En alternativ resedagbok

Efter att ha varit ledig nu några dagar från jobbet fortsätter livet på Finnøy havstuer. Men om det finns inget speciellt att säga för jag måste berätta om den underbara vecka som varit.

Anna och Dennis fick visserligen klappa lite i Trondheim.. Men på måndagsftermiddag, rättare sagt 17.05, var det min tur. Jag hade fått låna bilen av min väldigt generöse hyresvärd Kjellaug så jag kunde köra till Ålesunds flygplats för att hämta honom.. istället för att han skulle leta rätt på en båt i Ålesund och komma till Finnøy alldeles för sent på kvällen, vilket han själv var inställd på att göra... En väldigt förvånad (och kanske smått chockad) Håkan kom ut genom gaten=) Överraskningar kanske är roligast för den som ger dem?

Så när jag väl lyckats få min kärlek till bilen lyckades jag ju självklart köra vilse på den lilla ö vilken flygplatsen är belägen på (Vigra), jag skyller på tillfällig sinnesförvirring.. Men tillslut hittade jag vägen så vi kunde åka tunnel, genom vägtullen, runda en fjord över fjällen och sen ta färjan till Finnøy.

Norges vägar äro krogiga och om det inte är 40, 50 eller 60-väg så är det helt enkelt bara "inte 60-väg längre". Vilket man kan tolka som att man får köra så fort som man behagar. Vilket man då med nöje gör, eftersom man är en dum svensk som inte kan alla Norges oskrivna regler i trafiken. Inte för att jag kör som en dåre.. men vem vill ligga på 60 km/h i en timme, och vad är "60km/h upphör" för hastighet egentligen?

Väl hemma på Finnøya gick vi upp till Kjellaug för att lämna igen bilnyckeln.. och kom ner med pastasallad och morotskaka. Livet är för lätt här ibland.

Som det oftast gör här på ön, stormar så mycket att man knappt kan vistas utomhus, så fick vi lägga ner planen om att ta en cykeltur runt ön och gå upp på det lilla berg som finns här. Men lika glada för det var vi! Istället fick vi låna min återigen väldigt generöse hyresvärds lilla stuga på ön Ona, så på onsdagen tog vi färjan dit för att fortsätta mysa i ovädret. 

Denna onsdagsmorgon inleddes för övrigt med att Håkan stämde upp till skönsång och grattade mig på födelsedagen!

Ona är en gammal fiskeby med ett fåtal bofasta, annars sommarbostäder. Som ni ser är det väldigt litet och tätbebyggt! Finns ingen som stressar på där ute och det enda som har någon hastighet är vinden. För tro mig, det blåser hårt även på Ona! Vi fick låna nyckeln till fyren, eftersom jag jobbat där ute litegrann och lärt känna hon som äger den lilla butikken samt har tillgång till fyrnyckeln. Där uppe på höjden fick vindarna tag i en rejält! Man fick fasktiskt passa sig så man inte tappade balansen=)

Dagarna på Ona var i alla fall fortsättningen på helt underbart mysiga dagar! Vi trivdes så bra att vi stannade en natt mer än vi hade planerat. Hade ju inte direkt bråttom till nåntans.. =) Jag var ju fullt upptagen med att spöa Håkan i Chicago och 500!=)  




Vi bodde i det ljusgrå huset till höger om det vita huset längst till vänster=)

Hvalkjøttsgryta, vin, stuvade makaroner med pølse blev dagarnas mat, och potetgull (chips) att snaska på under de senare timmarna. Bättre kunde det inte bli! Val smakar lite som lever så gillar man det bör man gilla även val. Jag kan däremot inte säga vilken typ av val som serverades men det är hur som helst en av de många privilegier som ingår med att jobba på restaurang. "Varsågod, ta hem det som blev över från kvällens servering för annars slänger vi det. Inte för att det är dåligt utan för att det bara inte är så kul att spara på maten."

På fredag tog vi färjan tillbaka till Finnøy och gick på hemvägen in på jobbet för att träffa Babs. Babs är en av mina två restaurangchefer och kollegan man aldrig har tråkigt med! Så henne var jag tvungen att presentera. Sen vet jag inte om det berodde på att hon är som hon är, eller att både jag och Håkan droppade av vatten från färjeturen. Men vi fick oss två öl var och slog oss ner i värmen. 




Vi hade "råkat" gå ut på däck och blev minst sagt överspolade med havsvatten! Som för övrigt smakade väldigt salt.. (sa jag att det blåser väldigt mycket här?) Men vad gör man inte för lite bus i vardagen?  

Efter de två ölen och lite mat á la maison tog vi tillfället i akt och nyttjade en av de andra privilegierna som mitt jobb medför; hotellets badhus. Med nyckeln dit så kunde vi gå dit efter stängning och ha det för oss själva=) Som jag sa, det är för lätt att leva här ibland!=)

Men nu är jag åter ensam med jobb, gym och bloggning  som enda sysselsättning.

Tack för en underbar vecka Håkan!


Igår var det dags att börja jobba igen som sagt. Jag fick en mjukstart med ett sällskap på 10 personer. De var glad i håg hela kvällen och tyckte det var lika roligt varje gång att jag var svensk. Eller ursäkta, helsvensk. 
"E du fra hjärmedalen?"
(Hm, två fel i ett.. men varför ser jag ut att komma från jämtland eller härjedalen?)
"Nej, jag är ifrån Umeå i västerbotten".
"Haha, Lumelå!"
(Ja, precis!)
"Är det nära Kiruna?"
"Du kanske tänker på Luleå, och det ligger i allafall närmare Kiruna än vad Umeå gör"
"Jaså Luuleååå.... LUMELÅ!"

Och jo, de var vuxna 50-åringar. Jag skrattade gott åt/med dem, vet inte vilket. Men trevligt hade vi och en fin dricks blev det på slutet.

Och på tal om vuxna människor som dricker mycket så hade jag ett sällskap på 15 personer en kväll som delade på 22 flaskor vin och 56 starköl...


Hej från mig så länge. Kram!