We did it and survived! The Death Road.

Igar tog jag, Anna och en fransk tjej folje med var guide "Speedy Gonzales" och hans chauffor "Wheele" upp i bergen till 4700 moh. Det var dags att satta sig pa varsin cykel och cykla ner for den mytomsbundna Death Road som under aren har skordat manga offer. Framst bilar men aven en och annan oforsiktig cyklist.

Turen startade iaf pa asfalt och efter ett par minuter stannade vi till vid ett stup dar Speedy visade en bil langt ner i avgrunden som hade kort lite for fort och missat en kurva. Efter nagon halvtimme kom vi fram till den verkliga Death Roaden. En smal grusvag som pa det smalaste stallet inte var mer an 3.5 meter bred och med branta stup pa 800meters djup. Riktigt spannande att ta sig fram langs dessa vagar men man var aldrig radd. Speedy var en riktigt bra guide och berattade hela tiden vad vi hade framfor oss och vad vi skulle tanka pa. Det basta med turen var att vi bara var 3st. Vi sag grupper med uppat 15personer som skulle styras av en eller tva guider. Med oss pa turen hade vi aven "Wheele" som foljde efter oss med bilen dar alla fornodenheter fanns sa som extra cykel, forbandslada och snacks.

3-4timmar senare var vi nere pa 1200 moh och framme vid slutmalet. Vi hade nu tagit oss 3500 meter ner i en dal dar det fanns ett litet hosteldar vi bjods pa mat, dusch och pool. En riktigt bra dag var till anda och vi fick satta oss i bilen hem de 3timmarna tillbaka till La Paz. Langs vagen tillbaka fick vi se ett antal kors vid vagkanten. Pa nagra av platserna berattade Speedy om vad som hant. Pa ett kors sag vi att det var skrivet ett amerikanskt namn pa en kille fodd 1986 som cyklat lite for vagat langs vagen.

Nu ar det var sista dag i La Paz och imorgon flyger vi tillbaka Lima dar vi ater ska mota upp Niclas och Anna innan vi tar oss upp till Miami.

Hej sa lange!

Dennis

Kommentarer
Postat av: Yvonne

Nu börjar er stora resa att närma sig sitt slut och jag vill tacka så mycket för den här resan. Jag har lärt mig jättemycket om Sydamerika som jag inte visste förrut.

Kram till er alla fyra från Yvonne Nyheim

2010-05-13 @ 19:38:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0