En alternativ resedagbok

Har ser vi Dennis, Anna, Anna och Niclas pa sparet mot Aguas Calientes..

Efter en vandring langs tagralset och senare en hissnande stigning upp mot Machu Picchu, har jag nu lamnat ganget. Med en tar i ogat (som dock ingen sag) och visserligen stark hemlangtan tog jag taget fran Aguas Calientes igarkvall. Det resande aventyret fortsatter nu pa bara 6 ben..

Vi hade stallt klockorna pa 0700 och de som sov med Dennis fick gladjen av att vakna till Ted Gardestads "Himlen ar oskyldigt bla". Ted hade alldeles ratt! Vi tog sikte mot vart nyfunna basta frukoststalle hittils, och sag att himlen faktiskt var alldeles klarbla. Nyvakna och spanda infor dagens kommande aventyr slog vi oss ner langst bak i restaurangen (for att smidigt kunna smussla ner lite mellis i fickorna) och hogg sedan in pa frukostbuffén for 28 Soles (ca 70 SEK). Hittils dyraste fukosten, men dock den godaste!

Med latt packning borjade vi sedan vandra mot vart mal och knappt 2 timmar senare med diverse ommande tar och fotter och svettiga andfadda kroppar var vi framme vid checkpoint nummer ett. Det fanns en serpentinvag upp som transporterade upp majoriteten av besokarna med buss, men vi valde att istallet ga uppfor stentrapporna genom skogen. Eller ja, atminstone delvis. Jag var en av dem som valde en serpentinkurva ibland for att trampa ut mjolksyran ur benen. Men sen fortsatte trappornas bentraning!

Val uppe satt vi och hamtade andan ett tag samt laddade pa med ny energi med hjalp av russin, notter och vatten. A ja, nagon kanske smaskade pa den mellis som frukostbuffén hade att erbjuda. Sedan foljde vi strommen mot ingangen till de gamla ruinerna som vi sa lange suktat efter...

Det var sa storslaget, sa vackert, haftigt, markligt, fascinerande och en aning meditativt. Fast sist men inte minst sa hade vi stralande sol som bade varmde och brande! Det var storre an jag sjalv kunnat ana. Vem far idén att bygga ett helt litet samhalle mitt uppe i bergen? Jo inkafolket, jag vet. Men anda... Helt otroligt. Den som inte vart dar.. ak dit! Helt klart vart 12 timmars vandring! Nu kan man ju ga annu langre om man valjer Inkaleden, men for oss som hellre tar budgetvarianten och nojer sig med tva dagars alternativ vandring sa ar detta verkligen att rekommendera.

Pa plats fanns aven Alpacorna, eller Lamorna... vi blev lite osakra vilket som var vilket. Ett lamadjur kan vi i alla fall enas om att det ar. Har ar en liten yngling som kommit bort fran sina kompisar och irrade darfor omkring alldeles sjalv. Jag rakade sta mitt ivagen for den lilla spjuvern sa nar jag tog kortet och sen lyfte bort kamerna fran ogat sa sag markte jag att jag helt plotsligt stod oga mot oga med hen. Vet inte vem som hoppade hogst, antagligen var det jag.. For sen studsade den lurviga lilla saken vidare. Tyckte val mest bara att det var jobbigt att ha massa tvabenta pa sin gata. De bor ju trots allt dar, vi ar ju bara pa besok.

Nar klockan narmade sig tre var vi trotta, hungriga och begav oss ner mot huvudentrén igen. Lite notter, russin, vatten och vila for benen senare borjade vi vandra ner langs vagen. Vi tankte att vi kunde spara pa vara knan genom att undvika trapporna nedfor. Solen varmde fortfarande. Det hade varit en alldeles...alldeles..underbar dag! Anna slog mig folje i nagot raskare takt eftersom jag hade ett tag att passa samt en dusch och en middag att hinna med innan dess.

En kall dusch, pa med samma svettiga sockar men dock rena underklader!.. Ner till resaturangen och bestallde en tallrik med ris och gronsaker. De andra skippade sin dusch och kom ner for att hinna sitta ett tag innan jag skulle ga. Coca-Cola, Coca-öl och lemonad kom in.. cocaöl smakade mest bara mesk, ingen hit for mig iaf. Lemonaden funkar som vanligt alltid men sjalv har jag aldrig fattat tjusningen med coca-cola, helt klart overskattat!! 

Ett snabbt kramkalas och farval fick ta plats inne pa restaurangen. Gillar inte farval. Usch usch.. Men tack i alla fall for en underbar resa. Jag tar med mig hem en massa minnen fran aventyr, galet langa bussresor, skona dagar pa stranden, svettiga natter, nagra pubkvallar, liv i en hangmatta, nya restauranger och nya matratter, standigt prutande och jobbiga turistkata efterhangsna forsaljare, konstiga men for det mesta valdigt goda frukter, ommande fotter, stundtals lite irritation at alla olika hall. Men vada, vad kan man begara av fyra manniskor som lever inpa varandra 24h om dygnet? Ingen ar perfekt. Men jag alskar er alla! Hoppas ni far en fortsatt spannande resa och att ingenting som vi hittils klarat oss ifran hander. Hall i pass och pengar! Sen ses vi lagom till Brannbollsyran dar hemma!

Portarna till taget hade oppnats och det var bara att stalla sig i ko. Jag hade sjalvklart plats i backpackervagnen, for tank vad hemskt det vore om man blandade peruaner och turister. Satt och lyssnade pa nagra amerikaner som rakat ut for hojdsjukan i Cusco med tillhorande spyor, huvudvark och andra influensaliknade symptom. Fick mig att fundera om det inte var det som Martina och aven Anna fick en slang av. Och jag med for den delen. Lag i sangen en dag med huvudvark och feberliknande ledsmarta.

Taget tog oss till platsen Km 82, dar vi hade paborjat var vandring for nagra dagar sen, och sen fick vi satta oss i bussar som rymde ca 20 pers for att aka vidare till Cusco. Jag var sa dodligt trott efter dagens trapatser men ar aven van att sova fore 10.. vi var framme strax fore 12. Med endast 3 soles kvar pa fickan fragade jag en fransk tjej om vi inte kunde dela taxi upp till centrum, ville inte riskera att masta ga hem. Bien sûr... tack tack. Vi delade pa en taxi och betalade 1 soles var (2:50 SEK).

Ringde pa Aldea Yanapays (vart hostel) dorr och tillslut oppnade en yrvaken mamma och undrade nog vad jag ville. Ja, jag har ett rum har inatt men vet inte vilket nummer. "Hur var namnet?" "Rebecka". Och eh.. jag ar med Anna, Dennis och Martina.. fast inatt ar det bara jag.
Jag tror inte hon fick nan ordning pa det hela for inte nat av vara namn stod med pa incheckningslistan for dagen..Och jag vet inte om jag vet vad jag pratad eom heller for jag var sa urbota trott att jag inte orkade tanka ens. Ville bara ha en sang! Men men, jag fick hamta mig vaska fran forradet och fick, till min stora gladje, lagga mig i samma sang som fore helgen. Skonare sang har jag aldrig sovit i...supermjuk med ett valdigt puffigt duntacke!

Nu vantar ca 21 timmars bussfard upp till Lima, for att sen pa onsdag flyga hem mot Sverige och karleken!


¡Hasta Luego!

Ja inatt var det latt den varmaste natten hittils! Det gar att sova i en bastu med det ar inget att rekommendera direkt. Men om ni vill prova sa se till att starta pa ca 30 grader... stang sedan dorr och fonster och lagg in 8 personer i rummet. Klibb klibb...
Men pa nat vanster lyckades bade jag och dennis somna (Anna och Martina sov i ett annat rum) och det blev frukost annu en dag=) Men tror inte att jag skulle grata om det fanns AC i nasta rum..

Nu blir det att lamna Vanilla Hostel och bege oss till Tango Backpackers som ligger i den centrala delen av Palermo.

Betedubbelwe sa tog vi oss aldrig ut for att dansa igar men vi tar igen det en annan natt istallet. vi lyckades iaf vara vakna till langre an 11 igar... och det ar ju alltid ett framsteg om man vill forsoka vanja sig vid BsAs dygn!

Ciao!

Nu är det exakt en vecka kvar till att jag ska lämna den här ön. Känns otroligt skönt!
Hem och sova.
Hem och leva.

Åker till fastlandet med Maria och tar sen tåget från nåt lämplgt ställe vidare till Trondheim för att hälsa på de hårt arbetande vännerna där, kanske hinner med lite julmys också. Och jag ska försöka kliva av på rätt hållplats den här gången. Ve tinte om jag är så pepp på att gå den där milen en gång till.
Sen blir det Umeå!

Fick dricks igår som betalar merparten av hemresan iaf så den kändes som en fin julklapp från de glada och fulla gästerna! Tänk vad det kan löna sig att le lite extra och bada i tålamod=)

Helgen är här igen, vilket betyder mycket jobb.. sitter egentligen på lånad tid här och skriver men tänkte att det var så längesen ändå och ville bara meddela folket om att jag fortfarande lever..



Skepp o hoj!

Har spenderat en vecka i Umeå och insett att det finns för mycket och för många att tycka om där så jag kan inte annat än känna att det är mitt hem. En skön känsla. Har inte haft den på länge. Annars har känslan av att alltid vara på väg någonstanns infunnit sig mer än ofta och därmed varit min utgångspunkt i de flesta tankarna och besluten. Men känslan av hemma är oslagbar och går inte att hitta på en grisblink, så det gäller väl att vårda den ömt.

En ledig vecka, som nu är inne på sin 11e dag, var precis vad Rebecka behövde. Visst hade jag kunnat stanna och jobba i ett streck, men vad vore det för liv egentligen? Det finns så mycket annat!
Så det blev nära och kära hela veckan och det kunde inte blivit en bättre blandning. Nu är jag tillbaka i Norge och hälsar på Anna og Dennis innan jag åker vidare för att fortsätta jobba. Så denna långa vecka kunde inte få ett bättre avslut heller.. Jag vill inte låta självgod men mitt liv är gott och fyllt med underbara människor! Jag är bara lyckligt lottad helt enkelt.

Goda middagar, massa mys, fick försöka spöa Martina i MarioKart och äta vaniljbullar, vara sämt i bowling, leva stugliv, se den hittils mest skrämmande skräckisen, träffa godaste vännerna, njuta av att gå in i BT. Ja det var Umeåveckan i korthet!

Så vill ni äte gott ute är Invito ett gott tips. Vill ni bli rädda hemma i soffan se Paranormal Activity! De godaste vaniljbullarna finns givetvis hos guldmedaljören i MarioKartvet och vill ni vinna i bowling så vet ni vem ni ska ha som motspelare. Och funderar ni på BT så kan det bara upplevas på plats, ni beteendevetare från Umeå vet säkert vad jag menar=) Home sweet studyhome!

Men på måndagen var det dags att lämna staden och kliva på bussen till Sundvsall för att sen åka vidare med tåg till Trondheim... som efter 12 timmar skulle vara framme halv 9 på kvällen. Så halv 9 kliver Rebecka av då tåget stannar och går ut på perrongen. Jag kände inte riktigt igen mig där jag stod och samtidigt som jag såg att det stod Marienborg på skylten och inte Heimdal så tuffade tåget vidare.. fel hållplats. Jaja, vad skulle jag göra åt det då? På tågkartan stod det att Heimdal var två hållplatser bort.. det är säkert lungt. Så jag började traska i samma riktning som tåget. Det var kallt i Trondheim så jag fick ganska snart leta rätt på vantarna som låg i väskan.
Min tanke var att gå framåt och hålla mig så nära rälset som möjligt, utan att gå på spåret vill säga. Första minutrarna gick det lätt eftersom bilvägen löpte längs rälsets bana... sen kom en korsning där jag fick välja mellan att fortsätta längs spåret eller vika av. Grejen var bara den av det stod Heimdal på den väg som vek av.. ja, vad skulle jag göra om inte följa Heimdal-skylten?
Efter 40 minuter kom iaf en cykel-skylt som visade Heimdal 5,3 km så då visste jag iaf att jag var på rätt väg.

Mobilen var död, men tänkte att det vore bra om Dennis (som var hemmma och väntade) fick veta att jag åtminstone var på väg. Som tur är så klarade mobilen av att startas och skicka ett snabbt sms.. Hej, är på väg... bara 5 km kvar=) Och jag fortsatte att traska...Att det kanske inte gick fram att jag hade klivit av på fel hållplats och nu vandrade med min packning längs en väg nånstans och antagligen skulle bli väldigt sen var för tillfället inte mitt största problem. Jag gick förbi några busskurer och putsade bort frosten från tidtabelltavlorna för att dubbelkolla att jag fortfarande var på en väg som skulle leda till Heimdal, och mycket riktigt! 8 hållplatser kvar till Heimdal Centrum.. Detta lilla misstag om att kliva av för tidigt var faktiskt inte så dumt efter att ha suttiit på buss/tåg hela dagen!

Två timmar och ca en mil senare kom jag fram till Jarveien 5B och fick en välkomnande kram som sa att jag inte behövde ta av mig skorna för vi skulle gå ut igen för att handla!=) Mina ben och armar tackade iaf för att bli av med packningen för den här promenaden.

Imorgon bär det av till Finnöy igen, bara en månad kvar att jobba!
Snart kommer Dennis och sen Anna hem igen efter dagens förvärvsarbete.

Ciao så länge

Jag har för övrigt hört Tims flughustoria live!

Något man lär sig av det norska språket som inte får glömmas och förtjänar en plats på denna suveräna blogg!...

Det handlar om uttryck och vad man säger för att beskriva saker och ting med andra ord än vad det egentligen handlar om. Jag talar självklart om talesätt, eller vad man nu behagar att kalla det. Och jag vill hävda att det svenska språket som rent grammatiskt kan vara ologiskt ibland ändå vinner över norrmännen i det här. För om någon kan förklara den norska logiken i det här så varsågod! Kan också vara så att vi har missförstått våra kära norrmänn så om ni har andra teorier om vad deras talesätt betyder så snälla berätta. Eller om någon har andra teorier på våra svenska talesätt så får ni gärna dela med er.

När något är lekande lätt, eller rättare sagt Lätt som en plätt, så har det inget med plättar att göra utan det ska helt enkelt bara rimma på lätt. Det är ganska löjligt men ändå.. lätt att förstå. En plätta väger heller inte så mkt=)
När norrmännen ska förklara att något är lekande lätt så säger de Bare blåbær. 
Vad är kopplingen mellan blåbär och lätt? Lätta att plocka? Lätta att äta, javisst.. men det är dem inte ensamma om.

Alla har vi våra lik/spöken i garderoden. Vi människor är alldeles för komplexa för att vara perfekta och inte ha något att skämmas för, eller som vi helt enkelt inte vill delge den stora massan. Så att vi använder talesättet att stänga in våra hemligheter, stora som små, i en garderob för att dölja dem för andra kan man ju som förstå.
Norrmännen å andra sidan verkar tycka att det handlar om något helt annat. Istället för att fråga om du har något lik i garderoben så frågar dem ifall du har några svin på skogen?
Ja, vad säger man... jag fattar inte. Hur kommer det sig?!


För övrigt måste jag tipsa om Scarlett Johansson & Pete Yorn - Relator
Mycket trallvänlig musik och sköna stämmor!


Igår hände något nytt i Rebeckas liv. Har alltid gillat skaldjur så krabaterna är inte nya för mig, men att få dem levandes i en coop-påse var nytt! Restaurangen hade beställt hummer till kvällens middag så på morgonen kom öns fiskargubbe in genom dörren och bjöd på ett smil och två kassar med levande hummrar. De var i dryga kilosklasssen så i mina ögon stora men för den som sett annat så var de små, tydligen. Själv har jag bara hållt i våra små kräftor vi gärna äter i augusti så alla är relativt! Alldeles svarta och med klorna fastkedjade låg dem nu i alla fall där på bänken och slogs med varandra. (var är kamerna när man behöver den som mest?) Jag gav en av dem min nyckel men den blev efter lite viftande kastad i en vattenbunke som stod bredvid.. 1-0 till hummern! Man ska inte leka med maten jag vet, men det finns en viss hatkärlek till krälande och ganska äckliga krabater så jag kunde inte låta bli. 
Sen var det dags för grytan och jag fick äran att hjälpa till. Ett stadigt grepp över kroppen och släpp sedan med huvudet först. Mitt samvete sa att de dog efter två sekunder så det är lungt! Ja kalla mig mördare ni som känner för det, men jag kan inte ha något medlidande för det som ska ätas tyvärr. För mycket jägarblod i mig kanske. Men fascinerande ändå är att de blev röda med en gång. Jag hade då tippat på att de skulle få ligga där och puttra ett tag men icket. 
Till kvällsteet hemma i soffan blev det sen hummer på norskt vis. Bröd, majonnäs, litet salladsblad och en bit hummer på. Gott gott. Godare än krabba men inte lika friskt som våra dillkokade kräftor.. trots det höga priset på ca 500:-/kg

Och på tal om dumma norrmänn i kombination med höga priser. Bacon! Vad är grejen? 299:-/kilo för ett paket? Som tröst finns då Coop Xtras egna bacon för endast ca 170:-/kilo...   


Ciao!

Idag söndag jobbade jag bara frukost och var hemma till lunch som blev Marias importerade blodpudding..mums* Babs som är från Holland kunde inte riktigt fatta vad jag åt, och varför...

It's bloodpudding.

But why, why do you eat... is it from blood?! That would never happen to me.. (Sen försökte hon få sin dotter att smaka innan hon vände hon på klacken och gick ut skrattandes)




Dagen fortsatte sedan med att vi gick ut på gården och gjorde mossbollar, kransar och annat roligt. Den första rundan tittade jag bara på. För trött för att göra annat än att sitta still och iaktta=) Men efter kaffet, glassen och de varma multerna (hjortron) så tog jag lite av deras rester och skapade mig ett eget litet mossdjur till trädgården. För vem behöver inte en glad liten mossfigur som vinkar av en varje gång man åker till jobbet?=)

På bilden ser ni Annette (på stolen) och Maria (stående) som är de kockar jag jobbar med. På nedre bilden står Babs med hennes dotter Bonte. punkt.

Kul med söndagspyssel!

Maria lagade sen till en god pasta och köttfärssås och vi hade även lite rödvin som blivit kvar från helgens sällskap.

Hennes pyssel fortsätter ute i höstkylan med att gjuta cementrosor ocha andra formationer och dekorationer. Ska bli spännande att se resultatet sen. Passar på att skriva lite på på bloggen när jag är ledig, har varit dåligt med skrivande på sistone... 

I övrigt jobbar jag på som aldrig förr. Med löneförhöjning=) Och räknar dagarna till oktobers slut då jag får bege mig hemåt till nära och kära för att ta en paus och känna på hur det var att leva ett normalt liv.. Men som ni ser så har jag himla trevligt här, så jag klagar inte, även om jag ser fram emot att komma hem igen. Det är underbara människor jag jobbar med!

Nedräkningen har för övrigt kommer under 100 dagar nu, vilket i sig är ett mycket glädjande ämne. Längtar till solen och att få spendera de pengar vi nu så hårt tjänar ihop=) Men före det stundar minijulafton i Trondheim tillsammans med Anna och Dennis! Sen julafton med familjen i Luleå! Biljetter för det blev bokade idag efter några om och men..=)

Hej så länge från mig!

Efter att ha varit ledig nu några dagar från jobbet fortsätter livet på Finnøy havstuer. Men om det finns inget speciellt att säga för jag måste berätta om den underbara vecka som varit.

Anna och Dennis fick visserligen klappa lite i Trondheim.. Men på måndagsftermiddag, rättare sagt 17.05, var det min tur. Jag hade fått låna bilen av min väldigt generöse hyresvärd Kjellaug så jag kunde köra till Ålesunds flygplats för att hämta honom.. istället för att han skulle leta rätt på en båt i Ålesund och komma till Finnøy alldeles för sent på kvällen, vilket han själv var inställd på att göra... En väldigt förvånad (och kanske smått chockad) Håkan kom ut genom gaten=) Överraskningar kanske är roligast för den som ger dem?

Så när jag väl lyckats få min kärlek till bilen lyckades jag ju självklart köra vilse på den lilla ö vilken flygplatsen är belägen på (Vigra), jag skyller på tillfällig sinnesförvirring.. Men tillslut hittade jag vägen så vi kunde åka tunnel, genom vägtullen, runda en fjord över fjällen och sen ta färjan till Finnøy.

Norges vägar äro krogiga och om det inte är 40, 50 eller 60-väg så är det helt enkelt bara "inte 60-väg längre". Vilket man kan tolka som att man får köra så fort som man behagar. Vilket man då med nöje gör, eftersom man är en dum svensk som inte kan alla Norges oskrivna regler i trafiken. Inte för att jag kör som en dåre.. men vem vill ligga på 60 km/h i en timme, och vad är "60km/h upphör" för hastighet egentligen?

Väl hemma på Finnøya gick vi upp till Kjellaug för att lämna igen bilnyckeln.. och kom ner med pastasallad och morotskaka. Livet är för lätt här ibland.

Som det oftast gör här på ön, stormar så mycket att man knappt kan vistas utomhus, så fick vi lägga ner planen om att ta en cykeltur runt ön och gå upp på det lilla berg som finns här. Men lika glada för det var vi! Istället fick vi låna min återigen väldigt generöse hyresvärds lilla stuga på ön Ona, så på onsdagen tog vi färjan dit för att fortsätta mysa i ovädret. 

Denna onsdagsmorgon inleddes för övrigt med att Håkan stämde upp till skönsång och grattade mig på födelsedagen!

Ona är en gammal fiskeby med ett fåtal bofasta, annars sommarbostäder. Som ni ser är det väldigt litet och tätbebyggt! Finns ingen som stressar på där ute och det enda som har någon hastighet är vinden. För tro mig, det blåser hårt även på Ona! Vi fick låna nyckeln till fyren, eftersom jag jobbat där ute litegrann och lärt känna hon som äger den lilla butikken samt har tillgång till fyrnyckeln. Där uppe på höjden fick vindarna tag i en rejält! Man fick fasktiskt passa sig så man inte tappade balansen=)

Dagarna på Ona var i alla fall fortsättningen på helt underbart mysiga dagar! Vi trivdes så bra att vi stannade en natt mer än vi hade planerat. Hade ju inte direkt bråttom till nåntans.. =) Jag var ju fullt upptagen med att spöa Håkan i Chicago och 500!=)  




Vi bodde i det ljusgrå huset till höger om det vita huset längst till vänster=)

Hvalkjøttsgryta, vin, stuvade makaroner med pølse blev dagarnas mat, och potetgull (chips) att snaska på under de senare timmarna. Bättre kunde det inte bli! Val smakar lite som lever så gillar man det bör man gilla även val. Jag kan däremot inte säga vilken typ av val som serverades men det är hur som helst en av de många privilegier som ingår med att jobba på restaurang. "Varsågod, ta hem det som blev över från kvällens servering för annars slänger vi det. Inte för att det är dåligt utan för att det bara inte är så kul att spara på maten."

På fredag tog vi färjan tillbaka till Finnøy och gick på hemvägen in på jobbet för att träffa Babs. Babs är en av mina två restaurangchefer och kollegan man aldrig har tråkigt med! Så henne var jag tvungen att presentera. Sen vet jag inte om det berodde på att hon är som hon är, eller att både jag och Håkan droppade av vatten från färjeturen. Men vi fick oss två öl var och slog oss ner i värmen. 




Vi hade "råkat" gå ut på däck och blev minst sagt överspolade med havsvatten! Som för övrigt smakade väldigt salt.. (sa jag att det blåser väldigt mycket här?) Men vad gör man inte för lite bus i vardagen?  

Efter de två ölen och lite mat á la maison tog vi tillfället i akt och nyttjade en av de andra privilegierna som mitt jobb medför; hotellets badhus. Med nyckeln dit så kunde vi gå dit efter stängning och ha det för oss själva=) Som jag sa, det är för lätt att leva här ibland!=)

Men nu är jag åter ensam med jobb, gym och bloggning  som enda sysselsättning.

Tack för en underbar vecka Håkan!


Igår var det dags att börja jobba igen som sagt. Jag fick en mjukstart med ett sällskap på 10 personer. De var glad i håg hela kvällen och tyckte det var lika roligt varje gång att jag var svensk. Eller ursäkta, helsvensk. 
"E du fra hjärmedalen?"
(Hm, två fel i ett.. men varför ser jag ut att komma från jämtland eller härjedalen?)
"Nej, jag är ifrån Umeå i västerbotten".
"Haha, Lumelå!"
(Ja, precis!)
"Är det nära Kiruna?"
"Du kanske tänker på Luleå, och det ligger i allafall närmare Kiruna än vad Umeå gör"
"Jaså Luuleååå.... LUMELÅ!"

Och jo, de var vuxna 50-åringar. Jag skrattade gott åt/med dem, vet inte vilket. Men trevligt hade vi och en fin dricks blev det på slutet.

Och på tal om vuxna människor som dricker mycket så hade jag ett sällskap på 15 personer en kväll som delade på 22 flaskor vin och 56 starköl...


Hej från mig så länge. Kram!

Efter att ha burit möbler och dukat i omgångar under tre dagar så hade vi igår fullsatt restaurang över lunchen.. så mycket slit för två timmars servering men jag slipper då gå på gym för att få lite styrka i armarna=) Och istället för dricks fick jag med mig en flaska Jacobs Creek.. You earn it Rebecka, enjoy! Sa Babs, restaurangchefen, som för övrigt är bland de roligaste och sjukaste kollegorna man kan ha! En holländska som bott här med sin familj i snart två, började som servitris men är nu restaurangchef i tvåveckors skift. Kan bara upplevas så tänkter inte ens försöka beskriva henne.. Men rolig är hon och gör jobbet riktigt kul! 

Hade frukost imorse så har varit ledig under eftermiddagen.. gud vad skönt! Så har passat på att städa lägenheten och tvättat så allt är fixat till at jag får besök imorgon! Japp, Håkan kommer hit och förgyller min vecka!
Babs sa förstående att hon skulle ta det som var i veckan själv så jag skulle slippa jobba.. enjoy yourselves! Sen tar jag hennes pass nästa vecka.. Thank you thank you thank you!´

Härligt med nedräkning till Buenos Aires! Kan behövas här vissa dagar när graden av trötthet eller lesshet (kom jag just på ett nytt eget ord?) vill ta över.. 126 dagar är ju ingenting! Ett tredjedels år bara! wiiiieeehooo!

Annars händer det inte så mkt nytt under solen här borta. Köpte lite stickor och garn häromdagen som jag roat mig med lite om kvällarna.. om det ska användas sen är väl tveksamt men det är bara skönt att hålla på trilla fingrarna med nåt=) Hittade dessutom en radio under soffan idag som nu spelar norska p3! De saknar humor(program) men musiken är bra.. Som tur är så finns ju Mamma Nya Kille på nätet, för annars hade det ju inte gått! Hösten är här iaf och det innebär regn, regn, blåst, kuling, storm, regn och regn.. och kring 15 grader. Det är en utmaning att cykla till och från jobbet vissa dagar kan jag meddela.

Sitter och funderar om jag ska ta mig lite av det vin som ramlat in i min kyl under veckan (helgens Jacob samt en box Tocornal som jag fick av Maria) eller om jag ska cykla ner på gymmet istället. Eller kanske slå två flugor i en smäll? Jag ska ändå ner ikväll för jag ska ställa ner roboten (en liten färglad sak som går och samlar skit från bassängens botten om natten) så jag kan lika gärna passa på träna lite också. Och ta ett glas senare. Jag är ju ändå ledig..
Det flög just för övrigt förbi en havsörn utanför mitt fönster.. De är sjukt stora fåglar, majestätiska! Ska försöka få dem på kort nån dag för de flyger rätt nära huset eftersom det ligger just vid vattnet..

Har förresten fått kontrakt på jobbet nu så jag är garanterad heltid oktober ut. Efter det kommer det dels bli lugnare här.. (om inte Babs vill vara ledig och jag ombeds ta över restaurangen, haha!) med jag vill ju inte vara kvar här längre. Alla nära kära är ju så långt borta! Visserligen har jag väldigt trevligt här på jobbet men.. njae, jag skulle ju inte tacka nej till ett jobb i Trondheim direkt. Hoppas på få plocka lite choklad men får se vad som blir.

Och till er som ännu inte har Skype så kan jag hälsa från telefonbolaget att det är en väldigt dålig idé eftersom det inte kostar någonting att ringa!

Kram och hej från mig så länge!

'

Har jobbat i helgen igen.. börjar se ett mönster i mitt schema och det är ledigt mellan mån-ons och sen jobba rslet av sig torsdag-söndag!=)
Kom just hem från ett 24timmars pass varav jag har sovit i 3 timmar.. alltså jobbade jag 14+10,5 timmar och fick lite sömn därimellan.. men det är bara att stå på! Vill inte ha medlidande, tycker mer bara det är fascinerande att man kan jobba så länge och ändå fungera någorlunda iaf. Och att det inte är nån som ifrågasätter huruvida man har fått nån sk. normal vila innan man går på nästa pass igen. Konstigt trött är jag, inte alls sömnig, mer bara som att allt jag gör och allt jag tänker går i ultrarapid. Så blir en kort update nu bara för ska gå sova. Ledig imorgon!

En tjej på jobbet slutade för övrigt hux flux idag, så nu är det bara jag kvar. Vilket innebär mer jobb eftersom den heltid vi skulle dela på nu blir min!=) btw...

Kram och hej!

Ps. Marias Valköttsgryta är väldigt god!


Martina: var är dina inlägg nånstans?!=)

Fick ett miljöombyte i helgen med lite arbete ute på Ona, en liten ö utanför den lilla ön jag egentligen jobbar på.=) Det var en 'litt vanskelig grupp' så de behövdes en extra servitris, moi. Hur vanskelig den var vet jag då inte för de var fromma som lamm och firade 40-års kalas över ett glas vin. Så det visade sig att hon som jobbar här egentligen bara ville vara ledig. Men inte mig emot, det är väldigt fint här och jag kan behöva lite extra timmars vila efter dessa första dagar på jobbet.. Som för övrigt har varit helt ok! Förutom avståndet till det sociala livet så trivs jag med att jobba i det höga tempot och hålla flera bollar i luften. Extra kul när man får lite dricks också, vilket tyvärr inte är så vanligt=) Jag känner några sedan förra sommaren och vi har rätt skoj vi, de flesta iaf, annars kan många gäster var bra på att underhålla! En kollega sa: Ja du är ju som dålig på det här med att inte le mot gästerna, verkar som vara din grej.. solstråle! Jag undrar, ler jag verkligen så mycket? (Jag är ju faktiskt kär så det kan ha med saken att göra)

Imorgonkväll bjuder Kjellaug och Svein (paret jag bor hos) på middag. Maria (vän och kock på restaurangen) har tagit med sig surströmming från svearike så vi ska testa om den norska motsvarigheten rakfisk är lika god. Ska bli kul. Kjellaug sa att det kanske kommer fram en akvavit eller två, men får se om jag kanske klara mig bäst utan den.

Har fått lära mig lite drinkar, det var kul! En av restaurangcheferna är även bartender så hon kan de mesta. Har ju som inte så bra koll när jag står där i baren och är glad att de flesta dricker öl (även kallad pils, öll, halvliter) eller gin o tonic! Men nu vet jag i alla fall hur jag ska gör en sex on the beach, San fransisco och Paparazzi. Lite bar-kuriosa här i norge är att man beställer en 'öl med mig', vilket inte betyder att jag ska dricka den tillsammans med dem, utan bara att det är jag som ska ge den.. "Får jeg en øl med deg?". Javisst!

Ska gå ut och försöka hitta lägenheten där jag ska sova inatt.. "du vet, det där gula huset". Haha, ja Ona är inte större än så!

Godnatt.

 

Så har æventyret børjat!

Læmnade Umeå och det jag håller kært dær (før en stund) igår den 1 september kl 10. Det blev buss till Sundsvall, tåg till Trondheim, kom fram 8 på kvællen så ja, jag var glad øver att komma fram. Men inte bara det.. jag kunde inte fått trevligare vælkomnande æn av mina två busfrøn Anna och Dennis som kom skuttandes och gav mig flygande kramar=) Hærliga tider!  Jag kom då på varfør jag suttit ensam på ett tråktåg i 10 timmar!..

Vi førsøkte køpa oss några kontantkort på vægen till vandrarhemmet men icket att det ville sig.. så det fick bli lite mat istællet, eller ja.. banan, juice, lite nøtter och ett brød.. kunde då sova gott iaf! Sen gick vi upp, upp, lite snett och upp. upp och upp igen innan vi tog oss fram till sængarna. Flås! Varfør ska packning vara så tung nær man minst vill det?

Efter lite lægenhetsjakt, snicksnackande och blixtrande av de tre nya kamerorna så låg vi tillslut i sængarna. Skøøøønt.. (glømde dock sængklæder dær hemma så fick hyra på plats før fina 65 NOK)

07.00 pep klockan och det var dags før frukost nere i lobbyn.. Sen var det bara dags att packa væskan før att åka vidare. Detta var alldeles før kort mellanlandning! Sitter nu i Molde efter att ha suttit på bussen i 6 timmar och åkt genom flertalet tunnlar och en færja. Jag hann dock inte med banken innan de stængde.. før vem vet att Nordea ær uppe på kullen bortanfør centrum?! Hittade iaf ett kontantkort Tele2 som jag nu har førsøkt aktivera utan større lycka, ska gå tillbaka till butikken eftersom jag ær invandrare och måste behandlas dærefter. Før visst ær det logiskt att måsta bekræfta sitt personnummer før att få anvænda en mobiltelefon i det hær landet... mm, precis storebror. Jag fick iaf en glass på køpet då jag køpte kortet!

Jag har en del tid att slå ihjæl hær i Molde innan næsta buss tar mig vidare till færjan ut till sjøss, så det passade alldeles utmærkt att hitta ett bibliotek! Kanske kan låna lite sydamerikabøcker nær jag lix ær hær.. aha! men då måste jag væl ha ett korrekt personnummer før det också, får se hur det går. Men jag ær inte bitter jag, bara længtar till duschen och få packa upp væskan..

Imorgon børjar jobbet.. kan hænda att jag blir ensam (før jag kan ju med alla rutiner?) men det går nog fint det.. kanske får extra mycket dricks då=) Om 6 veckor, om inte førr, så kommer jag åka tillbaka till Trondheim iaf och jobba dær istællet.. nån måtta får det vara med denna lilla ø mitt ute i ingenstans. Det sociala går ju føre det ekonomiska helt enkelt.

Kram och Hej