En alternativ resedagbok

En dag som senare skulle sluta i dur startade tyvärr i moll. Det var med tårar och en klump i bröstet som vi vinkade av vår solstråle Rebecka. Vi hann med några trevliga timmar tillsammans innan hon for iväg. Nu räknas veckor, dagar, timmar, minuter, sekunder och hundradelar ner tills vi får träffa henne igen.




Efter införskaffande av telefon- och busskort begav vi oss genom våran nya vackra hemstad i jakt på ett norskt personnummer. Detta var svårare än vi trodde då vi måste ha ett jobb för att få ett D-nummer och ett D-nummer för att få jobb. Den norska byråkratin är verkligen rolig. Detta är något vi har för avsikt att fortsätta jaga efter imorgon när vi har varit på vår första arbetsintervju. Eftersom vi inte får jobba i Norge utan vårt D-nummer passade vi på att turista istället på värsta japanese way med kamera och karta i högsta hugg.

Igår fick vi ett napp på boende från 15 september till 15 december. Det lilla, lilla problemet var bara vart bor vi till dess!? Det diskuterades allt från att kampa under en bro från att sova på busstationen. Allt detta i mer eller mindre seriösa termer. Vi bestämde oss dock för att bepröva en mer ortodox metod; handskrivna lappar med vädjan om tak över huvudet. Sagt och gjort. Vi satte oss utanför domkyrkan i solen och författade. Sedan begav vi oss på sätta-upp-lappar-promenad, en på medicinska fakulteten vid St Olavs sjukhus och en på biblioteket. Nu var det bara att hålla tummarna och hoppas att hybel*guden var med oss.




I väntan på bättre tider tog vi en bön och en fika i vår (nu mera) favoritkyrka. Vi räknar oss nu som stammisar här då vi igår gick förbi och blev bjuda på kaffe och kaka.




Väl inne i kyrkan bjöds det på underbar vacker pianomusik samtidigt som vi bad till hybelgudarna och tände varsitt ljus för våra nära och kära. Vi tände även ett ljus för vår saknade Bäver-Bjuhr. Mitt under denna stilla andakt började Annas mobil att surra (observera att mobilerna ska vara avstängda i kyrkan) och ett okänt norskt nummer syns på displayen. Anna far ut som ett yrväder genom och får nästan omkull en städerska i sin framfart ut ur kyrkan.  HALLELUJA! Hybelgudarna hade hört våra böner och givit oss en liten leilighet fram till den 15:e september för den stora summan 250 Nkr var för 12 dagar. Matcha det alla vandrarhem om ni kan. Fanns dock ett litet debackel med det hela: Ingen dusch. Men det ser vi som ett I-landsproblem av mindre dignitet i detta U-land som tar 135 Nkr för enkel pizza Margeritha.

Trötta men glada och lättade efter en lång omtumlande dag tänker vi nu knyta oss inför morgondagens nya äventyr.

Och för att sammanfatta denna dag med ord och bild

Att söka boende i Trondheim får 5 av 5 toasters.



KANONKUL!




*hybel - rum eller lägenhet att hyra