En alternativ resedagbok

Intervjun igår gick som sagt bra och jag kunde titulera mit hjælparbetare till stællningsmontører. Ett inte helt jobb visade det sig. Nær vi gick på lunch (norrmæn æter en macka i bilen, det ær deras lunch) kænde jag att jag bara ville førsvinna genom sætet på bilen och komma ut på andra sidan. Min mindre muskuløsa kropp skrek av smærta. Kunde inte ens æta klart mina pannkakor før att besticken kændes lika tunga som två hantlar. Efter en halvtimmes fika i bilen bar det ut i regnet igen och montera och demontera stællningar. För att krydda det lite extra så spelades låten The road to hell av Chris Rea. Inte nog med den fysiska anstrængningen, den psykiska var sådær lægom trevlig nær man ska førsøka memorera 5 olika  saker à 40kg som ska lyftas rætt upp 2-3 meter. Minnet ær det væl egentligen inget problem med, det ær bara det att nær man inte vet vad sakerna heter på svenska hur går det då nær man får intruktionerna på norska.

Gav upp efter att ha jobbat ett 7.5timmes långt fyspass dær det sammanlagt har burits øver 2 ton stællningsmaterial.

Nya tag imorgon på jobbsøkarfronten.

Bilder kommer!

Dennis