Problem och riktiga PROBLEM..
Jag är less på att plugga och läsa nu, vill ha semester.. NU!
Och till alla er pessimister som tycker ”men du ska ju ha semester snart, i 4MÅNADER” Säger jag FAKK OFF!
Jag behöver i vilket fall som helst byta miljö, vill bort från Umeå ett tag och få lite annan luft. Så vart och när det ska bli av får vi se, men skulle helst åka i morgon.
Nu, innan ni kommer längre in i mitt inlägg, passa på att säga att det blir filosofiskt och lite av ett studie besök i min hjärna.. Så med andra ord; jag har full förståelse för att ni inte orkar läsa hela eller ens förstår vad jag menar.
Nu när jag har börjat en kurs som heter Lycka & elände, har det drivit mig till att fundera kring varför livet inte blir som man tänkt sig, och hur man kan och kanske borde styra sitt liv så att man känner lycka, eller livstillfredsställelse. Vilka val man ska göra och konsekvenserna av ens val.. Ni vet sådana där livsextensiella frågor eller vad man ska säga.. Det är knepigt, kräver mycket energi att fundera över såna saker, och sen kan man ju givetvis fråga sig om det ens tjänar något till att ens ”go there”.. Men jag är ju en tänkade filur så givetvis har jag fastnat i facket ”grubbleri”..
Samtidigt så vet man ju någonstans att det inte är lönt, man gräver bara djupare och djupare och kommer aldrig fram till något som helst vettigt. Man tappar liksom gnistan efter ett tag, man är vile i sina egna tankar som om man vore vilsen i en stor skog vilket gör att man trampar i gamla spår, man kommer in på saker man redan funderat över. ”Fy det är inge bra, sluta med de” och sen gör man väl kanske de, om man får nåt annat att tänka på..
Varför måste det alltid handla om att flytta aktiviteten? Jag menar, om man gör något som inte får en konsekvens, och man märker själv, varför tänker man då ”jag måste göra något annat?”. Varför måste man sluta? Alla slutar inte fundera.. Men de leder ju sällan till något gott.. Självmord eller insnöad professor på universitetet.
Men om vi säger så här, vad är det som definierar dvs bestämmer om du är lycklig? Var kommer de indikatorerna från? Media, föräldrar, den kultur man växt upp i..? Det måste ju finnas olika, för alla resonerar ju inte på samma sätt.. Nåja, i dessa deppiga tider blir det lätt att man hamnar i destruktiva tankebanor. Det har inte att göra med att jag har för lite att göra, inte heller hänger det ihop med att jag har det eländigt i livet just nu.. Snarare beror det på årstiden. Höst/vinter är inte min starka sida, har aldrig varit så. Sommarbarn som jag är, trivs jag på sommaren. Och nu när jag skriver det, så börjar jag automatiskt fundera på varför det är så... Så nej, slutgrubblat om det (ni som fortfarande är med mig, känner ni igen det från ovan..?)
En sak som får mig att sikta framåt är längtan till resan till Sydamerikat, nya erfarenheter och som förhoppningvis ska lära mig lite om vad jag värderar och vill i livet så jag bättre kan styra och fatta beslut som jag kan stå för på ålderns höst.. Men appropå ålder och det där med att man blir äldre, jag har börjat känna stressen (i och för sig gjorde jag det redan när jag var 16 men i alla fall..) man blir äldre och äldre och det är så mycket man ska hinna med och åren går fortare och fortare.. När ska man hinna med att göra allt som man tänkt sig? Man ska ju ”skaffa” en massa saker (karl, barn, hus, kombi, husvagn, sommarstuga och ett jobb etc) och åren rullar på.. Man behöver ju inte fixa allt på en gång, ” nä de skulle ju bli lite körigt, för att uttrycka de milt..” men nån gång ska det väl ske.. Men hur ska man hinna?
De finns de i min ålder som redan har bockat av mer än hälften på skaffa-listan, och det gör mig STRESSAD! Man inser då att man inte är 16 längre och har HELA livet framför sig, utan att man faktiskt är mitt uppe i livet, och jag har inte hunnit med nåt! Gaaa..
Jag behöver en paus-knapp..
Men samtidigt när man tänker på de så är jag ändå nöjd över vad jag åstadkommit än så länge.. Man måste som komma till den punkten för att inse att man nog är rätt nöjd och att livet som mamma, fru och kapitalägare innefattar andra problem. Det är då de riktiga problemen börjar har jag hört, dess för innan, har man ”lyx-problem”..
Kram på dig min kära filosof =)
Om nu du är stressad, vad borde inte jag vara? Två påbörjade utbildningar. En avhoppad och en pågående med uppehåll ett år för att se världen. När ska jag hinna med Volvo, knodd och dam.
Alla som läser detta. Ja det är en kontaktannons. När jag kommer tillbaka till Sverige vill jag ha allt. Helst på en gång..
Någon frivillig? ;)
Jaa men jaa, ja just det Martina! Du har ju många år på dig innan du är lika gammal som jag och Dennis är ju ;) Jag har också en beställning på G här; När jag kommer tillbaka till Ume i maj så ska jag också ha allt. Så det så. Jag vill också hitta mig en dam och gifta mig och hinna med barn och bli färdigutbildad och skaffa mig mitt drömjobb och bil och hus och allt sådant där. Och en hund också kanske.
Alla som läser detta: Ja det är en kontaktannons ;)
Duktiga ni är på kontaktannonser må jag säga!
Och, ja, jag ställer mig härmed till förfogande! :D
Ett extra plus till er dessutom som orkade ta er igenom inlägget! Det var duktigt av er!
Guldstjärna för kommentarer dessutom!
Kramen på Er!
Allt för dig, det vet du! =)
Hærligt med en filosof i gænget Martina!
Jag tror att vi i længden mår bættre av att fundera, æven om det ibland grubblas før mycket. Før det leder oftast och førhoppningsvis till att man nån gång mitt i grubblandet tar stællning och førændrar något i livet eller bara tar en annan riktning. Om det blir bættre eller inte ær omøjligt att veta. Men jag tror att allt du gør, så længe som du kænner att du får vælja sjælv och att magkænslan ær god, kommer det att leda till något gott. Alla val tar oss framåt till nya marker. Vi kan væxa om vi væljer att læra av våra misstag och framførallt våga fundera øver vad vi egentligen vill gøra.
Oj vad du smittade mig med ditt fiolosofiska grubbleri=)