Sovande bastu
Ja inatt var det latt den varmaste natten hittils! Det gar att sova i en bastu med det ar inget att rekommendera direkt. Men om ni vill prova sa se till att starta pa ca 30 grader... stang sedan dorr och fonster och lagg in 8 personer i rummet. Klibb klibb...
Men pa nat vanster lyckades bade jag och dennis somna (Anna och Martina sov i ett annat rum) och det blev frukost annu en dag=) Men tror inte att jag skulle grata om det fanns AC i nasta rum..
Nu blir det att lamna Vanilla Hostel och bege oss till Tango Backpackers som ligger i den centrala delen av Palermo.
Betedubbelwe sa tog vi oss aldrig ut for att dansa igar men vi tar igen det en annan natt istallet. vi lyckades iaf vara vakna till langre an 11 igar... och det ar ju alltid ett framsteg om man vill forsoka vanja sig vid BsAs dygn!
Ciao!
Men pa nat vanster lyckades bade jag och dennis somna (Anna och Martina sov i ett annat rum) och det blev frukost annu en dag=) Men tror inte att jag skulle grata om det fanns AC i nasta rum..
Nu blir det att lamna Vanilla Hostel och bege oss till Tango Backpackers som ligger i den centrala delen av Palermo.
Betedubbelwe sa tog vi oss aldrig ut for att dansa igar men vi tar igen det en annan natt istallet. vi lyckades iaf vara vakna till langre an 11 igar... och det ar ju alltid ett framsteg om man vill forsoka vanja sig vid BsAs dygn!
Ciao!
Flytta är jobbigt..
Att flytta är jobbigt, men att göra det i 30graders värme med hög fuktighet och flipflops är sjukt drygt!
Det är iaf vad vi har gjort idag, flytt fr Carlos Gardel vandrarhemmet med AC och lyx till ett lite mindre lyxigt Vanilla Hostel.. Men det tog ett tag att ta sig hit.. Vi hade nämnligen bokat in oss pa La Rocca, betalat deposition och kollat upp bussen som skulle ta oss dit. Detta visade sig dock vara lite för bra för att vara sant..
Vi kom dit, till en oansenlig dörr, granne med en bilverkstad.. Efter manga om och men fick vi iaf reda pa att La Rocca hade stängt igen. Sa det var bara att plocka upp det nedpackade livet pa ryggen och fortsätta vandra.
Sa har besökt en jädra massa hostels idag och fragat om priser etc.. Till slut bokade vi in oss pa ett, eller egentligen tva ställen.. Vanilla Hostel för i natt och Tango Backpacker Hostel för resten av dagarna här i BA. Det positiva är alltsa att vi har tak över huvudet för natten, det mindre roliga är att vi inte längre har AC pa rummet...
Planeringen var alltsa att det skulle bli en kort promenad idag fr och till bussen typ, därför tänkte jag att flipflops lät som en god idé imorse.. Men nu i efterhand har vi nog promenerat minst lika mkt idag som vi gjort alla andra dagar, dvs inte lite.. Sa Martina har lite ont i fötterna just nu.. Och än far de ingen vila, vi har nämnligen planer pa att ga ut pa ett dansställe ikväll.. Sa innan det maste jag siesta lite..
So long!
//Martina
Det är iaf vad vi har gjort idag, flytt fr Carlos Gardel vandrarhemmet med AC och lyx till ett lite mindre lyxigt Vanilla Hostel.. Men det tog ett tag att ta sig hit.. Vi hade nämnligen bokat in oss pa La Rocca, betalat deposition och kollat upp bussen som skulle ta oss dit. Detta visade sig dock vara lite för bra för att vara sant..
Vi kom dit, till en oansenlig dörr, granne med en bilverkstad.. Efter manga om och men fick vi iaf reda pa att La Rocca hade stängt igen. Sa det var bara att plocka upp det nedpackade livet pa ryggen och fortsätta vandra.
Sa har besökt en jädra massa hostels idag och fragat om priser etc.. Till slut bokade vi in oss pa ett, eller egentligen tva ställen.. Vanilla Hostel för i natt och Tango Backpacker Hostel för resten av dagarna här i BA. Det positiva är alltsa att vi har tak över huvudet för natten, det mindre roliga är att vi inte längre har AC pa rummet...
Planeringen var alltsa att det skulle bli en kort promenad idag fr och till bussen typ, därför tänkte jag att flipflops lät som en god idé imorse.. Men nu i efterhand har vi nog promenerat minst lika mkt idag som vi gjort alla andra dagar, dvs inte lite.. Sa Martina har lite ont i fötterna just nu.. Och än far de ingen vila, vi har nämnligen planer pa att ga ut pa ett dansställe ikväll.. Sa innan det maste jag siesta lite..
So long!
//Martina
Lite chill
Idag tog vi en promenad for att lagga oss i en nagon park och bara ta det lugnt. Blev dock en promenad som tog halva dagen (läs pga värmen) innan vi kom fram. Efter en stund blev undertecknad tvungen att besöka en toalett. Antingen pga vätskebrist eller av nagon annan anledning. Men dessa var inte lätta att hitta. När jag väl hittade en var det inte av det renaste slagen. Bra benträning blev det i alla fall da mission inte nudda ring fullbordades.
Ater till promenaden.. Vi tog en sväng in pa ett naturreservat men besltade oss för att det var fö langt att ga runt sa vi tog sikte mot en park där vi kunde sla oss ner och ta det lugnt innan vi fick nog av värmen coh gick hem igen.
Ikväll blir det egen matlagning pa hostelet och imorgon checkar vi ut här för att ta in pa nästa hostel i Palermo.
Rykten säger att det är snöstorm i Umea och för tillfället angrar vi inte var resa.
Framat nästa vecka tar vi oss norr ut med sikte pa städerna Rosarie och sen Paraná.
Tjing for now!
Rubia ar en ol lika grummligt som ett glas med vatten med lera i. En blandning av lksmak och multivitamindryck.
Ater till promenaden.. Vi tog en sväng in pa ett naturreservat men besltade oss för att det var fö langt att ga runt sa vi tog sikte mot en park där vi kunde sla oss ner och ta det lugnt innan vi fick nog av värmen coh gick hem igen.
Ikväll blir det egen matlagning pa hostelet och imorgon checkar vi ut här för att ta in pa nästa hostel i Palermo.
Rykten säger att det är snöstorm i Umea och för tillfället angrar vi inte var resa.
Framat nästa vecka tar vi oss norr ut med sikte pa städerna Rosarie och sen Paraná.
Tjing for now!
Rubia ar en ol lika grummligt som ett glas med vatten med lera i. En blandning av lksmak och multivitamindryck.
Eva "Evita" Perón
Idag tog vi en tur till det rika kvarteren i staddelen Recoleta. Dar gick vi in pa kyrkogarden som ar en kand sevardighet i Recoleta. Gravstenarna var inte gravstenar utan paminde nastan om mindre stenhus. (Bilder kommer) Efter att ha strosat runt bland alla jattegravar kom vi fram till varat mal. Evitas grav. Don´t cry for me Argentina fortsatter. Darefter tog vi oss i hettan som nu borjar kannas aven pa den hart insmorda faktor 50 kram-kroppen till en restaurang dar vi drack varsin stor farskpressad apelsinjucie. (Oj det var en lang mening det).
Efter att ha traskat ett tag la vi oss i en stor park (men enligt de som vet battre var den inte alls sarkskilt stor) och tog siesta i solen och skuggan. Darefter fortsatte vi var promenad bort forbi en massa ambasader och kom sedan fram till den japanska tradgarden dar vi stannade och at varsin glass. Undertecknad var extra sugen och tog en extra glass i varmen. Inne pa japanska tradgarden kunde man beskada diverse japanska vaxter och trad. Mitt i tradgarden lag en litten damm fyld med karp och en utter (vad vi sag) samt en och annan vingklippt japansk fagel.
Nu hade vi kultiverat oss fardigt for denna dag och borjade leta efter en vag hem eller snarare en buss som gick at ratt hall. Efter att ha korsat den enkelriktade tiofiliga vagen ett par ganger hittade vi en vag som tycktes vara ratt. Pa vagen sprang vi pa Raol Wallenberg pa en staty vilken vi sjalvklart var tvungen att fotografera i alla dess vinklar. For att sedan aka lokalbussen hem genon Buenos Aires och tillbaka till varat kara San Telmo. Har stannar vi till lordag morgon da vi funderar pa att ev. ta en battur till Urguay for att pa kvallen flytta till nasta hostel i stadsdelen Palermo. Dar vantar B.A´s klubbliv pa oss.
Ha det gott alla kara dar hemma!
Jo till sist. Igar at vi pa en liten mysig restaurnag har bland lite locals och andra backpackers som hittat ratt. Vi at varsin Biff de Chorizo (vilken inte var liten) pommes frites och tva liter ol totalt for 100kronor var nar notan var delad och dricksen paraknad.
Ikvall blir det mumsa pa lite melon, dricka Rosévin och ol innan vi tar oss ut i vimlet upp till torget har i narheten och lyssnar pa lite gatumusik.
Hej svejs!
Efter att ha traskat ett tag la vi oss i en stor park (men enligt de som vet battre var den inte alls sarkskilt stor) och tog siesta i solen och skuggan. Darefter fortsatte vi var promenad bort forbi en massa ambasader och kom sedan fram till den japanska tradgarden dar vi stannade och at varsin glass. Undertecknad var extra sugen och tog en extra glass i varmen. Inne pa japanska tradgarden kunde man beskada diverse japanska vaxter och trad. Mitt i tradgarden lag en litten damm fyld med karp och en utter (vad vi sag) samt en och annan vingklippt japansk fagel.
Nu hade vi kultiverat oss fardigt for denna dag och borjade leta efter en vag hem eller snarare en buss som gick at ratt hall. Efter att ha korsat den enkelriktade tiofiliga vagen ett par ganger hittade vi en vag som tycktes vara ratt. Pa vagen sprang vi pa Raol Wallenberg pa en staty vilken vi sjalvklart var tvungen att fotografera i alla dess vinklar. For att sedan aka lokalbussen hem genon Buenos Aires och tillbaka till varat kara San Telmo. Har stannar vi till lordag morgon da vi funderar pa att ev. ta en battur till Urguay for att pa kvallen flytta till nasta hostel i stadsdelen Palermo. Dar vantar B.A´s klubbliv pa oss.
Ha det gott alla kara dar hemma!
Jo till sist. Igar at vi pa en liten mysig restaurnag har bland lite locals och andra backpackers som hittat ratt. Vi at varsin Biff de Chorizo (vilken inte var liten) pommes frites och tva liter ol totalt for 100kronor var nar notan var delad och dricksen paraknad.
Ikvall blir det mumsa pa lite melon, dricka Rosévin och ol innan vi tar oss ut i vimlet upp till torget har i narheten och lyssnar pa lite gatumusik.
Hej svejs!
La Boca och Caminito
Idag gick vi bort till stadsdelen La Boca for att bl.a se fotbollslaget Boca Juniors stadium och kanna om det fanns nagra Maradona-vibbar i omradet. Och mycket riktigt. Nar vi kom fram till varat slutmal for dagen Caminito, den fargglada delen i La Boca (maste ses , lagger upp bild lite senare) (lankar sa lange hit ) sprang vi pa Maradona himself eller han ville i alla fall att vi skulle fota oss med honom och sen betala for det. Vi lamnade denna look-a-like for att kolla in lite souvenirshoppar pa kul. Pa balkongen till denna affar stod han igen. Denna gang nagot mer plastigt utformad. Man kan kort och gott konstatera att Maradona ar en gud som avbildas lite overallt i La Boca. Nagon match verkar det dock inte bli i Buenos Aires. Det sags vara sommaruppehall. Vi far kolla narmare pa det.
Efter denna strapats blev vi lite matta pa sol och varme och beslutade oss for att ga till en av parkerna for att ata lite latt lunch och fylla pa med vatska for att sedan satta oss och gassa i solen igen.
Nu under resan har vi utnamnt en del av Martinas anteckningsbok till "citatboken" dar vi samlar lite kul saker som sags eller gors. Kanske rent av blir en "best of"-lista har nar resan narmar sig sitt slut. Dar kommer ni fa reda pa vem som kom pa att England har vanster-trafik mm. mm.
Ikvall blir det nog att prova pa det beromda stekarna i Argentina.
Tills nasta gang.
Ha det gott!
Efter denna strapats blev vi lite matta pa sol och varme och beslutade oss for att ga till en av parkerna for att ata lite latt lunch och fylla pa med vatska for att sedan satta oss och gassa i solen igen.
Nu under resan har vi utnamnt en del av Martinas anteckningsbok till "citatboken" dar vi samlar lite kul saker som sags eller gors. Kanske rent av blir en "best of"-lista har nar resan narmar sig sitt slut. Dar kommer ni fa reda pa vem som kom pa att England har vanster-trafik mm. mm.
Ikvall blir det nog att prova pa det beromda stekarna i Argentina.
Tills nasta gang.
Ha det gott!
Dont cry for me argentina
inte annu iaf. Fr.om. nu och ett tag framover far ni klara lasningen utan prickar och ringar over A och O.
En lang dag som i princip startade redan da vi lamnade Sverige borjar nu 36 timmar senare se sitt slut.
Checkade idag in pa vart hostel Carlos Gardel efter nastan 2timmars bussresa i varmen fran flygplatsen och har efter det gjort den lilla 12miljonersstaden Buenos Aires ett besok. Med betoning pa lilla ocksa. Vi sprang namligen efter en hel dag pa stan pa personerna som satt bakom oss pa flyget. Vad ar oddsen for det? 4 / 12'000'000.
Forutom att irra runt lite latt sa har vi aven hunnit med att lite sevardigheter. Nu ikvall var vi namligen och sag statyn av Evita och tillika kanda balkongen fran filmen (Casa de Rosada). Ryktesvis har ajg fatt for mig att presidenten vistas dar. Men ar inte saker. Nagon pa hemmaplan som kan bekrafta det?
Dessa har aven forevigats med bildbevis som vi kanske slanger upp har.
Pa agendan kommande vecka star bland annat besok till La Boca, en utekvall och en kvall pa ett argentinskt Steak House. Har sakert missat nagot, men rakna med att det kommer att skrivas om detta sedermera.
Nu var det slut for den har gangen. Dags att ta dagens andra dusch. Flyter bort har i varmen.
Alla halsar till Sverige.
Kramar
Dennis, Martina, Anna och Rebecka
Resfeber?
Sitter i Södertälje och funderar på vart tiden tog vägen. Det var ju inte länge sedan jag satt och pratade med Rebecka via MSN och var sur för att de skulle få lämna Umeå och Sverige för ett äventyr och inte jag. Minns hur Rebecka skrev. "Häng med då?" och hur jag utan att egentligen fundera på saken svarade "Ja! Fan vad kul. Jag hänger på."
Så nu sitter jag här i sängen i pappas lägenhet och väntar in morgondagen. Inte det minsta trött är jag heller. Tog mig en lite extra lång sovmorgon i en väldigt skön säng. Därav lite förskjuten dygnsrytm. Passade även på att ta en lång och varm dusch. Vet inte när denna lyx är att vänta igen.
Försöker att infinna mig i någon slags resfeber men har svårt att hitta den. Det verkar eller är så att folk runt omkring mig är mer nervösa för min resa än vad jag själv är. Min mormor hade t.ex. uttryckt sig till mamma. "Tur att han inte åker till Argentina i alla fall. Det har man ju hört kan vara ett farligt land." Mamma förklarade lite försiktigt att Buenos Aires ligger i Argentina. Vad hon inte berättade var att Buenos Aires förmodligen är det tryggaste resmålet på vår resa om man ska tala i sådana termer.
Mor och far är nog de som är mest nervösa inför resan.
"Ni ska väl inte till Boliva eller Colombia?"
"Vadå? Risken för skavsår är nog lika stor i vilket land vi än befinner oss i."
Men till alla våra föräldrar och nära och kära som oroar sig. Vi kommer att vara försiktiga. Låter något för bra för att vara sant, så är det mest troligt för bra för att vara sant.
För första gången i mitt liv kommer jag att missa ett Olympiskt spel i tv-soffan. OS i Vancouver kommer i framtiden bli en lucka i mitt liv. Får böna och be att någon hemifrån spelar in OS-krönikan åt mig. Vad vore inte en bättre present när jag kommer hem lagom till den svenska sommaren.
Känner efter...
Ja nu börjar det kanske pirra till lite i magen.
Ses på andra sidan det stora blåa klotet.
Dennis
Så nu sitter jag här i sängen i pappas lägenhet och väntar in morgondagen. Inte det minsta trött är jag heller. Tog mig en lite extra lång sovmorgon i en väldigt skön säng. Därav lite förskjuten dygnsrytm. Passade även på att ta en lång och varm dusch. Vet inte när denna lyx är att vänta igen.
Försöker att infinna mig i någon slags resfeber men har svårt att hitta den. Det verkar eller är så att folk runt omkring mig är mer nervösa för min resa än vad jag själv är. Min mormor hade t.ex. uttryckt sig till mamma. "Tur att han inte åker till Argentina i alla fall. Det har man ju hört kan vara ett farligt land." Mamma förklarade lite försiktigt att Buenos Aires ligger i Argentina. Vad hon inte berättade var att Buenos Aires förmodligen är det tryggaste resmålet på vår resa om man ska tala i sådana termer.
Mor och far är nog de som är mest nervösa inför resan.
"Ni ska väl inte till Boliva eller Colombia?"
"Vadå? Risken för skavsår är nog lika stor i vilket land vi än befinner oss i."
Men till alla våra föräldrar och nära och kära som oroar sig. Vi kommer att vara försiktiga. Låter något för bra för att vara sant, så är det mest troligt för bra för att vara sant.
För första gången i mitt liv kommer jag att missa ett Olympiskt spel i tv-soffan. OS i Vancouver kommer i framtiden bli en lucka i mitt liv. Får böna och be att någon hemifrån spelar in OS-krönikan åt mig. Vad vore inte en bättre present när jag kommer hem lagom till den svenska sommaren.
Känner efter...
Ja nu börjar det kanske pirra till lite i magen.
Ses på andra sidan det stora blåa klotet.
Dennis
Godnatt
Det är inte långt kvar nu. I september, när jag och Dennis jobbade som mest för att hitta nånstans att jobba en massa på (och någonstans att bo) så att vi skulle kunna slita ihop de här slantarna som vi nu har lyckats jobba arslet av oss för att få ihop, som vi nu ska bränna på den här resan, som vi har pratat om och tänkt på och planerat och allt sånt länge länge nu, kändes det väldigt länge kvar, men nu är vi snart framme vid den 25:e januari, 2010, som var datumet och dagen med stora D:n. (Hängde ni med i meningen? Knappt jag gjorde).
Den här hösten har gått sjukt fort. Tror jag. Det känns så nu iallafall. Fast det brukar det ju i och för sig göra när man tänker tillbaka på något. Men den har gått bra fort ändå. Om två dagar får jag reda på vad min Sydamerikaryggsäck innehåller, den som jag packade redan i början på augusti när jag skulle flytta ut ur min lägenhet på Nydalahöjd, till Dennis lägenhet på Ålidhem. Det ska bli spännande! Det var som lite svårt att packa för 10 månader av sitt liv.
Anade btw (på tal om ingenting) inte att jag skulle känna så här starkt men jag gör visst det. Tror jag iallafall. Kanske bara har fått för mig en massa. Men oavsett så antar jag att jag ska våga känna det också? Tillåta. Om det känns så här sen. När det är svensk vår, i Sverige.
Efter en underbar vecka i Umeå på ett av stans bästa 5* hotell (Martinas källare) tog jag flyg och tåg ner till mamma, pappa och Johan i Hästholmen. En veckas ljuvlig semester även här. Lilljul blev det ockå. Hade ju planerat så bra att jag skulle vara borta och jobba i Trondheim över julen och arbeta så att vi inte skulle köpa några julklappar, men icke. Eller jag köpte inga då men... :p Bjöd på bowling i går kväll. Fick bli en julklapp till dem från mig. Långt ifrån vad jag fick dock. Men man kan väl säga som så att jag kryddade klappen lite extra genom att (bjuda på att) spela mina två genom tidernas värsta, sämsta osv, serier i mitt bowlingliv. Visade dock inte upp nån dålig förlorare show. Tro det eller ej ;)
Vilken höst alltså. Vilken resa. Inte bara den vi ska göra nu utan mitt liv tänker jag mest på. Har hänt en hel del det senaste året. Det händer ju grejer hela tiden i människors liv, men våren 2009 (inte enbart våren så klart) har som varit lite speciell. Stort. Glad. Lite ambivalens emellanåt men så är det. Lättad på något sätt kanske?
På lördag kväll går tåget norröver. Till Jenny och Yoann i Stockholm. Ska bara ta emot min ryggsäck som Dennis ska slänga in till mig på tåget i Södertälje Syd först. Håll tummarna för att det går bra!
Vi hörs i ett annat land :-)
Den här hösten har gått sjukt fort. Tror jag. Det känns så nu iallafall. Fast det brukar det ju i och för sig göra när man tänker tillbaka på något. Men den har gått bra fort ändå. Om två dagar får jag reda på vad min Sydamerikaryggsäck innehåller, den som jag packade redan i början på augusti när jag skulle flytta ut ur min lägenhet på Nydalahöjd, till Dennis lägenhet på Ålidhem. Det ska bli spännande! Det var som lite svårt att packa för 10 månader av sitt liv.
Anade btw (på tal om ingenting) inte att jag skulle känna så här starkt men jag gör visst det. Tror jag iallafall. Kanske bara har fått för mig en massa. Men oavsett så antar jag att jag ska våga känna det också? Tillåta. Om det känns så här sen. När det är svensk vår, i Sverige.
Efter en underbar vecka i Umeå på ett av stans bästa 5* hotell (Martinas källare) tog jag flyg och tåg ner till mamma, pappa och Johan i Hästholmen. En veckas ljuvlig semester även här. Lilljul blev det ockå. Hade ju planerat så bra att jag skulle vara borta och jobba i Trondheim över julen och arbeta så att vi inte skulle köpa några julklappar, men icke. Eller jag köpte inga då men... :p Bjöd på bowling i går kväll. Fick bli en julklapp till dem från mig. Långt ifrån vad jag fick dock. Men man kan väl säga som så att jag kryddade klappen lite extra genom att (bjuda på att) spela mina två genom tidernas värsta, sämsta osv, serier i mitt bowlingliv. Visade dock inte upp nån dålig förlorare show. Tro det eller ej ;)
Vilken höst alltså. Vilken resa. Inte bara den vi ska göra nu utan mitt liv tänker jag mest på. Har hänt en hel del det senaste året. Det händer ju grejer hela tiden i människors liv, men våren 2009 (inte enbart våren så klart) har som varit lite speciell. Stort. Glad. Lite ambivalens emellanåt men så är det. Lättad på något sätt kanske?
På lördag kväll går tåget norröver. Till Jenny och Yoann i Stockholm. Ska bara ta emot min ryggsäck som Dennis ska slänga in till mig på tåget i Södertälje Syd först. Håll tummarna för att det går bra!
Vi hörs i ett annat land :-)
Sista skriket på hemmaplan
Sitter nu i Fridas och Simons kök och knappar ner i vad som kommer bli det sista raderna innan vi sätter oss på planet väster ut på måndag.
I skrivande stund har jag precis bestämt tid med Martina på Arlanda. Runt elva fick bli en bra tid även om flyget går vid 15. Better safe than sorry.
Nä nu har jag faktiskt inget mer att skriva. Imorgon ska jag på babysim med Sophie och sedan vidare till Götet och hänga med Ludde.
Ha det gött!
I skrivande stund har jag precis bestämt tid med Martina på Arlanda. Runt elva fick bli en bra tid även om flyget går vid 15. Better safe than sorry.
Nä nu har jag faktiskt inget mer att skriva. Imorgon ska jag på babysim med Sophie och sedan vidare till Götet och hänga med Ludde.
Ha det gött!
Sammanfattning Norge
Utan att skriva en hel roman ska jag försöka sammanfatta hösten i Norge.
September
Redan i slutet av augusti lämnade jag Umeå för att hinna hälsa på familj och vänner i södra Sverige. Efter många timmars busande var vi i Trondheim. Utan bostad och utan jobb. Vi inledde de första tre dygnen på Rosenborg Vandrarhjem. Den tredje natten lyckades vi snika in oss i ett rum hos en annan som bodde där. Vi gav honom några slantar för besväret och avnjöt sedan en gratis "hotell"-frukost sista morgon. Det var även på detta vandrarhem som vi lunchade tillsammans med hela Österrikiska orgenteringslandslaget. Efter mycket vandring på stan och många besök på såväl biblioteket som i kyrkan fick vi ett samtal. 10dagar på vinden i ett fallfärdigt hus för en bra slant. Därefter ordnade det sig även med vårt permanenta boende på Heimdal. Som vi i efterhand på veta mer är Tiller än Heimdal. Jaja men men.. Denna månad var trög med jobb men jag lyckades i alla fall komma i kontakt med bemanningsföretaget Effect som hyrde ut mig som ställningsmontör. Ett kortvarigt jobb som jag pallade att jobba en dag på. Tillbaka på ruta ett, inget jobb. Dagarna rullade på och jag hade turen att få jobba lite som garderobiär vi Effect och senare som servitör.
Oktober
Jobben började rulla in lite bättre. Kan sammanfattas med två ord. Kantinaarbetare Rema1000-kassör och servering. Det blev dock bara någon enstaka servering. Dock var det riktigt trevliga serveringar. Bägge gångerna var det severing på Spektrum för mellan 500-1100. Spektrum var sedan en återkommande företeelse under hösten. Lätta serveringar med många härliga kollegor.
November
Hösten började komma riktigt på allvar och jag tror även att den första riktiga snön kom denna månad. Under November kunde jag även titulera mig som städare och bensinstationsmedarbetare. Bensinmacken var lite extra intressant. Utan att ha jobbat på mack tidigare blev jag lämnad att sköta macken ensam mellan 05:00-08:00. Spännande när jag knappt hade lärt mig hur kassan fungerade. Men men..fina nattpengar rullade in den natten.
December
December kan vi kalla serveringens månad. Det ena julbordet avlöste det andra i kombination med korvstekare på Shell och caféarbetare på Estenstadhytta. Hytta en halvtimmes klättring från busshållplatsen. Ej att förglömma den via Anna lyxigaste julaftonen jag haft rent boendemässigt. Säger bara Britannia...
Sist men och minst. Ett pass som vakt under andre juledag.
Om ett dygn för att vara exakt sitter jag i en lägenhet i Umeå och blir bjuden Martinas underbara kokkonst.
Övrigt
Några saker jag kommer att minnas och som inte har fått någon speciell månad knyten till sig är lite småturer vi varit på. Vad sägs om att rida kanoner vid fästningen eller be dricka gratis kaffe i kyrkan. Eller varför inte rekordförsöken på Peppes Pizza-buffé. Det är saker att minnas..
Vi snakkes i februari. Nu ska bloggarna ta ledigt och återkommer mest troligtvis någon gång i februari. Kanske från Argentina, kanske från Brasilien. Eller så blir det som vanligt ett skräpigt inlägg när rastlösheten och resfebern sätter in.
Buenas noches fra Trondhjem.
September
Redan i slutet av augusti lämnade jag Umeå för att hinna hälsa på familj och vänner i södra Sverige. Efter många timmars busande var vi i Trondheim. Utan bostad och utan jobb. Vi inledde de första tre dygnen på Rosenborg Vandrarhjem. Den tredje natten lyckades vi snika in oss i ett rum hos en annan som bodde där. Vi gav honom några slantar för besväret och avnjöt sedan en gratis "hotell"-frukost sista morgon. Det var även på detta vandrarhem som vi lunchade tillsammans med hela Österrikiska orgenteringslandslaget. Efter mycket vandring på stan och många besök på såväl biblioteket som i kyrkan fick vi ett samtal. 10dagar på vinden i ett fallfärdigt hus för en bra slant. Därefter ordnade det sig även med vårt permanenta boende på Heimdal. Som vi i efterhand på veta mer är Tiller än Heimdal. Jaja men men.. Denna månad var trög med jobb men jag lyckades i alla fall komma i kontakt med bemanningsföretaget Effect som hyrde ut mig som ställningsmontör. Ett kortvarigt jobb som jag pallade att jobba en dag på. Tillbaka på ruta ett, inget jobb. Dagarna rullade på och jag hade turen att få jobba lite som garderobiär vi Effect och senare som servitör.
Oktober
Jobben började rulla in lite bättre. Kan sammanfattas med två ord. Kantinaarbetare Rema1000-kassör och servering. Det blev dock bara någon enstaka servering. Dock var det riktigt trevliga serveringar. Bägge gångerna var det severing på Spektrum för mellan 500-1100. Spektrum var sedan en återkommande företeelse under hösten. Lätta serveringar med många härliga kollegor.
November
Hösten började komma riktigt på allvar och jag tror även att den första riktiga snön kom denna månad. Under November kunde jag även titulera mig som städare och bensinstationsmedarbetare. Bensinmacken var lite extra intressant. Utan att ha jobbat på mack tidigare blev jag lämnad att sköta macken ensam mellan 05:00-08:00. Spännande när jag knappt hade lärt mig hur kassan fungerade. Men men..fina nattpengar rullade in den natten.
December
December kan vi kalla serveringens månad. Det ena julbordet avlöste det andra i kombination med korvstekare på Shell och caféarbetare på Estenstadhytta. Hytta en halvtimmes klättring från busshållplatsen. Ej att förglömma den via Anna lyxigaste julaftonen jag haft rent boendemässigt. Säger bara Britannia...
Sist men och minst. Ett pass som vakt under andre juledag.
Om ett dygn för att vara exakt sitter jag i en lägenhet i Umeå och blir bjuden Martinas underbara kokkonst.
Övrigt
Några saker jag kommer att minnas och som inte har fått någon speciell månad knyten till sig är lite småturer vi varit på. Vad sägs om att rida kanoner vid fästningen eller be dricka gratis kaffe i kyrkan. Eller varför inte rekordförsöken på Peppes Pizza-buffé. Det är saker att minnas..
Vi snakkes i februari. Nu ska bloggarna ta ledigt och återkommer mest troligtvis någon gång i februari. Kanske från Argentina, kanske från Brasilien. Eller så blir det som vanligt ett skräpigt inlägg när rastlösheten och resfebern sätter in.
Buenas noches fra Trondhjem.
46 timmar, 30 minuter...
Jag har nedräkning här i källaren i Umeå!
Varför jo; Trondheimarna Anna och Dennis ska komma hem! Och det är något jag verkligen väntat på!
Och sen pågår ju en annan nedräkning parallellt med denna, den ser ni här till höger....
Känslan när jag ser den är skräckblandadförtjusning.. För samtidigt som det ska bli OTROLIGT skönt att komma bort från stan och kylan kan jag inte säga att jag inte är lite rädd. I första hand är det flygresan som känns lite sisådär, för jag känner mig inte helt bekväm med att åka flygplan i ETT DYGN. Vetskapen om att man ska hem samma väg är inget jag vill tänka på nu.
I övrigt så har jag stressat upp mig med att försöka ordna de sista förberedelserna. Köpt kamera, bokat tid för sista vaccinationssprutan, börjat fundera vad man ska packa med sig osv. Idag har jag funderat lite kring ett par sandaler, om de ska med eller inte.. Det är väl inte så mycket att ta ställning ni kanske tycker, men hallå, nu råkar det faktiskt vara mina favoritsandaler! Snygga och supersköna, det som talar emot att ta med dom är att de var svindyra och jag vill ju inte att de kommer bort! Dilemma här alltså!
Trondheimarna har klagat på mig! De har tydligen väntat sig ett inlägg, det var "tydligen längesen" jag skrev något här i bloggen, och ja, jag kan väl hålla med. MEN VA FAN! Jag har ju inte haft tid!
Julen kom och gick, det blev lite farande upp och ner längs landet, och barnpassning och det ena med det andra!
I alla fall, blev att fira julen i Pajala iår och 23 dec blev jag inkallad i garaget. Min far höll på att montera extraljus till min bil, men det var bara det att han behövde lite hjälp... (surprise!)
Min far är väl inte heller den bäste pedagogen, vilket hade behövts då garaget inte är min hemmaplan direkt, även om man varit där och grejat någon gång.. När vi hade kommit så pass långt att det bara var att leta upp helljuskabeln och sätta ihop den med extraljuselkabeln så får ni här ett utdrag av konversationen..
Far; "Gör inte kortslutning nu!"
Jag; "Nä..."
Far; "Nå gör inte kortslutning"
Jag; "Hur ska jag göra för att inte göra kortslutning då??!" (lätt irriterad)
Far; "Nå gör inte kortslutning!!"
Jag; "Men hur ska jag inte göra då?!"
Far; "Gör inte kortslutning!"
Jag är vid detta laget hyfsat irriterad så jag höll mig TYST och efter ett tag kom svaret...
Far; "Ta inte i plåten.."
Inte nog med språkbarriären i garaget, det tog nog extremt lång tid innan extraljusen var helt på plats, dels tog vi juluppehåll, men sen allt letande! Mer än halva tiden gick nog åt att leta efter grejer där, det är ju min smått pedantiske bror som organiserat hela garagets interiör, så det är inte stökigt alls. Det är bara det att far har blivit gammal och minns inte riktigt var han la skruven han höll i sin hand för 20sekunder sedan när han gick för att hämta hylsnyckeln... Så 5 minuter gick åt att leta upp skruven, eller nån annan del som han slarade bort, det hände ju hela tiden.
Annars var julen trevlig, nästan alla familjemedlemmar hemma, bara ena brorsan som saknades! Det var lite trist, men ändå rätt bra tror jag. Förra julen var ju alla hemma så då blev det lite väl trångt och livat av alla barnen.
Kom tillbaka till stan dan innan nyårsafton, och såg till min förtvivlan att det blivit full vinter här! Mer snö än i Pajala! Gah! Den där helvetes snön alltså, jag får krupp! För det första, folk kan inte köra bil på snövägar. En del tror att det bara är att gasa på som vanligt, andra krypkör fram.. För det andra, jag kom hem, skulle parkera och ser att det går inte! Min parkeringsplats var mer eller mindre upptagningsplats för Mont Everest. Bittert.
Så ställer mig så nära dörren som möjligt för att slippa släpa packning 4meter extra.. Plockar på mig så mycket som möjligt, slår igen bildörren bara för att se att jag inte kommer in. Min dörr är nämnligen oöppningsbar pga en halvmeter snö. ROLIGT när man suttit en dag i bilen och kört! Inte ens det unnas man, att få komma in i sitt eget hem! Grr! Nästan lika irriterande är det faktum att denna fastigheten inte har en spade så man kan skotta in sig, bara sopborstar. Endast för Umeå vintrar. Bara börja sparka bort pudersnön, det är ju lätt de.
Jag har börjat tro att allt det här händer mig för att jag är tornedaling, det tornedalska vemodet och pessimisten kommer man inte ifrån, hur långt man än flyttar!
Nåja, jag tror jag nöjer mig nu.
Åkte och köpte mig en spade dagen efter, gömt den har jag oxå. Verkar ju vara värefullare än guld i den här stan så här dags!
Varför jo; Trondheimarna Anna och Dennis ska komma hem! Och det är något jag verkligen väntat på!
Och sen pågår ju en annan nedräkning parallellt med denna, den ser ni här till höger....
Känslan när jag ser den är skräckblandadförtjusning.. För samtidigt som det ska bli OTROLIGT skönt att komma bort från stan och kylan kan jag inte säga att jag inte är lite rädd. I första hand är det flygresan som känns lite sisådär, för jag känner mig inte helt bekväm med att åka flygplan i ETT DYGN. Vetskapen om att man ska hem samma väg är inget jag vill tänka på nu.
I övrigt så har jag stressat upp mig med att försöka ordna de sista förberedelserna. Köpt kamera, bokat tid för sista vaccinationssprutan, börjat fundera vad man ska packa med sig osv. Idag har jag funderat lite kring ett par sandaler, om de ska med eller inte.. Det är väl inte så mycket att ta ställning ni kanske tycker, men hallå, nu råkar det faktiskt vara mina favoritsandaler! Snygga och supersköna, det som talar emot att ta med dom är att de var svindyra och jag vill ju inte att de kommer bort! Dilemma här alltså!
Trondheimarna har klagat på mig! De har tydligen väntat sig ett inlägg, det var "tydligen längesen" jag skrev något här i bloggen, och ja, jag kan väl hålla med. MEN VA FAN! Jag har ju inte haft tid!
Julen kom och gick, det blev lite farande upp och ner längs landet, och barnpassning och det ena med det andra!
I alla fall, blev att fira julen i Pajala iår och 23 dec blev jag inkallad i garaget. Min far höll på att montera extraljus till min bil, men det var bara det att han behövde lite hjälp... (surprise!)
Min far är väl inte heller den bäste pedagogen, vilket hade behövts då garaget inte är min hemmaplan direkt, även om man varit där och grejat någon gång.. När vi hade kommit så pass långt att det bara var att leta upp helljuskabeln och sätta ihop den med extraljuselkabeln så får ni här ett utdrag av konversationen..
Far; "Gör inte kortslutning nu!"
Jag; "Nä..."
Far; "Nå gör inte kortslutning"
Jag; "Hur ska jag göra för att inte göra kortslutning då??!" (lätt irriterad)
Far; "Nå gör inte kortslutning!!"
Jag; "Men hur ska jag inte göra då?!"
Far; "Gör inte kortslutning!"
Jag är vid detta laget hyfsat irriterad så jag höll mig TYST och efter ett tag kom svaret...
Far; "Ta inte i plåten.."
Inte nog med språkbarriären i garaget, det tog nog extremt lång tid innan extraljusen var helt på plats, dels tog vi juluppehåll, men sen allt letande! Mer än halva tiden gick nog åt att leta efter grejer där, det är ju min smått pedantiske bror som organiserat hela garagets interiör, så det är inte stökigt alls. Det är bara det att far har blivit gammal och minns inte riktigt var han la skruven han höll i sin hand för 20sekunder sedan när han gick för att hämta hylsnyckeln... Så 5 minuter gick åt att leta upp skruven, eller nån annan del som han slarade bort, det hände ju hela tiden.
Annars var julen trevlig, nästan alla familjemedlemmar hemma, bara ena brorsan som saknades! Det var lite trist, men ändå rätt bra tror jag. Förra julen var ju alla hemma så då blev det lite väl trångt och livat av alla barnen.
Kom tillbaka till stan dan innan nyårsafton, och såg till min förtvivlan att det blivit full vinter här! Mer snö än i Pajala! Gah! Den där helvetes snön alltså, jag får krupp! För det första, folk kan inte köra bil på snövägar. En del tror att det bara är att gasa på som vanligt, andra krypkör fram.. För det andra, jag kom hem, skulle parkera och ser att det går inte! Min parkeringsplats var mer eller mindre upptagningsplats för Mont Everest. Bittert.
Så ställer mig så nära dörren som möjligt för att slippa släpa packning 4meter extra.. Plockar på mig så mycket som möjligt, slår igen bildörren bara för att se att jag inte kommer in. Min dörr är nämnligen oöppningsbar pga en halvmeter snö. ROLIGT när man suttit en dag i bilen och kört! Inte ens det unnas man, att få komma in i sitt eget hem! Grr! Nästan lika irriterande är det faktum att denna fastigheten inte har en spade så man kan skotta in sig, bara sopborstar. Endast för Umeå vintrar. Bara börja sparka bort pudersnön, det är ju lätt de.
Jag har börjat tro att allt det här händer mig för att jag är tornedaling, det tornedalska vemodet och pessimisten kommer man inte ifrån, hur långt man än flyttar!
Nåja, jag tror jag nöjer mig nu.
Åkte och köpte mig en spade dagen efter, gömt den har jag oxå. Verkar ju vara värefullare än guld i den här stan så här dags!
Nedräkning
Lördag morgon och strax på väg till näst sista arbetspasset på hytta. Näst sista gången som vi bestiger berget innan arbetet startar. Nu är det mindre än en vecka innan vi beger oss hem mot Sverige innan det stora äventyret. Förmodligen kommer budgeten att hålla inför resan.
Igår kunde varken jag eller Anna riktigt somna. Det enda som snurrade i våra huvuden var hemresan. Hemresan som nu är bokad till 07:34 på torsdag den 7:e januari. 18:05 anländer Anna till Umeå busstation och 18:20 kliver jag av bussen uppe på Ålidhem. Längtan är stor, så stor att man får börja sätta upp småmål för varje dag för att det inte ska kännas som en evighet innan vi åker härifrån. Att sammanfatta hela hösten skulle ta alldeles för lång tid och bussen nere i centrum väntar inte.
Ha det bra!
Dennis
Igår kunde varken jag eller Anna riktigt somna. Det enda som snurrade i våra huvuden var hemresan. Hemresan som nu är bokad till 07:34 på torsdag den 7:e januari. 18:05 anländer Anna till Umeå busstation och 18:20 kliver jag av bussen uppe på Ålidhem. Längtan är stor, så stor att man får börja sätta upp småmål för varje dag för att det inte ska kännas som en evighet innan vi åker härifrån. Att sammanfatta hela hösten skulle ta alldeles för lång tid och bussen nere i centrum väntar inte.
Ha det bra!
Dennis