Aah... ledig.
Har spenderat en vecka i Umeå och insett att det finns för mycket och för många att tycka om där så jag kan inte annat än känna att det är mitt hem. En skön känsla. Har inte haft den på länge. Annars har känslan av att alltid vara på väg någonstanns infunnit sig mer än ofta och därmed varit min utgångspunkt i de flesta tankarna och besluten. Men känslan av hemma är oslagbar och går inte att hitta på en grisblink, så det gäller väl att vårda den ömt.
En ledig vecka, som nu är inne på sin 11e dag, var precis vad Rebecka behövde. Visst hade jag kunnat stanna och jobba i ett streck, men vad vore det för liv egentligen? Det finns så mycket annat!
Så det blev nära och kära hela veckan och det kunde inte blivit en bättre blandning. Nu är jag tillbaka i Norge och hälsar på Anna og Dennis innan jag åker vidare för att fortsätta jobba. Så denna långa vecka kunde inte få ett bättre avslut heller.. Jag vill inte låta självgod men mitt liv är gott och fyllt med underbara människor! Jag är bara lyckligt lottad helt enkelt.
Goda middagar, massa mys, fick försöka spöa Martina i MarioKart och äta vaniljbullar, vara sämt i bowling, leva stugliv, se den hittils mest skrämmande skräckisen, träffa godaste vännerna, njuta av att gå in i BT. Ja det var Umeåveckan i korthet!
Så vill ni äte gott ute är Invito ett gott tips. Vill ni bli rädda hemma i soffan se Paranormal Activity! De godaste vaniljbullarna finns givetvis hos guldmedaljören i MarioKartvet och vill ni vinna i bowling så vet ni vem ni ska ha som motspelare. Och funderar ni på BT så kan det bara upplevas på plats, ni beteendevetare från Umeå vet säkert vad jag menar=) Home sweet studyhome!
Men på måndagen var det dags att lämna staden och kliva på bussen till Sundvsall för att sen åka vidare med tåg till Trondheim... som efter 12 timmar skulle vara framme halv 9 på kvällen. Så halv 9 kliver Rebecka av då tåget stannar och går ut på perrongen. Jag kände inte riktigt igen mig där jag stod och samtidigt som jag såg att det stod Marienborg på skylten och inte Heimdal så tuffade tåget vidare.. fel hållplats. Jaja, vad skulle jag göra åt det då? På tågkartan stod det att Heimdal var två hållplatser bort.. det är säkert lungt. Så jag började traska i samma riktning som tåget. Det var kallt i Trondheim så jag fick ganska snart leta rätt på vantarna som låg i väskan.
Min tanke var att gå framåt och hålla mig så nära rälset som möjligt, utan att gå på spåret vill säga. Första minutrarna gick det lätt eftersom bilvägen löpte längs rälsets bana... sen kom en korsning där jag fick välja mellan att fortsätta längs spåret eller vika av. Grejen var bara den av det stod Heimdal på den väg som vek av.. ja, vad skulle jag göra om inte följa Heimdal-skylten?
Efter 40 minuter kom iaf en cykel-skylt som visade Heimdal 5,3 km så då visste jag iaf att jag var på rätt väg.
Mobilen var död, men tänkte att det vore bra om Dennis (som var hemmma och väntade) fick veta att jag åtminstone var på väg. Som tur är så klarade mobilen av att startas och skicka ett snabbt sms.. Hej, är på väg... bara 5 km kvar=) Och jag fortsatte att traska...Att det kanske inte gick fram att jag hade klivit av på fel hållplats och nu vandrade med min packning längs en väg nånstans och antagligen skulle bli väldigt sen var för tillfället inte mitt största problem. Jag gick förbi några busskurer och putsade bort frosten från tidtabelltavlorna för att dubbelkolla att jag fortfarande var på en väg som skulle leda till Heimdal, och mycket riktigt! 8 hållplatser kvar till Heimdal Centrum.. Detta lilla misstag om att kliva av för tidigt var faktiskt inte så dumt efter att ha suttiit på buss/tåg hela dagen!
Två timmar och ca en mil senare kom jag fram till Jarveien 5B och fick en välkomnande kram som sa att jag inte behövde ta av mig skorna för vi skulle gå ut igen för att handla!=) Mina ben och armar tackade iaf för att bli av med packningen för den här promenaden.
Imorgon bär det av till Finnöy igen, bara en månad kvar att jobba!
Snart kommer Dennis och sen Anna hem igen efter dagens förvärvsarbete.
Ciao så länge
Jag har för övrigt hört Tims flughustoria live!
Får väl säga tack så hemskt mycket för besöket Rebecka (& Håkan!), längtar tills nästa gång! Så otroligt fort min tillvaro gick från super nöjd till höst deppigt igen.. Men, men du kommer ju tillbaka snart igen o då är det inte länge kvar till den stora resan!
Ha de så trevligt där i väster och så en pling på skype! :)
Kramen
Ja snart ses vi igen.. och idag är det betedubbelwe bara 74 dagar kvar till den stora resan. Blir att boka B-A-boende ikväll!=)
Puss på dig och försök jaga bort höstdeppen!
Ojdu vilken promenad! Det behöver jag varje dag när jag bor med godisgrisen Johan =) Chips, chokladsviss, nybakat bröd och mer chips stod på gotteschemat ikväll. Suck =) Puss å klem