En alternativ resedagbok

Då var det dags att komma ifatt lite i skrivande av vår resa som fortfarande inte har lämnat Rio. Jag själv hade om jag haft större resebudget stannat i Rio ett bra tag till. Men det får bli en annan resa.

Vad har då hänt sedan sist? Jo eftersom att det första Lapa Streetpartyt var riktigt trevligt trots att vi festade på olika håll i fredags så bestämde ett gäng av människor här på Copacabana att ta oss dit igen. Denna gång var vi fem (Sofie, Pontus, Agnes, Josefine och Dennis) som åkte och denna gång tappade vi bort varandra redan utanför entrén till huset där vi bor. Vi delade på oss i två taxibilar och såg varandra inte mer den natten. Men kul hade vi ändå. Denna gång trots att det var betydligt mindre folk på gatorna i Lapa. Vi kom hem lagom till soluppgången men tänkte inte i vårat festrus på att det regnade och var mulet. I väntan på soluppgången blev vi blötare och blötare under trädet vi stod. När klockan började närma sig 06:00 kunde vi skymta lite läckra färger i horisonten men inte mycket mer än så. Den klara soluppgången morgonen innan var betydligt häftigare att skåda.

Nu var det då dags för söndag och lite strandliv efter att ha vaknat upp efter bara ett fåtal timmars sömn p.g.a. den påtryckande hettan i rummet. Efter allt bad och sol skickade vi några att köpa biljetter till en favelafunkfest i en av kåkstäderna i Rio.

Framåt halv tolv åkte vi minibuss mot Rio Dos Pedras och funkklubben där en scen ur filmen Cidade de Deus (Guds stad). Vår "guide" berättade att denna favela var övertagen och kontrollerad av polis som i sin tur att utrotat maffian här och all droghandlel. Minsta lilla antydan om droger skulle renderar i mycket problem och förmodligen en del stryk. "They really hate drugs" sades det.

Det var med en viss anspänning som i alla fall jag gick in bakvägen på klubben och självklart dröjde det inte många minuter innan vi tappat bort varandra ytterligare en gång. Denna gång var det dock bara att gå upp en våning som var extra reserverad för gringos och det dröjde inte många minuter innan vi återsågs igen.

Efter några billiga öl tröttnade vi på att hänga bland gringos, vi var ju där för att festa med brassar. Det begavs ner till det stora dansgolvet och festen hade startat på riktigt.

Nattens timmar passerade väldigt snabbt och det var strax dags för hemgång då jag sprang på Pontus dansande med några brasilianska tjejer. Jag ville inte vara sämre och anslöt snabbt i dansen. Ett trevligt avslut på natten med utbytta mailadresser skrivna på sedlar från Argentina.





Nu till måndag

Sofie hade träffat några Österrikiska killar på stranden som rekommenderade en bra klubb i Copacabana dit vi kunde mötas upp på kvällen. Lät väldigt trevligt tänkte vi (Dennis Pontus och Rebecka) så vi hoppade in i en taxi med Sofie och tog oss till klubben. Väl framme började vi ana ugglor i mossen då taxichauffören påstod att stället var bra för mig och Pontus men inte för tjejerna. Och redan på den intilliggande baren förstod vi vad taxichauffören menade. På rad stod nämligen nattfjärillarna uppradade och runt om på uteserveringen satt män i blandade åldrar och väntade på att få socialisera lite. Vad som var minst lika uppseendeväckande var när vi träffade killarna från Salzburg och började prata med dem. De var nämligen väldigt insatta i hela maskineriet och berättade om priser och om en argentinska som satt intill oss som tydligen var i Rio och säsongsarbetade.

Vi drack några caipirinhas och öl och tackade sedan för sällskapet och tog en taxi till ett annat uteställe i Ipanema. Stället var mer eller mindre dött så vi tog en ny taxi hem.

Onsdag

Pontus, Martina, Dennis och Linnea tog tunnelbanan till Lapa efter att hela gänget hade försökt hitta ett uteställe på Ipanema men utan resultat. Efter att ha klivit av tunnelbanan sprang vi på en fransyska som skulle till en sambaklubb och vi var inte sena med att slå följa. Klubben (Lapa 40 graus) var riktigt trevlig men dock lite dyr. Spännande var att alla som gick in fick varsitt ark med hela sortimentet uppskrivet och det var fritt att beställa i baren och kryssa på listan. Betalningen skedde sedan på väg ut från klubben. Man fick med andra ord köa både in och ut.

Tanken slog mig: Tänk om man beställer och beställer och när man sedan ska betala så har man blivit av med plånboken eller helt enkelt tom på pengar. Där snackar vi problem.

Framåt lördag/söndag lämnar vi Magnus lägenhet i Rio för nya äventyr norröver. Salvador står på listan men innan dess en mindre stad på I som jag glömt namnet på.

Nu blir det lunch!

Morsning!

/Dennis

Nu när det heliga juldagarna närmar sig sitt slut är det dags att sammanfatta julhelgen och hur den har förflutit. Vi kan inleda med att visa vad Annas slit har givit oss. Följ med på en kort rundvandring på Britannia.



Det här var vad som möttes oss direkt när vi kom in i sviten Anne Margrethe. Hela sviten var av ett marint tema. Skeppet som hänger i taket hette självklart också Anne Margrethe. Längre in hade vi badrummet med dusch, badkar, dubbla handfat och bastu. En bastu som mer eller mindre var varm hela julen då årets julhöjdpunkt var att basta. Tror att jag hann med att basta 5-6ggr under min vistelse på hotellet.

Det var det hela. Imorgon kommer jag berätta om mitt senaste jobb som vakt under Norges största krogdag, 2:e juledag. Tills dess Ha Det fint!

/ Dennis

en riktigt God Jul..lite tidigare.

I skrivande stund låter det som fyra elefanter löper amok uppe hos grannen. Men det är bara deras hund Bamse som är glad att husse kommit hem. Bamse ser inte riktigt ut som en Bamse. Han ser varken snäll ut eller som en björn. Bamse är skitig och liknar mer en skällande gris än en brun björn med blå toppluva.

Idag tänkte jag lyfta fram lite blandade saker från Norge och däribland ett litet videoklipp som visar på vår kollektivkompis matlagningstalanger. Clement. Tyvärr, men sådan matlagning måste upplevas på bild. Förlåt.


















Nu vidare till matlagningen.



Imorse vaknade jag av ett sms. Sms här i Norge betyder nästan varje gång erbjudande om jobb från bemanningsföretaget. Hon på Effect skickar ut meddelande till alla sina arbetare och så får den som svarar först jobba. Jag lovar att jag svarade på sms'et inom 30sekunder från det att jag fått det. Men ändå fick jag svar strax där efter att passet hade gått till en annan. Helt otroligt! Ska jag behöva tejpa fast telefonen i handen för att hinna först? Jag tror helt enkelt att det är dags att börja skjuta av lite svenskar i Trondheim för att slippa denna hets på varje jobb.

Imorgon är det jag som får ta tag i det här ytterligare, (inte att skjuta av svenskar, även om det säkert skulle löna sig) blir att fara ner på byen och snacka med lite fler bemanningsföretag. För så här kan man ju inte ha det om man ska till Sydamerika i januari.
Bara för att det ska svida lite extra så är det passet jag har inbokat denna vecka en bra bit utanför Trondheim och precis så pass lagom att jag missar Danmark - Sverige under kvällen.

Ännu en helg är bortjobbad.. har haft massa kul med Babs och serverat riddarens släkt!

Fick i veckan även reda på att Winnerbäck släppt ett nytt album.. jag känner mig helt bakom nåt som man borde vara framför, vad vet jag. Eller så är det ett gott tecken att jag inte håller reda på sånt här, för vad gör det för skillnad? Glad blev jag iaf och nu har lyssnat hur det låter om man funderar över om man ångrar sig och kanske ångrar sig igen.. Hittils har Du min vän i livet mest spelningar=) Tacka vet jag spotify...

Så... vad har hänt sen sist? Jag har jobbat kvällar, och sovit dagar=) Igår var jag och Babs och serverade på en privat tillställning. Det var nån inviging av ett museum här på ön, eller på Haroya för att vara exakt, men för mig är det detsamma. Det finns en industri här på ön där de flesta jobbar, det heter IP Huse och de tillverkar stora tunga saker till fartyg, oljeplattformar etc och har tydligen nåt som ingen annan har.. mycket pengar i omsättning helt enkelt. Igår var det iaf självaste Inge Huse (han som äger hela baletten) och hans kone Una som hade ställt till med fest. Väldigt trevliga människor betedubbelwe! Inge är riddare av första grad eller nåt sånt (Håkan, det var det här jag skulle komma fram till då mitt ordförråd hade stängt). Vad man nu ska göra för att få bli riddare har jag inte förstått, men han och hans släkt har som sagt ett eget museum.. Ja, bla bla bla. Det var god mat iaf!=) Som vi betjänter fick äta sittandes i trappen, som sig bör.

Efter att efterrätten och konjaken var serverad kom Babs man Hjalmar och skjutsade tillbaka mig till Finnoy och mitt ordinarie jobb. Skulle servera dövföreningen och deras (hörande) barn... Det var som väntat inte det lättaste att kommunicera med föräldrarna, men de tog hjälp av barnen för det mesta om de ville få något sagt. Men inga avancerade dialoger fick plats. Men oavsett vilket språk man talar så kan man väl ändå bjuda på ett leende och framförallt ögonkontakt! Hur ska man annars kunna kommunicera? Det var som att jag inte fick plats i deras tysta värld. Om det nu berodde på att jag inte kunde tala deras språk vet jag inte, men det gjorde inte saken lättare när de totalnonchalerade mig. Jag fick helt enkelt chansa och sen ta häftiga armviftnigar då jag gjorde fel. Gav upp med att försöka förklara för en av dem att man måste betala för alla öl man har druckit och har tänkt dricka... Omöjligt att reda ut missförstånd så det var bara att nicka, se glad ut och låta dem visa vägen.

Under frukosten var jag lika obefintlig, förutom då mjölken var slut. Kanske berodde det på att de ville undvika missförstånd ifall jag skulle försöka prata med dem. Eller så ska jag inte rota nå mer i det där! Winnerbäcka kanske fattar alltihop men det gör inte jag. Dennis min vän, vad tror du om detta?

Jag har hunnit flytta de här senaste dagarna också! Det kostar företaget för mycket att hålla mig hos Kjellaug och Svein tydligen, så nu har jag flyttat in till personallägenheten och delar den med Micke kokk. Här följer en liten rundtur:






En annan sak som är ny under solen här är att jag fått erbjudande om att stanna kvar till mitten av december. Babs vill att jag ska kräva löneförhöjning (oavsett om jag stanar eller inte).. Men det är inte min grej riktigt, så måste förbereda mig mer mentalt innan det skulle komma på tal om en lönediskusson. "Jo, förresten.. jag tror jag skulle vilja ha lite högre lön." Nej, skulle inte tro det. Men gällande att stanna kvar här till mitten av december.. Jag vet inte, jag vet inte alls. Det är pengar.. och vad skulle hända i Trondheim? Förutom att jag kanske kan få trängas hos Anna och Dennis?
Så om någon har några goda råd att skänka bort så är det välkommet!
Än så länge har jag bara tveksamt sagt att jag kanske ska tänka på saken.. och att jag egentligen inte vill. Men vad jag vill och inte vet jag inte ens själv just nu.. Tanken måste bearbetas en stund till.

Nu är det dags för en till kopp kaffe i mitt nya rum tillsammans med Lasse=)

Kram och hej!

På grund av gårdagens internethaveri kommer gårdagens inlægg nu från biblioteket i Trondheim.


Idag tog jag och Anna en busstur från Trondheim Centrum till Sverige. Som slutmål hade vi skidorten Storlien. Det finns något så trevligt som en shoppingbuss till Coop i Storlien. För endast 25 Nkr/pers fick vi åka tur och retur till shoppingparadiset (handlade man för över 500 så fick man tillbaka pengarna för bussbiljetten). Ett paradis som vilken svensk som helst hade rynkat på näsan åt. Med svenska mått mätt var det ganska dyrt. Men vad har man att vänta sig på en skidort som vill suga ut det mesta ur turisternas plånböcker. Då skidsäsongen inte har dragit igång där ännu så passar det på att suga ur norrmännen på deras oljepengar samt en och annan svensk som villat bort sig också. Vi fick med oss två fyllda ryggsäckar och två påsar med mat hem för en bit under 800 svenska kronor. Då bussresan bara tog 1.5 timme så vågade vi köpa med oss lite svenskt kött också. Ni anar inte hur sugen man kan bli på bacon, köttfärs och falukorv till rimliga priser. Korv stroganoff med morötter istället för korv i all ära men det funkar inte hur långt som helst. Om man kan ta skada av passiv rökning så är det nog nästan lika farligt att vara passiv vegetarian. Undertecknad har i och för sig provat på det där med vegmat tidigare men då mer aktivt. Allt passivt är dåligt. Låt oss säga att jag är aktivt singel också så har vi den saken ur världen.

Under vår korta sverigevistelse (1 timme och 35minuter) hann vi även med att dokumentera att snön hade kommit en bit längre där än i resterande delar av Sverige/Norge som vi hunnit bekanta oss med.
Och jag vågar nästan påstå att vi var först med att krama varsin snöboll bland alla våra bekanta i år.*

*Och med i år menar jag denna vintersäsong från nu och inte den i januari-april så försök inte komma med något sånt för att bräcka.




Hade

Dennis

...blev något annat.

Idag var det arbetsfritt hos deltagarna i "jakten på de norska oljepengarna". Jag och Anna gjorde skäl för våra nyligen införskaffade busskort och tog bussen i till stan där vi mötte upp Håkan. Håkan hade en liten mellanlandning innan han fortsatte med flyg vidare till Aalesund och senare Hurtigruttsbåten ut till Finnöya för att få lite efterlängtad närkontakt men sin Rebecka. Flyg Umeå-Arlanda-Trondheim-Aalesund och båt. Det är kärlek det.

Men du Rebecka..vi fick se och klappa lite på honom före dig.

Efter mötet med Håkan tog vi bussen mot Coop för lite billigare matshopping. Bussen tar i vanliga fall E6:an till City Syd och tar normala fall drygt omkring 20 minuter. Men inte idag. Någon klåpare hade krockat på E6:an som nu var avstängd i bägge riktningar. Innan vi nås av denna information spinner vi vidare på Norge som u-land och mitt i allt säger Anna rätt högt bland de andra resenärerna: "Det är för att Norge är ett u-land." Vi möttes inte av några reaktioner men jag kan bara tänka mig hur tankarna kunde gått i norrmännens huvuden. "Drygsvenskar som tror att ni är något." Efter att ha åkt runt älven och över fjorton bergstoppar kom vi äntligen fram till Coop 45 minuter senare än tänkt. Billiga Coop gjorde visade sig på sin bästa sida och erbjöd Coops egna billiga bacon för 36kr/paketet. De är billigaste kedjan i Norge men får ICA Supermarket på Ålidhem att verka som värsta outlet-butiken.

En stund senare hade vi promenerat hem och börjat med maten som idag blev klyftpotatis morötter och bacon i ugn och till det ett stekt ägg. Kött är för de som inte tänkt resa sin väg. Till kvällsmåltid blev det thé och boller vilket det här inlägget skulle handla om. Men vad skriver man om thé som underskattat dryck? Ingen aning, så här kommer en videoblogg där ni även får en glimt av vår sambo Clement.

Håll tillgodo.

Idag när jag satt på biblioteket ringde ett okänt nummer på min norska telefon. Min hjärna som inte har slagit om till den norska koden fick kämpa hårt för att förstå vad personen i andra ändan vill. Men så mycket fick jag fram det var tal om en arbetsintervju klockan ett och vilken adress det var. Men vilket av alla jobb jag sökt var det? Kan vara bra att veta det när man väl kommer till intervjuen.

Efter lite närmare efterforskning av sända mail och adresser med samma som denna kom jag fram till att det var som hjälparbetare vid byggen som ställningarbetare. Nu är det bara att koppla in följande egenskaper.

• God fysik (alt. ha en extra tröja under jackan)
• Gillar att stå på.
• Orädd för höjder

/Dennis


Nu till den bortglömda rundvandringen i vårat penthouse.
På återseende.

Eftersom restaurangen jag jobbar på har stängt för säsongen undantaget beställda sällskap så har jag haft ledigt idag. Skattekontoret i Brattvåg har bara öppet på tisdagar så tänkte att det var lika bra att passa på! Måste bara på återbesök så jag kan öppna ett bankkonto.




En hurtig rutt hem i regnet på vägarna som stundtals inte är bredare än våra cykelvägar! Men desto roligare att köra på ;D



Det kanske märks att jag inte har så mycket att göra.. haha, men känns inte lika isolerat om ni får se hur jag har det!

Kram och hej från Rebecka!

Pannkaka är billigt och bra och därför köpte vi upp oss på lite mjöl, mjölk och ägg. Vad vi inte tänkte på var att vi inte hade någon stekpanna..följ projektet nedan.

Pannkaka Deluxe



Den bortglömda tävlingen





Och som vinnare till damcykeln hurrar vi extra för Henrik som kom med det mest trovärdiga svaret. Vi har då inte sett några råttor.

HURRA HENKE!

Edit: Har nu sett att fel klipp ligger uppe på rundvandringen i råttslottet. Detta är något vi kommer att åtgärda under morgondagen.

Jag ska väl inte vara sämre än mina resekamrater så här kommer en liten rundtur hos Bjuhr, eller hos Kjellaug & Svein om man hellre vill det..




Kram och hej från Rebecka

Nu har vi flyttat in i vårt (Dennis och Anna) nya tillfälliga boende som vi endast betalade 500 Nkr för. Detta för 10 dagars boende. Jämför detta med vandrarhemmet som tar 440 Nkr/natt.

Rundvandring i lägenheten.




Besök på toa en tidig morgon.






Livin' on the edge.




Om videobloggandet får bra respons så kommer vi att försöka fortsätta med det. Eller det gör vi nog ändå. Det var riktigt kul.

På återseende

Dennis och Anna