En resa genom tre klimatzoner
Ordet hästarsle har fatt en ny definition.
Med hästarsle menar jag inte bakdelen pa däggdjuret häst utan insidan av min egen rumpa efter en hel förmiddag pa en hästrygg. Ett otränat hästarsle ömmar redan efter lite smatt skumpande genom dal omringad av berg.
Dagens äventyr bar saledes iväg pa en hästrygg i den närbelägna staden Tafil del Valle.
Vi startade redan vida halv atta imorse da var chaufför Rafael hämtade upp oss för att ta oss de dryga tio milen bort till grannstaden. Resan tog nästan tva timmar och bar av genom tre klimatzoner. Vi startade i den tunga värmen i Tucuman och tog oss upp genom en regnskog i bergen för att sedan mötas av frisk klar luft upp pa berget.
Framme i Tafil del Valle fick vi hoppa upp pa varsin häst. Martina kommer kanska snabbt pa att det ar Westernstyrning pa hästen. Själv tänkte jag mest pa hur jag skulle fa hästen att mer än bara luffsa fram. De andra hästar tog sig utan svarighet fram i trav medan min polle lunkade pa i maklig takt. Han maste tänkt att killen pa ryggen inte hade en aning om vad han höll pa med sa det var nog lika bra att bara ta det lugnt. Det far jag tacka polle för.
Efter ridturen blev vi "bjudna" (turen kostade 300 Arg. Pesos) pa mat med tre olika varmrätter. Först de progliknande empanadas och sedan nagon majspudding inpackad i majsblad villa jag inte kommer ohag namnet pa nu och till sist ölmarinerat kött. Allt som allt rätt gott.
Sen bar det iväg hem en lite längre väg där vi fick aka förbi allt fran citron och apelsinplantage till stora fält med sockerbetor. Rafael körde även förbi en och annan fabrik som han gladeligen berättade om pa spanska. Men förstar man vart tjugonde ord sa klarade man sig rätt ok.
Nu ska jag ut till damerna och äta en kall vattenmelon och senare ikväll blir det BBQ.
Ciao!
Med hästarsle menar jag inte bakdelen pa däggdjuret häst utan insidan av min egen rumpa efter en hel förmiddag pa en hästrygg. Ett otränat hästarsle ömmar redan efter lite smatt skumpande genom dal omringad av berg.
Dagens äventyr bar saledes iväg pa en hästrygg i den närbelägna staden Tafil del Valle.
Vi startade redan vida halv atta imorse da var chaufför Rafael hämtade upp oss för att ta oss de dryga tio milen bort till grannstaden. Resan tog nästan tva timmar och bar av genom tre klimatzoner. Vi startade i den tunga värmen i Tucuman och tog oss upp genom en regnskog i bergen för att sedan mötas av frisk klar luft upp pa berget.
Framme i Tafil del Valle fick vi hoppa upp pa varsin häst. Martina kommer kanska snabbt pa att det ar Westernstyrning pa hästen. Själv tänkte jag mest pa hur jag skulle fa hästen att mer än bara luffsa fram. De andra hästar tog sig utan svarighet fram i trav medan min polle lunkade pa i maklig takt. Han maste tänkt att killen pa ryggen inte hade en aning om vad han höll pa med sa det var nog lika bra att bara ta det lugnt. Det far jag tacka polle för.
Efter ridturen blev vi "bjudna" (turen kostade 300 Arg. Pesos) pa mat med tre olika varmrätter. Först de progliknande empanadas och sedan nagon majspudding inpackad i majsblad villa jag inte kommer ohag namnet pa nu och till sist ölmarinerat kött. Allt som allt rätt gott.
Sen bar det iväg hem en lite längre väg där vi fick aka förbi allt fran citron och apelsinplantage till stora fält med sockerbetor. Rafael körde även förbi en och annan fabrik som han gladeligen berättade om pa spanska. Men förstar man vart tjugonde ord sa klarade man sig rätt ok.
Nu ska jag ut till damerna och äta en kall vattenmelon och senare ikväll blir det BBQ.
Ciao!
Kommentarer
Trackback
