så pass inbjudande ut att jag vågade mig på att provsmaka, så dessa kommer jag att spara på, för att baka kanelbullar är inget man gör i handvändning!! (Så du, Dennis, kanske borde prova att baka nåt från scratch nångång om du har tid över. Både billigare och ett riktigt tidsfördriv.)
I riktig husmorsanda hann jag både diska och städa hela lägenheten under tiden jag bakade, eller jäsningen. Så nu har jag ett inbjudande hem skulle jag säga, rent och en doft av nybakat! Jag har hört att de ska tydligen vara så om man vill sälja sin lya. Men det har ju inte jag tänkt, och det skulle nog bli svårt att sälja en lägenhet man inte äger utan hyr..
Nu när det börjar bli kväll, ska jag dessutom bli bjuden på middag av min kära vän Mari. Jag vet inte vad det blir, förutom att det kommer vara mjölkfritt och innehålla räkor. Eventuellt någonslags wok, men vi får se. Jag glömde även att jag under bakningen även gjorde en laddning plättsmet, och så här i efterhand var det nog de godaste plättarna jag ätit. Det kan ha att göra med att jag denna gång hade lite socker i smeten, lite onyttigre, men så mycket godare! Det rekommenderas. Plättar är väl inte direkt känt för att vara så nyttigt heller, så lite socker gör nog varken till eller ifrån, men det är ju mycket godare så hädanefter blir de socker i smeten!
Har köpt mig nya vinterkläder i veckan! Nog för att det inte kommit snö här än, men de är kallt i luften. En fin dag kanske det blir 7-9grader varmt, men det blåser alltid, så det är inte så himla varmt. Mina nya vinterkläder är inspirerade av 20-30talet, så fick även dra mig ur min grotta för att köpa hatt till kittet. Men allt blev fint och är hela outfiten någorlunda homogen i stil, så jag är nöjd. Om det är min stil, det vet jag inte, men jag hoppas de kommer hålla mig varm och frisk i vinter.
Appropå hälsotillstånd så är jag frisk från min förkylning!! Tillfrisknandet gick på 1 1/2 vecka, så det är rekord för mig. Känns skönt att vara förkylningsfri denna tid, det är ju så ovanligt för min del. Men jag är i botten realist (eller pessimist för er som vill) så jag vet att jag kommer åka på minst 1 eller 2 förkylningar innan julen är över.
Annars har jag haft ont i en axel i en vecka, störande men behandling med tigerbalsams massage har lättat på smärtan och spänningarna. Axelproblemet uppkom på en ridtur i skogen förra torsdagen, en galoppsträcka där jag tänkte rakt, men det gjorde inte hästen så jag hoppade av i farten när jag kände att hästen svängde och landade mjukt i mossan. Några timmar senare började jag känna av axeln, men tänkte inte desto mer på det. Nästa dag kände jag definitivt av axeln och även en viss svullnad mellan skulderbladen, men det har nästan gett sig nu. Att jag föll av hästen var i alla fall det roligaste jag varit med om på ett tag (och nej jag njuter inte av smärta), eller det var i alla fall det roligaste som hände förra veckan.
Annars är allt som vanligt, förutom att jag tappat bort mitt copycard till skolan. Det skulle inte irritera mig så mycket om det inte hade varit så att jag just fyllt på det jäkla kortet med 100kr, precis innan jag tappade bort det! Det stör mig att ha tappat bort det, för jag behöver ju det, men mest av allt stör det mig för att jag inte brukar tappa bort saker!
Nu måste jag börja dra mig vidare till middagsbjudningen. Men ni får ett bildligt smakprov på mina bullar, har några plåtar till men dom fick inte plats, och dom kommer ni troligen aldrig få se heller, såvida ni inte dyker upp bakom min dörr inom de närmaste månaderna..
Håll till godo.
/Martina
Tentaplugg och irriterande småsaker..
Hej mina kära vänner!
Sitter i skrivande stund och försöker tentaplugga.. Och ni kan kanske gissa hur bra det går med tanke på att jag skriver här... Har tenta på fredag, och är långt ifrån redo för det, men ändå kan jag inte förmå mig själv att försöka nöta in allt som borde nötas in. Det är sååååååå tråkigt. Men det MÅSTE göras och jag antar att det är det som hindrar mig. Allt som måste göras blir tråkigt så fort man säger "jag måste". Det förmedlar en dålig känsla helt enkelt.
Såg just videobloggen från igår, och jag måste faktiskt säga Dennis.. Jag är lite besviken, det var inte så mycket action i Trondheim som ni tidigare låtit påvisa. Falsk marknadsföring, så just nu så är jag inte så bedrövad över att vara kvar i Svea och tentaplugga. Även om jag fortfarande är grymt bedrövad över situationen.
Men annrs var det trevligt att även få se Anna, det är inte mycket väsen du gör av dig. Skärpning!
Jag skriver dock inte för att beklaga mig över mina kumpaner, utan mer över situationen jag är i just nu här hemma i lägenheten.. Soffan där jag sitter är överbelamrad (säger man så?) av böcker, anteckningar, pennor, halstabletter, näsdukar och förstås kaffe, helt enkelt det som får en förkyld student att fungera dagarna innan en tenta.
Igår lämnade jag kaoset bakom mig för en stunds avkoppling och kyla, jag åkte till stallet och tog mig ut på en ridtur i det fina höstvädret. Det var helt fantastiskt, naturen är så fin om hösten även om det är kallt, men hästen, Dimma var superrolig att rida igår. Även om det gjorde gott för själen att komma ut lite, så var det definitivt inte bra för förkylningen och jag antar inte för samvetet heller.
Vad gäller min förkylning så är den mycket bättre, det ser ut att gå mot en rekordsnabb tillfriskning. Har varit sjuk i 1 vecka nu, och om det fortsätter i den här takten kanske jag är frisk om 1 vecka. Då förutsatt att jag håller mig inne, med vetevärmen på fötterna och tekoppen i handen. Jag ska göra mitt bästa, för det vore ju fantastiskt om förkylningen släppte inom en överskådlig framtid. Det skulle ju betyda att jag brutit mitt normala mönster! Vilket inte är illa, vad det än gäller.
Vad händer annars då, jo jag ska faktiskt få besök jag med, av någon jag saknat alltför länge i mitt liv. Karin är just nu bilandes på väg hit, men hon är ju en busy fröken så jag får se hur mycket av hennes tid jag får beslagta.
Annars är det extra tomt här hemma nu, Tim min periodar-sambo har flyttat. Så jag har inte ens en vettig anlednig för att gå ut om dagarna mer. Men o andra sidan fick jag en ordentlig anledning att göra en storstädning! Som var väldigt välkommen och rolig att få gjord. Att få dammtorka likställer jag som att laga mat, det kräver båda precision för att resultatet ska bli bra och det är lika roligt.
Appropå matlagning, jag var extra duktig tyckte jag häromdagen när jag gjorde storkok, en vegetarisk indisk gryta. När allt var klart så var tanken att jag skulle ordna allt klart i ordentliga matlådor, men det gick ju inte riktigt som tänkt.. Grytan kräver nämligen ris till, och det upptäckte jag var slut!! HJÄLP, en krissituation!
Så det blev att frysa in hela storkoket. Och så var man tillbaka på ruta ett igen, fortfarande inget att äta. Det läskiga nu när jag tänker på det, är att jag inte minns hur jag löste matsituationen den dagen.. Men nu har jag i alla fall massa nästan klara matlådor i frysen, inför framtiden. Sparkapital om man så vill, gäller att vara förutseende även om det inte riktigt går som det var tänkt från början.
I övrigt har jag börjat irritera mig på småsaker, typ som varför man måste ladda mobiltelefonen så j-kla ofta när man inte ens använder den! Jag tycker att det jämt är dålig batteritid kvar, och att jag får ladda den jämt (typ var tredje dag), och jag har inte ens rört i den ibland! Irriterande. Känner mig väldigt gammal när jag kommer på mig själv att irritera mig över det, det känns som man blivit 70år och tänker att inte ska man väl behöva ladda grejjer som man inte använder, för det är ju bara när man använder dem som de drar energi.. jaja, hur som helst. En annan irriterande sak, som man faktiskt får börja undra om man inte borde söka hjälp för något, är när man börjar irritera sig för att det står så mycket disk i köket hela tiden. Man diskar ju jämt, så vem är det som sölar och ställer dit ny hela tiden?? Vad har allt använts till? Så jag får stå där och fundera någon minut över hur disken kom dit samt hur den blev till disk.. Det är inte så lätt alla gånger ska jag tala om!
Nä nu känner jag att detta börjar spåra ut för mycket så det är nog dags att återgå till den verkliga världen, den med alla måsten. Å jo, jag har beställt CD-skivor som aldrig kommer, det är också irriterande!
Tack alla snälla som skrev kommerntarer på mitt livs första blogginlägg, och jag hoppas ni har nåt att säga även om detta smått paranoida/filosofiska inlägg (hur ni nu vill).
Johannes; jag kommer inte att skriva 3 inlägg i veckan, det kan du glömma! Vad gäller bryggaren så tror jag att du vet hur jag känner inför den..
Håkan; kom förbi och spela MarioKart om du vill och vågar, du vet, jag har ju tränat en hel del nu..
Rebecka; du leder mig in i fördärvet med din tips!
/Martina
Sitter i skrivande stund och försöker tentaplugga.. Och ni kan kanske gissa hur bra det går med tanke på att jag skriver här... Har tenta på fredag, och är långt ifrån redo för det, men ändå kan jag inte förmå mig själv att försöka nöta in allt som borde nötas in. Det är sååååååå tråkigt. Men det MÅSTE göras och jag antar att det är det som hindrar mig. Allt som måste göras blir tråkigt så fort man säger "jag måste". Det förmedlar en dålig känsla helt enkelt.
Såg just videobloggen från igår, och jag måste faktiskt säga Dennis.. Jag är lite besviken, det var inte så mycket action i Trondheim som ni tidigare låtit påvisa. Falsk marknadsföring, så just nu så är jag inte så bedrövad över att vara kvar i Svea och tentaplugga. Även om jag fortfarande är grymt bedrövad över situationen.
Men annrs var det trevligt att även få se Anna, det är inte mycket väsen du gör av dig. Skärpning!
Jag skriver dock inte för att beklaga mig över mina kumpaner, utan mer över situationen jag är i just nu här hemma i lägenheten.. Soffan där jag sitter är överbelamrad (säger man så?) av böcker, anteckningar, pennor, halstabletter, näsdukar och förstås kaffe, helt enkelt det som får en förkyld student att fungera dagarna innan en tenta.
Igår lämnade jag kaoset bakom mig för en stunds avkoppling och kyla, jag åkte till stallet och tog mig ut på en ridtur i det fina höstvädret. Det var helt fantastiskt, naturen är så fin om hösten även om det är kallt, men hästen, Dimma var superrolig att rida igår. Även om det gjorde gott för själen att komma ut lite, så var det definitivt inte bra för förkylningen och jag antar inte för samvetet heller.
Vad gäller min förkylning så är den mycket bättre, det ser ut att gå mot en rekordsnabb tillfriskning. Har varit sjuk i 1 vecka nu, och om det fortsätter i den här takten kanske jag är frisk om 1 vecka. Då förutsatt att jag håller mig inne, med vetevärmen på fötterna och tekoppen i handen. Jag ska göra mitt bästa, för det vore ju fantastiskt om förkylningen släppte inom en överskådlig framtid. Det skulle ju betyda att jag brutit mitt normala mönster! Vilket inte är illa, vad det än gäller.
Vad händer annars då, jo jag ska faktiskt få besök jag med, av någon jag saknat alltför länge i mitt liv. Karin är just nu bilandes på väg hit, men hon är ju en busy fröken så jag får se hur mycket av hennes tid jag får beslagta.
Annars är det extra tomt här hemma nu, Tim min periodar-sambo har flyttat. Så jag har inte ens en vettig anlednig för att gå ut om dagarna mer. Men o andra sidan fick jag en ordentlig anledning att göra en storstädning! Som var väldigt välkommen och rolig att få gjord. Att få dammtorka likställer jag som att laga mat, det kräver båda precision för att resultatet ska bli bra och det är lika roligt.
Appropå matlagning, jag var extra duktig tyckte jag häromdagen när jag gjorde storkok, en vegetarisk indisk gryta. När allt var klart så var tanken att jag skulle ordna allt klart i ordentliga matlådor, men det gick ju inte riktigt som tänkt.. Grytan kräver nämligen ris till, och det upptäckte jag var slut!! HJÄLP, en krissituation!
Så det blev att frysa in hela storkoket. Och så var man tillbaka på ruta ett igen, fortfarande inget att äta. Det läskiga nu när jag tänker på det, är att jag inte minns hur jag löste matsituationen den dagen.. Men nu har jag i alla fall massa nästan klara matlådor i frysen, inför framtiden. Sparkapital om man så vill, gäller att vara förutseende även om det inte riktigt går som det var tänkt från början.
I övrigt har jag börjat irritera mig på småsaker, typ som varför man måste ladda mobiltelefonen så j-kla ofta när man inte ens använder den! Jag tycker att det jämt är dålig batteritid kvar, och att jag får ladda den jämt (typ var tredje dag), och jag har inte ens rört i den ibland! Irriterande. Känner mig väldigt gammal när jag kommer på mig själv att irritera mig över det, det känns som man blivit 70år och tänker att inte ska man väl behöva ladda grejjer som man inte använder, för det är ju bara när man använder dem som de drar energi.. jaja, hur som helst. En annan irriterande sak, som man faktiskt får börja undra om man inte borde söka hjälp för något, är när man börjar irritera sig för att det står så mycket disk i köket hela tiden. Man diskar ju jämt, så vem är det som sölar och ställer dit ny hela tiden?? Vad har allt använts till? Så jag får stå där och fundera någon minut över hur disken kom dit samt hur den blev till disk.. Det är inte så lätt alla gånger ska jag tala om!
Nä nu känner jag att detta börjar spåra ut för mycket så det är nog dags att återgå till den verkliga världen, den med alla måsten. Å jo, jag har beställt CD-skivor som aldrig kommer, det är också irriterande!
Tack alla snälla som skrev kommerntarer på mitt livs första blogginlägg, och jag hoppas ni har nåt att säga även om detta smått paranoida/filosofiska inlägg (hur ni nu vill).
Johannes; jag kommer inte att skriva 3 inlägg i veckan, det kan du glömma! Vad gäller bryggaren så tror jag att du vet hur jag känner inför den..
Håkan; kom förbi och spela MarioKart om du vill och vågar, du vet, jag har ju tränat en hel del nu..
Rebecka; du leder mig in i fördärvet med din tips!
/Martina
Den gömde stiger här med fram ur sina skuggor..
I underrubriken på denna blogg står det "en skildring av fyra unga människors jakt på äventyret långt bort i väst", och för den ouppmärksamme läsaren har detta gått förbi, men det har bara skrivits av 3/4 av gruppen. Så efter diverse förfrågningar (och påtryckningar) kommer här mitt livs första blogginlägg, cirkeln är sluten.
I alla fall, här på hemmafronten i Umeå har jag hit in tills roat mig med att följa mina kumpaners äventyr i Norge, när jag inte har gjort andra mindre vettiga saker.
För er som undrar så har det blivit höst här, och det är just nu bara en tidsfråga innan man får lov att börja skrapa vindrutorna på bilen om mornarna. Solen gläntar dock till då och då, och igår hade vi sommarväder med 20grader varmt, solsken och vindstilla! Detta utnyttjade jag mycket väl, och nu så här i efterhand lite väl väl.. Gårdagen började nämligen med en 2h ridtur i skogen, som var helt underbar. Detta gjorde hur som helst att mina senfunna matrutiner (har nämligen ätit på regelbundna tider i ca två veckor nu) blev satta ur spel. Ridturen och det som hör där till drog ut på tiden till den grad att min lunch uteblev. Vilket ledde till sprängande huvudvärk och total utmattning, inte en helt optimal uppladdning inför kvällens aktivitet, grillning vid Nydala sjön. Nog för att det är varmt på dagarna, men på kvällarna blir det väldigt kyligt. Så jag frös igår kväll, jag var trött och inte den minsta tillstymmelse till matlust infann sig, detta till trots min missade lunch!
Så detta har gjort att jag fångat min första förkylning för denna höst. Därför liggar jag just nu hemma, i sängen djupt nedbäddad under täcket med kaffe och kanelbulle vid min sida och drömmer mig bort till varmare klimat där mitt immunförsvar kan fungera bättre.
Har fått ett enormt kaffebegär de senaste veckorna, och allt detta kaffedrickande har fått mig att seriöst överväga att investera i en bryggare. För alla er som inte vet så har jag alltid varit emot bryggaren när det gäller mitt eget hem, för att jag tror att det leder till ännu mer kaffekonsumtion vilket ger ännu ett beroende att kämpas med i framtiden. Alltså; jag vill inte köpa mig ett problem, för att jag litar inte fullt till min egen förmåga att kunna stoppa mig sjäv från att brygga en kanna kaffe och dra i mig den. Så här ligger man lite småförkyld med en mugg snabbkaffe och tänker "va gott de skulle vara med riktigt kaffe". Nej, jag vill inte dit.
Ja, eftersom mina vänner i väst valt att flytta ifrån mig för att tjäna storkovan, är jag ensam kvar i Umeå och undrar varför.. En termin som just börjat är fylld med onödiga kurser, för nåt måste man ju göra. Kurslitteraturen som jag tänkt läsa idag tjänar just nu som provisoriskt databord, och kommer nog så att göra en stund till. För känner jag mig själv rätt så kommer inget vettigt bli gjort idag, eftersom hjärnan vet att jag är lite sjuk och när man är sjuk kan man inte göra vad man egentligen borde. Det är alltså den perfekta förklaringen till varför man inte borde göra saker (även om man kan och verkligen behöver).
Eftersom att terminen har börjat har även staden fyllts på med människor. Det är numera omöjligt att vistas på universitetet på lunchtimmen utan att få panikångest av alla dessa människor! Varje år är det samma sak, sommarens början känns tom och tråkig då alla som kunnat har lämnat staden. Efter någon vecka har man vant sig och tycker att det är rätt behagligt. En vecka innan kursstart kommer studenterna och stan känns för liten i relation till antalet invånare. Chocken drabbar en som en blixt från klar himmel, varje år! Jag kommer aldrig sluta att förvånas över min egen reaktion.
Eftersom detta är mitt första blogginlägg väntar jag mig mängder med reaktioner! Bra och dåliga. Tills dess ska jag kurera mig med diverse kurer för att denna förkylning inte ska bli så långvarig som de vanligtvis blir. Och jag ska försöka övertala min hjärna att jag visst kan läsa kurslitteratur fast jag är sjuk!
Dennis, Anna & Rebecka fortsätt kämpa på så synes vi snart.
/Martina
I alla fall, här på hemmafronten i Umeå har jag hit in tills roat mig med att följa mina kumpaners äventyr i Norge, när jag inte har gjort andra mindre vettiga saker.
För er som undrar så har det blivit höst här, och det är just nu bara en tidsfråga innan man får lov att börja skrapa vindrutorna på bilen om mornarna. Solen gläntar dock till då och då, och igår hade vi sommarväder med 20grader varmt, solsken och vindstilla! Detta utnyttjade jag mycket väl, och nu så här i efterhand lite väl väl.. Gårdagen började nämligen med en 2h ridtur i skogen, som var helt underbar. Detta gjorde hur som helst att mina senfunna matrutiner (har nämligen ätit på regelbundna tider i ca två veckor nu) blev satta ur spel. Ridturen och det som hör där till drog ut på tiden till den grad att min lunch uteblev. Vilket ledde till sprängande huvudvärk och total utmattning, inte en helt optimal uppladdning inför kvällens aktivitet, grillning vid Nydala sjön. Nog för att det är varmt på dagarna, men på kvällarna blir det väldigt kyligt. Så jag frös igår kväll, jag var trött och inte den minsta tillstymmelse till matlust infann sig, detta till trots min missade lunch!
Så detta har gjort att jag fångat min första förkylning för denna höst. Därför liggar jag just nu hemma, i sängen djupt nedbäddad under täcket med kaffe och kanelbulle vid min sida och drömmer mig bort till varmare klimat där mitt immunförsvar kan fungera bättre.
Har fått ett enormt kaffebegär de senaste veckorna, och allt detta kaffedrickande har fått mig att seriöst överväga att investera i en bryggare. För alla er som inte vet så har jag alltid varit emot bryggaren när det gäller mitt eget hem, för att jag tror att det leder till ännu mer kaffekonsumtion vilket ger ännu ett beroende att kämpas med i framtiden. Alltså; jag vill inte köpa mig ett problem, för att jag litar inte fullt till min egen förmåga att kunna stoppa mig sjäv från att brygga en kanna kaffe och dra i mig den. Så här ligger man lite småförkyld med en mugg snabbkaffe och tänker "va gott de skulle vara med riktigt kaffe". Nej, jag vill inte dit.
Ja, eftersom mina vänner i väst valt att flytta ifrån mig för att tjäna storkovan, är jag ensam kvar i Umeå och undrar varför.. En termin som just börjat är fylld med onödiga kurser, för nåt måste man ju göra. Kurslitteraturen som jag tänkt läsa idag tjänar just nu som provisoriskt databord, och kommer nog så att göra en stund till. För känner jag mig själv rätt så kommer inget vettigt bli gjort idag, eftersom hjärnan vet att jag är lite sjuk och när man är sjuk kan man inte göra vad man egentligen borde. Det är alltså den perfekta förklaringen till varför man inte borde göra saker (även om man kan och verkligen behöver).
Eftersom att terminen har börjat har även staden fyllts på med människor. Det är numera omöjligt att vistas på universitetet på lunchtimmen utan att få panikångest av alla dessa människor! Varje år är det samma sak, sommarens början känns tom och tråkig då alla som kunnat har lämnat staden. Efter någon vecka har man vant sig och tycker att det är rätt behagligt. En vecka innan kursstart kommer studenterna och stan känns för liten i relation till antalet invånare. Chocken drabbar en som en blixt från klar himmel, varje år! Jag kommer aldrig sluta att förvånas över min egen reaktion.
Eftersom detta är mitt första blogginlägg väntar jag mig mängder med reaktioner! Bra och dåliga. Tills dess ska jag kurera mig med diverse kurer för att denna förkylning inte ska bli så långvarig som de vanligtvis blir. Och jag ska försöka övertala min hjärna att jag visst kan läsa kurslitteratur fast jag är sjuk!
Dennis, Anna & Rebecka fortsätt kämpa på så synes vi snart.
/Martina
