En alternativ resedagbok

Jag har nedräkning här i källaren i Umeå!

Varför jo; Trondheimarna Anna och Dennis ska komma hem! Och det är något jag verkligen väntat på!

Och sen pågår ju en annan nedräkning parallellt med denna, den ser ni här till höger....
Känslan när jag ser den är skräckblandadförtjusning.. För samtidigt som det ska bli OTROLIGT skönt att komma bort från stan och kylan kan jag inte säga att jag inte är lite rädd. I första hand är det flygresan som känns lite sisådär, för jag känner mig inte helt bekväm med att åka flygplan i ETT DYGN. Vetskapen om att man ska hem samma väg är inget jag vill tänka på nu.

I övrigt så har jag stressat upp mig med att försöka ordna de sista förberedelserna. Köpt kamera, bokat tid för sista vaccinationssprutan, börjat fundera vad man ska packa med sig osv. Idag har jag funderat lite kring ett par sandaler, om de ska med eller inte.. Det är väl inte så mycket att ta ställning ni kanske tycker, men hallå, nu råkar det faktiskt vara mina favoritsandaler! Snygga och supersköna, det som talar emot att ta med dom är att de var svindyra och jag vill ju inte att de kommer bort! Dilemma här alltså!

Trondheimarna har klagat på mig! De har tydligen väntat sig ett inlägg, det var "tydligen längesen" jag skrev något här i bloggen, och ja, jag kan väl hålla med. MEN VA FAN! Jag har ju inte haft tid!
Julen kom och gick, det blev lite farande upp och ner längs landet, och barnpassning och det ena med det andra!

I alla fall, blev att fira julen i Pajala iår och 23 dec blev jag inkallad i garaget. Min far höll på att montera extraljus till min bil, men det var bara det att han behövde lite hjälp... (surprise!)
Min far är väl inte heller den bäste pedagogen, vilket hade behövts då garaget inte är min hemmaplan direkt, även om man varit där och grejat någon gång.. När vi hade kommit så pass långt att det bara var att leta upp helljuskabeln och sätta ihop den med extraljuselkabeln så får ni här ett utdrag av konversationen..

Far; "Gör inte kortslutning nu!"

Jag; "Nä..."

Far; "Nå gör inte kortslutning"

Jag; "Hur ska jag göra för att inte göra kortslutning då??!" (lätt irriterad)

Far; "Nå gör inte kortslutning!!"

Jag; "Men hur ska jag inte göra då?!"

Far; "Gör inte kortslutning!"

Jag är vid detta laget hyfsat irriterad så jag höll mig TYST och efter ett tag kom svaret...

Far; "Ta inte i plåten.."

Inte nog med språkbarriären i garaget, det tog nog extremt lång tid innan extraljusen var helt på plats, dels tog vi juluppehåll, men sen allt letande! Mer än halva tiden gick nog åt att leta efter grejer där, det är ju min smått pedantiske bror som organiserat hela garagets interiör, så det är inte stökigt alls. Det är bara det att far har blivit gammal och minns inte riktigt var han la skruven han höll i sin hand för 20sekunder sedan när han gick för att hämta hylsnyckeln... Så 5 minuter gick åt att leta upp skruven, eller nån annan del som han slarade bort, det hände ju hela tiden.

Annars var julen trevlig, nästan alla familjemedlemmar hemma, bara ena brorsan som saknades! Det var lite trist, men ändå rätt bra tror jag. Förra julen var ju alla hemma så då blev det lite väl trångt och livat av alla barnen.

Kom tillbaka till stan dan innan nyårsafton, och såg till min förtvivlan att det blivit full vinter här! Mer snö än i Pajala! Gah! Den där helvetes snön alltså, jag får krupp! För det första, folk kan inte köra bil på snövägar. En del tror att det bara är att gasa på som vanligt, andra krypkör fram.. För det andra, jag kom hem, skulle parkera och ser att det går inte! Min parkeringsplats var mer eller mindre upptagningsplats för Mont Everest. Bittert.

Så ställer mig så nära dörren som möjligt för att slippa släpa packning 4meter extra.. Plockar på mig så mycket som möjligt, slår igen bildörren bara för att se att jag inte kommer in. Min dörr är nämnligen oöppningsbar pga en halvmeter snö. ROLIGT när man suttit en dag i bilen och kört! Inte ens det unnas man, att få komma in i sitt eget hem! Grr! Nästan lika irriterande är det faktum att denna fastigheten inte har en spade så man kan skotta in sig, bara sopborstar. Endast för Umeå vintrar. Bara börja sparka bort pudersnön, det är ju lätt de.

Jag har börjat tro att allt det här händer mig för att jag är tornedaling, det tornedalska vemodet och pessimisten kommer man inte ifrån, hur långt man än flyttar!

Nåja, jag tror jag nöjer mig nu.

Åkte och köpte mig en spade dagen efter, gömt den har jag oxå. Verkar ju vara värefullare än guld i den här stan så här dags!