Rio Rio Rio (Nu med videoklipp från tuben)
Då var det dags att komma ifatt lite i skrivande av vår resa som fortfarande inte har lämnat Rio. Jag själv hade om jag haft större resebudget stannat i Rio ett bra tag till. Men det får bli en annan resa.
Vad har då hänt sedan sist? Jo eftersom att det första Lapa Streetpartyt var riktigt trevligt trots att vi festade på olika håll i fredags så bestämde ett gäng av människor här på Copacabana att ta oss dit igen. Denna gång var vi fem (Sofie, Pontus, Agnes, Josefine och Dennis) som åkte och denna gång tappade vi bort varandra redan utanför entrén till huset där vi bor. Vi delade på oss i två taxibilar och såg varandra inte mer den natten. Men kul hade vi ändå. Denna gång trots att det var betydligt mindre folk på gatorna i Lapa. Vi kom hem lagom till soluppgången men tänkte inte i vårat festrus på att det regnade och var mulet. I väntan på soluppgången blev vi blötare och blötare under trädet vi stod. När klockan började närma sig 06:00 kunde vi skymta lite läckra färger i horisonten men inte mycket mer än så. Den klara soluppgången morgonen innan var betydligt häftigare att skåda.
Nu var det då dags för söndag och lite strandliv efter att ha vaknat upp efter bara ett fåtal timmars sömn p.g.a. den påtryckande hettan i rummet. Efter allt bad och sol skickade vi några att köpa biljetter till en favelafunkfest i en av kåkstäderna i Rio.
Framåt halv tolv åkte vi minibuss mot Rio Dos Pedras och funkklubben där en scen ur filmen Cidade de Deus (Guds stad). Vår "guide" berättade att denna favela var övertagen och kontrollerad av polis som i sin tur att utrotat maffian här och all droghandlel. Minsta lilla antydan om droger skulle renderar i mycket problem och förmodligen en del stryk. "They really hate drugs" sades det.
Det var med en viss anspänning som i alla fall jag gick in bakvägen på klubben och självklart dröjde det inte många minuter innan vi tappat bort varandra ytterligare en gång. Denna gång var det dock bara att gå upp en våning som var extra reserverad för gringos och det dröjde inte många minuter innan vi återsågs igen.
Efter några billiga öl tröttnade vi på att hänga bland gringos, vi var ju där för att festa med brassar. Det begavs ner till det stora dansgolvet och festen hade startat på riktigt.
Nattens timmar passerade väldigt snabbt och det var strax dags för hemgång då jag sprang på Pontus dansande med några brasilianska tjejer. Jag ville inte vara sämre och anslöt snabbt i dansen. Ett trevligt avslut på natten med utbytta mailadresser skrivna på sedlar från Argentina.
Nu till måndag
Sofie hade träffat några Österrikiska killar på stranden som rekommenderade en bra klubb i Copacabana dit vi kunde mötas upp på kvällen. Lät väldigt trevligt tänkte vi (Dennis Pontus och Rebecka) så vi hoppade in i en taxi med Sofie och tog oss till klubben. Väl framme började vi ana ugglor i mossen då taxichauffören påstod att stället var bra för mig och Pontus men inte för tjejerna. Och redan på den intilliggande baren förstod vi vad taxichauffören menade. På rad stod nämligen nattfjärillarna uppradade och runt om på uteserveringen satt män i blandade åldrar och väntade på att få socialisera lite. Vad som var minst lika uppseendeväckande var när vi träffade killarna från Salzburg och började prata med dem. De var nämligen väldigt insatta i hela maskineriet och berättade om priser och om en argentinska som satt intill oss som tydligen var i Rio och säsongsarbetade.
Vi drack några caipirinhas och öl och tackade sedan för sällskapet och tog en taxi till ett annat uteställe i Ipanema. Stället var mer eller mindre dött så vi tog en ny taxi hem.
Onsdag
Pontus, Martina, Dennis och Linnea tog tunnelbanan till Lapa efter att hela gänget hade försökt hitta ett uteställe på Ipanema men utan resultat. Efter att ha klivit av tunnelbanan sprang vi på en fransyska som skulle till en sambaklubb och vi var inte sena med att slå följa. Klubben (Lapa 40 graus) var riktigt trevlig men dock lite dyr. Spännande var att alla som gick in fick varsitt ark med hela sortimentet uppskrivet och det var fritt att beställa i baren och kryssa på listan. Betalningen skedde sedan på väg ut från klubben. Man fick med andra ord köa både in och ut.
Tanken slog mig: Tänk om man beställer och beställer och när man sedan ska betala så har man blivit av med plånboken eller helt enkelt tom på pengar. Där snackar vi problem.
Framåt lördag/söndag lämnar vi Magnus lägenhet i Rio för nya äventyr norröver. Salvador står på listan men innan dess en mindre stad på I som jag glömt namnet på.
Nu blir det lunch!
Morsning!
/Dennis
Vad har då hänt sedan sist? Jo eftersom att det första Lapa Streetpartyt var riktigt trevligt trots att vi festade på olika håll i fredags så bestämde ett gäng av människor här på Copacabana att ta oss dit igen. Denna gång var vi fem (Sofie, Pontus, Agnes, Josefine och Dennis) som åkte och denna gång tappade vi bort varandra redan utanför entrén till huset där vi bor. Vi delade på oss i två taxibilar och såg varandra inte mer den natten. Men kul hade vi ändå. Denna gång trots att det var betydligt mindre folk på gatorna i Lapa. Vi kom hem lagom till soluppgången men tänkte inte i vårat festrus på att det regnade och var mulet. I väntan på soluppgången blev vi blötare och blötare under trädet vi stod. När klockan började närma sig 06:00 kunde vi skymta lite läckra färger i horisonten men inte mycket mer än så. Den klara soluppgången morgonen innan var betydligt häftigare att skåda.
Nu var det då dags för söndag och lite strandliv efter att ha vaknat upp efter bara ett fåtal timmars sömn p.g.a. den påtryckande hettan i rummet. Efter allt bad och sol skickade vi några att köpa biljetter till en favelafunkfest i en av kåkstäderna i Rio.
Framåt halv tolv åkte vi minibuss mot Rio Dos Pedras och funkklubben där en scen ur filmen Cidade de Deus (Guds stad). Vår "guide" berättade att denna favela var övertagen och kontrollerad av polis som i sin tur att utrotat maffian här och all droghandlel. Minsta lilla antydan om droger skulle renderar i mycket problem och förmodligen en del stryk. "They really hate drugs" sades det.
Det var med en viss anspänning som i alla fall jag gick in bakvägen på klubben och självklart dröjde det inte många minuter innan vi tappat bort varandra ytterligare en gång. Denna gång var det dock bara att gå upp en våning som var extra reserverad för gringos och det dröjde inte många minuter innan vi återsågs igen.
Efter några billiga öl tröttnade vi på att hänga bland gringos, vi var ju där för att festa med brassar. Det begavs ner till det stora dansgolvet och festen hade startat på riktigt.
Nattens timmar passerade väldigt snabbt och det var strax dags för hemgång då jag sprang på Pontus dansande med några brasilianska tjejer. Jag ville inte vara sämre och anslöt snabbt i dansen. Ett trevligt avslut på natten med utbytta mailadresser skrivna på sedlar från Argentina.
Nu till måndag
Sofie hade träffat några Österrikiska killar på stranden som rekommenderade en bra klubb i Copacabana dit vi kunde mötas upp på kvällen. Lät väldigt trevligt tänkte vi (Dennis Pontus och Rebecka) så vi hoppade in i en taxi med Sofie och tog oss till klubben. Väl framme började vi ana ugglor i mossen då taxichauffören påstod att stället var bra för mig och Pontus men inte för tjejerna. Och redan på den intilliggande baren förstod vi vad taxichauffören menade. På rad stod nämligen nattfjärillarna uppradade och runt om på uteserveringen satt män i blandade åldrar och väntade på att få socialisera lite. Vad som var minst lika uppseendeväckande var när vi träffade killarna från Salzburg och började prata med dem. De var nämligen väldigt insatta i hela maskineriet och berättade om priser och om en argentinska som satt intill oss som tydligen var i Rio och säsongsarbetade.
Vi drack några caipirinhas och öl och tackade sedan för sällskapet och tog en taxi till ett annat uteställe i Ipanema. Stället var mer eller mindre dött så vi tog en ny taxi hem.
Onsdag
Pontus, Martina, Dennis och Linnea tog tunnelbanan till Lapa efter att hela gänget hade försökt hitta ett uteställe på Ipanema men utan resultat. Efter att ha klivit av tunnelbanan sprang vi på en fransyska som skulle till en sambaklubb och vi var inte sena med att slå följa. Klubben (Lapa 40 graus) var riktigt trevlig men dock lite dyr. Spännande var att alla som gick in fick varsitt ark med hela sortimentet uppskrivet och det var fritt att beställa i baren och kryssa på listan. Betalningen skedde sedan på väg ut från klubben. Man fick med andra ord köa både in och ut.
Tanken slog mig: Tänk om man beställer och beställer och när man sedan ska betala så har man blivit av med plånboken eller helt enkelt tom på pengar. Där snackar vi problem.
Framåt lördag/söndag lämnar vi Magnus lägenhet i Rio för nya äventyr norröver. Salvador står på listan men innan dess en mindre stad på I som jag glömt namnet på.
Nu blir det lunch!
Morsning!
/Dennis
Kommentarer
Trackback
