Risig men inte svinsjuk

Då var det måndag och en ny vecka står framför mig. Dock bara en arbetspass inbokat so far. Kanske lika bra det då jag börjar känna mig lite småförkyld. Lite lätt hängig med småstickande hals och kliande hals. Något som den senaste dagen gått över då jag kommit ut från lägenheten. Funderar på om det kan vara julstjärnorna vi har här omkring men men. Det jag vet (och är nästan säker på) är att det inte är svininfluensan. Eller jag kan ju hoppas.

I lördags fick jag prova på något som jag aldrig trodde att jag skulle arbeta som. Ett yrke fyllt med låtsatspoliser med ett brinnande behov av att få utföra den makt som man tilldelas som krogvakt. Innan vaktjobbet var jag på hytta och diskade och smetade på sockerlösning på kanelbullar. Väl hemma därifrån gick jag vankande av och an, nervös som sällan tidigare skådat. Sista timmen var jag så nervös att jag var tvungen att besöka toaletten oftare än vanligt. Kollade mig i spegeln och sa: "Idag Dennis är det du som håller koll så det inte spårar ur."

Skrattade retfullt åt mig själv och hoppades på en lugn kväll. Det var ju bara annandagen vilket bara motsvarar utgångshysterin i Sverige på Juldagen. Hur jobbigt kunde det bli?

Tog en bild på mig själv i badrummet där jag försökte mig på den där respektingivande looken. Hur jag än gjorde så kan jag ju inte säga att jag såg mer än skräckslagen ut.



Till slut stod jag där i dörren på Credo och det var dags att sätta igång att tjäna mitt levebröd. Kom genast på att mitt sätt att kontrollera gästerna inte var att vara den respektingivande stora vakten som man fruktar att bli utslängd av utan istället charma de gäster som köpte mitt oskyldiga leende. Kvällen flöt på i ett myller av människor som var rätt städade. Blev faktiskt förvånad över hur mycket folk ändå respekterar någon med VAKT tryckt på bröstet när man tar sig fram i ett hav av människor.

Endast två gånger var jag tvungen att ingripa rent fysiskt mot några gäster. Med en hand på axel medan den andra tog ölen ur handen på gästen styrde jag ut en överförfriskad man, säkert 30kg tyngre än mig. "Jag tycker det är dags för dig att ta en promenad hem nu" och ett leende räckte för att få ett leende tillbaka och en medhållande nick. Resten av kvällen handlade mest om att plocka undan glas och räkna folk åt vakten som stod i entrén.


Nu blir det lite käk och sedan en busstur in till byen. Jag och Anna har köpt biljetter till en julkonsert i domkyrkan som vi lovat oss att besöka innan vi lämnar Trondheim.

Ha Det!

Dennis

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0