2.8 mil makadam
Skavsar, blasor, blota klader, onda leder och trotta sitter vi nu i Aguas Calientes pa ett internetcafé som verkligen gor sjal for namnet café. Har kan du fika pa riktigt.
Men vi kanske ska borja fran borjan. Igar morse vid 4-tiden kom en taxi och plockade upp oss och senare fick vi aven sallskap av Anna och Niclas fran var tripp till Rio. Efter nastan tva timmar i bilen over berg och genom dalar kom vi fram till ollantaytambo och tagstationen KM82. Har at vi lite medhavd frukost och klev senare ner pa sparet for att vandra mot Aguas Calientes. Vi hade dagen innan pratat med nagra fran lokalbefolkningen i ollantaytambo som sa att det inte alls var farligt att ga langs ralsen mot Aguas. Folk gor det hela tiden. Med andra ord sa var guiderna och turistinformationen i Cusco inte mycket att lite pa. Jakla blodiglar ar vad det ar. Det ska suga ut en pa allt vad pengar ar.
Ater till vandringen. Langs sparet fick vi se en massa ruiner som vi hade missat om vi gatt Inkaleden alternativt inte hunnit sett sa noga om vi akt taget. Nu fick vi tillfalle att ga narmare dem och fotografera och kanna pa de. Da och da kom det tag som tutade pa oss for att vi skulle flytta oss ut mot sidorna. Vi klev at sidan och borjade vinka at passagerarna som satt i sina skona stolar. Ett par ganger sag vi en och annan japan som fotograferade de galna europeerna som gick langs sparet. Nagra timmar efter var start satte vi oss pa en station eller det var snarare ett stalle dar tagen vaxlade. Vi satte oss pa en trapp och smafikade lite nar en man med uniform kom fram till oss och fragade om vi var pa vag mot Machu Picchu eller om vi var pa vag mot Cusco. Jag och Niclas slog vora mindre valpreparerade spanska hjarnor ihop och forklarade laget. Mannen forklarade att det var forbjudet att ga pa sparet och kommer taget sa ar det splash (ljudeffekt) Ciao! Vi nickade forstende och fortsatte sedan vandringen.
Efter cirka en mils vandrande tag vi lunchrast i en stor ruin som tydligen stod pa en tomt oss en farbror vars hundar skallde pa oss nar vi gick in. En av hundarna haltade lite konstigt nar den kom fram. Nar vi tittade lite narmare sa sag man att den bara hade tre ben. Hoger framtass saknades helt. Under lunchen kastade vi at hundarna lite ris och korv som vi tillagat kvallen innan och som i en handvandning var vi basta kompisar. Efter lunchen var det bara att fortsatta promenaden och andra milen gick ratt bra de forsta timmarna, innan det borjade regna. Det ganska karja landskapet hade bytts ut mot en mer regnskogslik omgivning. Vid nagot som sag ut som en station stannade vi till och tog skydd for regnet en stund i hopp om att det skulle lattna. Men icke..en halvtimme senare var det bara pa med regnkladerna och borja traska igen. Vi ville ju komma fram innan det lev morkt.
Vi gick och gick och gick och makadammet under fotterna var allt annat an bekvamt att ga pa. Regnet kom och gick liksom regnkladerna akte av och pa. Vid en tunnel 7km fran Aguas Calientes tog vi en valbehovlig paus for att ata lite mackor, russin, notter och olkorv. 10.5 timmar efter var start i ollantaytambo kom vi fram till Aguas Calientes och som en skank fran ovan erbjod en kvinna oss rum pa ett hostel for 15 Nueva Soles per person/natt. Det blev en ratt tidig kvall i sang efter middagen. Vi skulle chansa pa fint vader och ga upp klockan fyra imorse for att ta oss till Machu Picchu (en promenad pa en timme harifran)men himlen var oppen som en duschkran. Far bli Machu Picchu tidigt imorgon istallet.
Slut for idag, tack for idag.
Dennis
Men vi kanske ska borja fran borjan. Igar morse vid 4-tiden kom en taxi och plockade upp oss och senare fick vi aven sallskap av Anna och Niclas fran var tripp till Rio. Efter nastan tva timmar i bilen over berg och genom dalar kom vi fram till ollantaytambo och tagstationen KM82. Har at vi lite medhavd frukost och klev senare ner pa sparet for att vandra mot Aguas Calientes. Vi hade dagen innan pratat med nagra fran lokalbefolkningen i ollantaytambo som sa att det inte alls var farligt att ga langs ralsen mot Aguas. Folk gor det hela tiden. Med andra ord sa var guiderna och turistinformationen i Cusco inte mycket att lite pa. Jakla blodiglar ar vad det ar. Det ska suga ut en pa allt vad pengar ar.
Ater till vandringen. Langs sparet fick vi se en massa ruiner som vi hade missat om vi gatt Inkaleden alternativt inte hunnit sett sa noga om vi akt taget. Nu fick vi tillfalle att ga narmare dem och fotografera och kanna pa de. Da och da kom det tag som tutade pa oss for att vi skulle flytta oss ut mot sidorna. Vi klev at sidan och borjade vinka at passagerarna som satt i sina skona stolar. Ett par ganger sag vi en och annan japan som fotograferade de galna europeerna som gick langs sparet. Nagra timmar efter var start satte vi oss pa en station eller det var snarare ett stalle dar tagen vaxlade. Vi satte oss pa en trapp och smafikade lite nar en man med uniform kom fram till oss och fragade om vi var pa vag mot Machu Picchu eller om vi var pa vag mot Cusco. Jag och Niclas slog vora mindre valpreparerade spanska hjarnor ihop och forklarade laget. Mannen forklarade att det var forbjudet att ga pa sparet och kommer taget sa ar det splash (ljudeffekt) Ciao! Vi nickade forstende och fortsatte sedan vandringen.
Efter cirka en mils vandrande tag vi lunchrast i en stor ruin som tydligen stod pa en tomt oss en farbror vars hundar skallde pa oss nar vi gick in. En av hundarna haltade lite konstigt nar den kom fram. Nar vi tittade lite narmare sa sag man att den bara hade tre ben. Hoger framtass saknades helt. Under lunchen kastade vi at hundarna lite ris och korv som vi tillagat kvallen innan och som i en handvandning var vi basta kompisar. Efter lunchen var det bara att fortsatta promenaden och andra milen gick ratt bra de forsta timmarna, innan det borjade regna. Det ganska karja landskapet hade bytts ut mot en mer regnskogslik omgivning. Vid nagot som sag ut som en station stannade vi till och tog skydd for regnet en stund i hopp om att det skulle lattna. Men icke..en halvtimme senare var det bara pa med regnkladerna och borja traska igen. Vi ville ju komma fram innan det lev morkt.
Vi gick och gick och gick och makadammet under fotterna var allt annat an bekvamt att ga pa. Regnet kom och gick liksom regnkladerna akte av och pa. Vid en tunnel 7km fran Aguas Calientes tog vi en valbehovlig paus for att ata lite mackor, russin, notter och olkorv. 10.5 timmar efter var start i ollantaytambo kom vi fram till Aguas Calientes och som en skank fran ovan erbjod en kvinna oss rum pa ett hostel for 15 Nueva Soles per person/natt. Det blev en ratt tidig kvall i sang efter middagen. Vi skulle chansa pa fint vader och ga upp klockan fyra imorse for att ta oss till Machu Picchu (en promenad pa en timme harifran)men himlen var oppen som en duschkran. Far bli Machu Picchu tidigt imorgon istallet.
Slut for idag, tack for idag.
Dennis
Kommentarer
Trackback
