En alternativ resedagbok

Förra veckan började jag ordentligt förbereda inför resan.. och lite andra saker..

Men jag börjar med att säga att Tim har kommit på besök igen, denna gång ska han bo här i 3-4 veckor, dvs 3-4 veckor av konstiga inslag och tillträden tills Tims värld.

Veckan som var och idag..

Onsdag - Pass-fixning
Lagom till löning tänkte jag att de kan vara bra att få passet fixat. Sagt och gjort. Åkte till polisen, tog ett galet fotografi (ser typ ut som jag är påtänd alternativt har en psykisk störning) sen signatur som blev barnskrift pga den otroligt klumpiga pennan att skriva med och handen som inte ville skriva som den brukar.. Så Jag hoppas jag blir insläppt genom tullen, trots inte de bästa förutsättningar. Men jag tänkte, okej om bilden ser wacky ut, det syns ju ändå att det är jag.. Värre blir det om det blir skriftprov. Nu är väl det inte så vanligt, men nu spelar vi upp ett worst-case scenario, det skulle bli betydligt svårare för mig att klara, ingen kommer tro att det är jag som skrivit signaturen vid en jämförelse.

När det var dags för betalning av passet, så givetvis ville inte VISA fungera! Tanten i receptionen trodde så kalrt att jag inte hade täckning på kontot (vilket vore konstigt den 25e i månaden..) så Erik blev inkallad, men inte heller hans kort fungerade i hennes manick. Så det blev en tur till restaurangen, köp av cola på kortet och tillbaka till tanten. Hon provade dra kortet igen, och nu funka de! Det kändes så där, jag hade gärna gjort om hela proceduren för då kanske man hade fått en bättre bild, alltså inte sett så freaky ut, och fått en chans till att sätta signaturen bättre. Men jag hoppas det spelar mindre roll, passet är iaf fixat nu!

Resten av dagen ägnades åt shopping av diverse grejer, Tim fick en ny borste, bajspåsar och tuggbens freespy, Martina fick nya mysbyxor och lunch. Jag fick även mina nya skinnstövlar och en klänning, till stundande begravning.

Torsdag - Inköp av New Super Mario Bros
Dagens grej under torsdag var inköpet av ett nytt tv-spel. New Super Mario Bros är sjukt kul, påminner väldigt mycket om "vanliga, gamla" Super Mario. Men nintendo har dammat av gamla banor och gjort dem lite modernare och dessutom med multiplayer funktion, man spelar alltså samtidigt i alla banor. Jag och Håkan testkörde, och timmarna bokstavligt flög iväg, vid så där 02.30 tyckte vi att nu får de räcka.. Som en parantes bör tilläggas att spelet i multiplayer mode bygger på samarbete, men det är svårare än de låter, Håkan var duktig på svåra grejer, men även på att döda mig...

Fredag - Mariospelande
Fredagen var väldigt lam, gjorde inte mycket överhuvudtaget. Spelade lite mario, och samlade på mig massor med liv för nu hade jag ju ingen kompis som slängde mig i lavan hela tiden. Under gårdagens spel var jag verkligen urdålig, när jag dog hela tiden (trodde jag), men kom fram till att jag dog ju för att Håkan döda mig.. Senare på kvällen kom Håkan igen och vi spelade några banor. Inte bara det att jag blivit "bättre", jag hade oxå lärt mig att döda Håkan så han fick börja om.. Hihi! Men i den statistiken står det 1-15 till hans fördel.. Så har några liv att stjäla från honom! (man börjar med 5liv, och varje gång man måste börja om får man 5nya.. jag har alltså förbrukar 75liv nästan..)

Sammanfattningsvis har jag ont i tummen efter allt mariospelande.. Har nog nött bort halva hudlagret.
Lärdom; Det är inte bra att trycka så hårt på knapparna, man får ont i tummen!

Lördag - Jobb 8-18
Första jobb dagen på en månad, och den fick ingen bra start. Satte alarmet på 06.40, vakanade av detta, tittade på klockan 7.20. Tänkte men nej de kan inte stämma, kollade mobilen och jo, visst, klockan var 07.20. Försovning! Slängde iväg ett sms till chefen om att jag blir sen, sen upp, tände alla lampor och började springa runt. Tim däremot var inte lika mycket i farten som mig i tidiga morgontimmen.. Han låg och sov på mattan mitt i lgh och när jag tände lamporna lyfte han på huvudet och stirrade rakt framför sig, precis som han tänkte "Vem tände ljuset, släck", han var inte med på att vi skulle gå upp så tidigt så lite morgon surig var han.

Min chef tyckte nog att det var lite roligt att jag försovit mig, det var ju faktiskt första gången sen jag började jobba där som jag gjort en ordentlig försovning. Han småmobba mig lite hela dagen, som när jag ville äta lunch lite tidigare än normalt för att jag inte hunnit få i mig så mycket frukost osv.. Dagen flöt på riktigt bra iaf, skönt, kändes inte så drygt och jobba så länge som det faktiskt var.

När jag kom hem sen vid 19tiden hade Tims dåliga morgonhumör gått över iaf. Skönt, för vem orkar med en sur vovve som inte är glad när man kommer hem??

Söndag - Jobb 8-18
Kom upp på morgonen som planerat, kunde t.o.m kosta på mig att dra mig lite i sängen eftersom jag vaknade långt innan alarmet gick igång. Kom till jobbet 10minuter innan, så fick sitta i bilen och vänta på chefen.. Men sen på jobbet.. Gaaaaaaaa vilken seg dag det var, den tog ju aldrig slut.. Minuterna gick alldeles för långsamt, fick kämpa mot en trötthet som kom alltmer.. Det var en rätt lugn dag, ingen stress, vilket var skönt, men man kom heller aldrig in i tempot så därför blev man trött.

Tim som varit så duktig i helgen fick som belöning, leverpastej, det absolut godaste han vet. Direkt han försod att han skulle få det, var det som han aldrig fått mat förut, men för att han skulle få kämpa lite med det fick han pastejen i förpackningen, utan någon hjälp från min sida.. Det resulterade i två saker.. Tim hann faktiskt känna smaken när han inte kunde svälja allt i en tugga och att jag fick leverpastej runt om på golvet i köket.. Mm, men det var de värt, eller hur Tim? (inget svar, alltså var de värt de)

Sen blev det lite plugg innan läggdags. Nöjd och otroligt trött efter en hård helg.

Måndag - Vaccinering och pass klart
Idag hade jag fulltecknad agenda på förmiddagen. Hade bokat tid för resevaccination 09.45, och eftersom det regnade blev det bilen upp till infektionskliniken. Inte sen, men tidspress gjorde att jag tjuvparkerade, tänkte de tar ju inte lång stund att vaccinera sig. Men jo, det tar längre tid än man tror.

Först var de ju väntetid.. Sen när man väl fick komma in, sisådär en halvtimme efter bokad tid, var läkaren superstressad för att hon ligger efter tidtabellen, så glömde informera om vissa grejer och jsag kom inte heller på att fråga, så jag antar jag får skylla mig själv. Sen blev det vidare slussning till sköterskan "stickmaskinen", tre snabba stick, 2 i vänster och 1 i höger arm. Sen utsparkad, böta i receptionen, 900kr.

Trippa till bilen, för att se att jag klarat mig undan böter! Yay! Tack för denna gång!

Vidare till nästa möte, oxå inom vården fast på vårdcentralen. Trodde i min enfaldhet att detta oxå skulle gå fort.. HAHA
10min väntetid, sen in och sen ut, tillbaka till väntrummet, sen in igen, himla springande.
Apoteket nästa, böta 500kr.

Eftersom jag trodde även detta möte skulle gå fort undan, la jag inte i så många kronor i parkeringsautomaten, så tiden han gå ut, överskred min egentliga p-tid med 45min.. Men har tydligen gudarna på min sida idag, inge p-böter!

När jag så kom hem, så såg jag att mitt pass har kommit. Men jag är allför lat att sätta mig i bilen igen och köra tillbaks vart jag just kom ifrån, så passet får vänta nån dag tills jag ska ut och köra igen..

Nu ska jag ta mig en liten tupplur innan jag börjar med tentaplugg..

Hej
Hej
//Martina

..är det kanske lite drastiskt att kalla det. Men i skrivande stund har allt skägg spolats ner i de norska avloppen och ett ansikte har framträtt. Bara att se om renrakningen håller ända fram till resan i januari. Därefter får jag nog återgå till skäggluffs. Inte tänker jag då släpa med mig fyra månaders hyvlar och raklödder. Då bler det sax på sin höjd.

Ha det!

Imorgon onsdag är första julbordsjobbet för min del och på torsdag blir det en heldag med garderob och servering. 12 timmars jobb med Super-Anna.

Dennis

Idag har varit en riktigt produktiv dag trots att saker har blivit inställda och att klockan ännu bara har slagit två. Inledde dagen hyffsat tidigt för att komma iväg på en renhållningsutbildning. Satt och åt frukost när telefonen pet till och meddelade att kursen var inställd idag pga sjukdom. Men strax därefter började det rulla in lite jobb de tre ynka arbetspassen blev istället sex stycken varav två stycken lag med Anna. Första gången det händer faktiskt om man bortser från när jag fick hoppa in lite extra tre timmar på "Annas" hytta när jag ändå var där och hälsade på. Passen jag talar om är en stor tillställning på Trondheim Spektrum där vi först ska vara garderobiärer mellan 11:30 och 17:00 och direkt därefter servera på samma bankett. Kanon!

Igår var jag på ett mackjobb och sålde korv och bensin ett par timmar. Ett ganska händelsefattigt jobb egentligen om det inte vore för ett lite psykiskt nervsammanbrott på en av kunderna. En man kom in och bad oss ringa en taxi. Min kollega förklarade att vi tyvärr inte kunde göra det. Var på mannen började skrika och härja om att han aldrig slagit en kvinna men den gång övervägde han det. En väktare skymtade till i lokalen och mannen muttrade in på toaletten där han gick bärsärkagång på sopkorgar och toalettpappershållare. Väktaren visste inget bättre än att kalla på polis som var där inom 2min(!). Dessa rabalder ledde till polisförhör och samtal om eventuella anmälningar om skadegörelser o.s.v. Man kan säga att dagen fick en händelserik start.

Nu efter att jag och Anna städat bort våra rullande husdjur damråttorna från lägenheten så tar vi oss in till stan för att kräva in lite pengar från en arbetsgivare från en restaurang som vi provjobbat på i september. Efter att ha varit nere på Solsiden och pratat med dem så väntade vi oss snabbt en ursäkt och ett åtgärdande av misstaget, vilket inte skedde. Så nu blir det till att ta till med hårdhandskarna och gå direkt till huvudkontoret och höra vad det har för personalpolicy. Lär återkomma kring den farsen.

Ha Det gött!

Dennis

Min dag har precis startat. Har nyss satt i mig lite frukost och sitter fortfarande med lite sömndruckna ögon framför datorn. Vaknade 16:30 i ett bäckmörker och funderar över hur jag på smidigast sätt ska lyckas vända tillbaka det här dygnet och hur jag ska ta tillvara på denna lördag som bara försvann.

Men hur kom detta sig då?

Jo det hela började med att jag i torsdags kom på att jag dubbelbokat mig på två jobb, eller jag hade i alla fall två jobb som överlappade varandra och med en 30minuters färd till jobb två var det en omöjlighet. Fick helt sonika avboka jobbet längst bort. Vilket Clement måste varit nöjd över. Han fick jobba istället för mig.

Fredagen började bra med en hyffsad tidig uppstigning vid sjutiden och en tur iväg på intervju hos AC Møller döveskola. En intervju som måste ses som lyckad. Inskriven som vikarie på elevhemmen och skolan för förståndshandikappade. I dessa svininlfuensatider rullar det säkert in ett par jobb där också framöver.

Väl hemma igen och sörplande på Annas grönsakssoppa så ringer telefonen. Bemanningsföretaget hade fått in ett jobb började en timme efter mitt städjobb och på resvänlig tid mellan jobben. De hade fått in en ny kund och ville skicka någon de visste de kunde lita på att den gjorde ett bra jobb. Bara den ego-boosten gjorde att jag mer eller mindre tackade ja på en gång. Steka hamburgare och sälja bensin kan ju inte vara så svårt..tvekade knappt när hon sa. " Du får jobba själv mellan 05:00-08:00 men det klarar du. Du får ju fem timmar uppläring" Bara tacka och ta emot. Rätt nöjd över att jag lyckats dubbelboka bort jobbet på 5.5timmar med 120kr/timmen till ett 8timmarspass med 150kr/timmen.

For iväg redan vid halv sju till första jobbet som innebar städning av en större stormarknad. 3 timmar städning med höga språkbarriärer. Fick jobba med ett helt kompani vitryssar och jag vågar nog påstå att jag var den som kunde bäst norska förutom vakten i hela butiken den kvällen.

Därefter blev det en tur till nästa jobb som bara kan sammanfattas fina pengar , mycket skratt samt försök att hålla fokuset uppe efter att min vakna tid passerat 24timmar. Försöka minimera misstagen så gott det gick och det lyckades jag nog relativt bra med. Chefen får kanske lite extra pappersarbete på måndag men det är sånt som händer när kroppen och knoppen skriker.."får jag aldrig sova!"

Många roliga samtalsämnen dök upp under natten när kundtillströmningen var lite lättare.

Här följer några citat från konversationer med den jämnåriga kvinnliga kollegan: 

- "Jaha. Ska du resa med tre tjejer? Är du homo?"

- Eh..Nej.

- Oj. Nej det var inte så jag menade. Jag bara tänkte...."
---------------------

-"... vad många jobb du har haft. Bra pojkvänsmatrial"

- "eh..jaha."
----------------------
- "Vet du ett annat jobb du skulle kunna ha?"

- "Nej vadå?"

- "Du skulle kunna jobba som modell. Du har det där modelliga utseendet"

- "Eh..hmm. Vad svarar man på det? Tack?"

---

Avslutningsvis.

Loggade in på MSN idag och såg att alla som var inne då var satta som "Inte vid datorn". Tvivlar starkt på att alla inloggade bara hade loggat in och sen lämnat datorn. Vill man inte att folk ska tro att man sitter vid datorn även fast man gör det. Sätter man sin status som "Inte vid datorn" för att slippa prata med någon som man inte vill prata med? Man är ju faktiskt "inte vid datorn". Har själv använt mig av den taktiken någon gång och jag vägrar tro att jag är den enda. Så från och med nu ska jag vara msn-ärlig. Är jag vid datorn så är jag, är jag upptagen så är jag och är jag inte vid datorn så är jag inte vid datorn.

var på intervju idag. Efter samtal och rundvandring på området fick jag vikariejobbet på dövskolan. Jag vet ju faktiskt inte hur länge (exakt) jag stannar i Norge. ;) Bara att hoppas att det ramlar in lite pass där innan och efter Jul.

Nu väntar först ett 3 timmars städpass mellan 20-23 sen ett nattpass på Statoil 00-08. Min erfarenheter av Statoil är ytterst bristfälliga så det blir verkligen spännande mellan 05-08 då jag bossar helt själv över stationen.

Det var det! Ett blogginlägg i bästa twitteranda.

Ha det!

Dennis

Idag var jag på en intervju och det hela gick rätt bra tills den ofrånkoliga frågan kom.

Jag är less på att plugga och läsa nu, vill ha semester.. NU!

Och till alla er pessimister som tycker ”men du ska ju ha semester snart, i 4MÅNADER” Säger jag FAKK OFF!

 

Jag behöver i vilket fall som helst byta miljö, vill bort från Umeå ett tag och få lite annan luft. Så vart och när det ska bli av får vi se, men skulle helst åka i morgon.

 

Nu, innan ni kommer längre in i mitt inlägg, passa på att säga att det blir filosofiskt och lite av ett studie besök i min hjärna.. Så med andra ord; jag har full förståelse för att ni inte orkar läsa hela eller ens förstår vad jag menar.

 

Nu när jag har börjat en kurs som heter Lycka & elände, har det drivit mig till att fundera kring varför livet inte blir som man tänkt sig, och hur man kan och kanske borde styra sitt liv så att man känner lycka, eller livstillfredsställelse. Vilka val man ska göra och konsekvenserna av ens val.. Ni vet sådana där livsextensiella frågor eller vad man ska säga.. Det är knepigt, kräver mycket energi att fundera över såna saker, och sen kan man ju givetvis fråga sig om det ens tjänar något till att ens ”go there”.. Men jag är ju en tänkade filur så givetvis har jag fastnat i facket ”grubbleri”..

 

Samtidigt så vet man ju någonstans att det inte är lönt, man gräver bara djupare och djupare och kommer aldrig fram till något som helst vettigt. Man tappar liksom gnistan efter ett tag, man är vile i sina egna tankar som om man vore vilsen i en stor skog vilket gör att man trampar i gamla spår, man kommer in på saker man redan funderat över. ”Fy det är inge bra, sluta med de” och sen gör man väl kanske de, om man får nåt annat att tänka på..

 

Varför måste det alltid handla om att flytta aktiviteten? Jag menar, om man gör något som inte får en konsekvens, och man märker själv, varför tänker man då ”jag måste göra något annat?”. Varför måste man sluta? Alla slutar inte fundera.. Men de leder ju sällan till något gott.. Självmord eller insnöad professor på universitetet.

 

Men om vi säger så här, vad är det som definierar dvs bestämmer om du är lycklig? Var kommer de indikatorerna från? Media, föräldrar, den kultur man växt upp i..? Det måste ju finnas olika, för alla resonerar ju inte på samma sätt.. Nåja, i dessa deppiga tider blir det lätt att man hamnar i destruktiva tankebanor. Det har inte att göra med att jag har för lite att göra, inte heller hänger det ihop med att jag har det eländigt i livet just nu.. Snarare beror det på årstiden. Höst/vinter är inte min starka sida, har aldrig varit så. Sommarbarn som jag är, trivs jag på sommaren. Och nu när jag skriver det, så börjar jag automatiskt fundera på varför det är så... Så nej, slutgrubblat om det (ni som fortfarande är med mig, känner ni igen det från ovan..?)

 

En sak som får mig att sikta framåt är längtan till resan till Sydamerikat, nya erfarenheter och som förhoppningvis ska lära mig lite om vad jag värderar och vill i livet så jag bättre kan styra och fatta beslut som jag kan stå för på ålderns höst.. Men appropå ålder och det där med att man blir äldre, jag har börjat känna stressen (i och för sig gjorde jag det redan när jag var 16 men i alla fall..) man blir äldre och äldre och det är så mycket man ska hinna med och åren går fortare och fortare.. När ska man hinna med att göra allt som man tänkt sig? Man ska ju ”skaffa” en massa saker (karl, barn, hus, kombi, husvagn, sommarstuga och ett jobb etc) och åren rullar på.. Man behöver ju inte fixa allt på en gång, ” nä de skulle ju bli lite körigt, för att uttrycka de milt..” men nån gång ska det väl ske.. Men hur ska man hinna?

 

De finns de i min ålder som redan har bockat av mer än hälften på skaffa-listan, och det gör mig STRESSAD! Man inser då att man inte är 16 längre och har HELA livet framför sig, utan att man faktiskt är mitt uppe i livet, och jag har inte hunnit med nåt! Gaaa..

 

Jag behöver en paus-knapp..

 

Men samtidigt när man tänker på de så är jag ändå nöjd över vad jag åstadkommit än så länge.. Man måste som komma till den punkten för att inse att man nog är rätt nöjd och att livet som mamma, fru och kapitalägare innefattar andra problem. Det är då de riktiga problemen börjar har jag hört, dess för innan, har man ”lyx-problem”..

 

Oh my. Äntligen. Trodde aldrig jag skulle logga in på bloggen och klicka på "nytt inlägg". Ett stort steg. Vad tog det sedan jag typ nästan lovade att jag snart skulle skriva? En månad? Ja jag vet inte. Har ingen koll på varken dagar eller datum eller år eller timmar eller sekunder eller nåt nu för tiden. Inte mer än att jag just nu känner mig litt sliten och utarbetad och längtar hem till de jag längtar efter i Umeå och till min mor, far og bror i Hästholmen. Sydamerika är efterlängtat det å förstås. Känns hur härligt och kul och spännande som helst, och lite mer verkligt än tidigare. Helst när vi har vårt första boendet i Buenos Aires bokat =)

Har just kommit hem från ett av mina jobb på Estenstadhytta som är en liten stuga, typ skidstuga, uppe i skogen någonstans här i Trondheim. Har ganska ont i fötterna och känner mig rätt gammal och stel, vilket är mer regel än undantag nu för tiden.  Har blivit en del jobbande den senaste tiden vilket har gjort att jag är sjukt trött när jag kommer hem, vilket i sin tur har gjort att jag ikke gidd å sitt ner å skriv nå blogg-grejs (okej, sista ursäkten eller saken jag skall skylla på). I och för sig har den här veckan varit riktigt lyxig, så jag är inte riktigt lika trött ikväll som jag brukar. Dels har jag varit ledig hela två (!) dagar denna vecka, dessutom har Rebecka varit här vilket gav mig en hel del energi. Hur härligt som helst att ha dig här dessa dagar kära! Förutom det så fick jag höra Martinas röst i onsdags när jag kom hem efter jobbet. Skype. Underbart. Du är saknad! 

I vilket fall som helst så ska jag sammanfatta vad jag håll på med här borta i Sor Trondelag för de som jag vet undrar; Jobbar. Och längtar. Och drömmer. Och dricker rödvin ibland. Lät ganska bra ändå när jag läser det själv.


Okej, men jobbet då, det består av serveringsjobb på lite olika ställen. Det första passet jag gjorde här var på Ajjo-Fuego, vilket är en Tapasrestaurang. Där blev det två prövevakter (typ provjobb) för både Dennan och mig. Sedan dess har vi inte hört noe. Inte mer än att Proviantgruppen (som har en hel del med stället att göra) inte är så wow om man säger så. Using people om man säger så. Provjobbare är billig arbetskraft att utnyttja. Efter det så började det sakta men säkert att rulla på. Bland annat blev det en del jobb via Adecco på olika hotell och banketter. Just nu försöker jag undvika Adecco-jobb i den mån jag har jobb på de andra ställena. Känns som bättre att jobba direkt för ett ställe istället för bemanningsföretag. De andra jobbet är Britannia http://www.britannia.no/ ett hotell inne i byen, hos  Gunda och Helge som äger Louiselyst gård http://www.louiselyst.no/ en restaurang som tar emot sällskapsbeställingar typ burstagsmiddagar (födelsedagar), minnestunder, bryllup, disputasmiddagar (disputation) etcetera. Det är även Gunda och Helge jag arbetar för uppe på Estenstadhytta http://www.estenstadhytta.no/ .

Dag två av inläggsskrivande.

Jag kom på igår när jag satt och författade för fullt att det var dags att börja laga middag. Dennis har varit hemma i helgen och firat morfar och myst med Sofie och resten av familjen och planen var att vara färdig med middagen tills han kom hem. Hann inte riktigt men nästan. Det blev iallafall Kina mat al la improvisation och öl. Helt ok. Och så en bra film på det. Det var för övrigt jättekul att Dennis kom hem igen, det kändes som att han varit borta i en vecka, haha. Men säkert bra att vara ifrån varandra ett par dagar också.

Vart var jag? Gunda och Helge ja. Har blivit som en liten familj för mig här då jag jobbar ganska mycket och nära dem. Blir som ganska personligt när man jobbar på mindre ställen som på hyttan och gården i jämförelse med på Britannia där man möter nya servitörer varje gång man kommer dit typ. Inte för att jag inte trivs där men det mindre och personliga passar mig bättre än det stora, ytliga och opersonliga.

Förra lördagen, efter veckor av en hel del jobb, fick jag springa ner till bussen från hyttan för att hinna ner till gården och nästa jobbpass. Det var dessutom bara jag och Jorgen som hade jobbat där uppe och det var fullt upp hela hela hela hela tiden, så jag var helt slut då jag satte mig på bussen. När jag väl klev in på i köket och Helge och Gunda frågade hur det hade gått och hur det var så började jag grina. Tänk vad trötthet kan göra med människor. Efter lite lugnande ord och Helges goda soppa och bröd, vilket var dagens första intag av energi sedan frukosten på morgonen, fick jag tillbaka krafterna. Det blev en rolig (lugn) kväll på Louiselyst, ett mysigt och litet bröllop och det blev inte alltför sent heller.

Back to today. Piggare, och gladare med ny energi efter en bra förra vecka; Rebecka var här några dagar, jag fick prata med Martina, vi bokade boendet i BA (resan blev genast verkligare och närmare), vi planerade lite för när Rebecka ska komma tillbaka hit kring Lucia och jag fick som sagt vara ledig två dagar. Det gav nya krafter.

Julstämningen börjar infinna sig hos Anna dessutom. Mysigt det. Helst efter att Dennis kom hem med en glögg-bib och två påsar saffran igår =)

Nu ska jag och Dennis ut på äventyr i solskenet.

Puss på er! /A

(Kan tillägga att jag var tvungen att skriva om de sista 14 raderna då de av någon konstig anledning försvann. Vet inte vem jag ska skylla på :p) Vi snakkes!

HAHA!

Cause I'm the CHAMPION!

Ikväll har jag och Håkan battlat i MarioKart, och jag vann! :P
Tack för stödet Rebecka! (men ärligt talat, han börjar bli riktigt bra på att köra bil..)

Ni ska få bildbevis nedan! Jag har som vanligt min King Boo..

Detta med bilkörning sammanfattar i stortsett min dag i övrigt, har nämligen varit privatchaffis. Kört runt på staden till alla second-hand butiker.. Det var trevligt att komma ut i dagsljuset, och få se annat än lägenhetens fyra väggar.

På tal om nåt helt annat så har vi nu bokat vårt första boende i Buenos Aires, bra jobbat Rebecka.

Tja, hade egentligen inte så mycket annat att skryta om just nu.. Imorgon är det föreläsning igen och sen eventuellt EPP (EfterPluggPub) och så får vi se vad de blir av res

ten av helgen.

//Martina

 

 

 

 

Har spenderat en vecka i Umeå och insett att det finns för mycket och för många att tycka om där så jag kan inte annat än känna att det är mitt hem. En skön känsla. Har inte haft den på länge. Annars har känslan av att alltid vara på väg någonstanns infunnit sig mer än ofta och därmed varit min utgångspunkt i de flesta tankarna och besluten. Men känslan av hemma är oslagbar och går inte att hitta på en grisblink, så det gäller väl att vårda den ömt.

En ledig vecka, som nu är inne på sin 11e dag, var precis vad Rebecka behövde. Visst hade jag kunnat stanna och jobba i ett streck, men vad vore det för liv egentligen? Det finns så mycket annat!
Så det blev nära och kära hela veckan och det kunde inte blivit en bättre blandning. Nu är jag tillbaka i Norge och hälsar på Anna og Dennis innan jag åker vidare för att fortsätta jobba. Så denna långa vecka kunde inte få ett bättre avslut heller.. Jag vill inte låta självgod men mitt liv är gott och fyllt med underbara människor! Jag är bara lyckligt lottad helt enkelt.

Goda middagar, massa mys, fick försöka spöa Martina i MarioKart och äta vaniljbullar, vara sämt i bowling, leva stugliv, se den hittils mest skrämmande skräckisen, träffa godaste vännerna, njuta av att gå in i BT. Ja det var Umeåveckan i korthet!

Så vill ni äte gott ute är Invito ett gott tips. Vill ni bli rädda hemma i soffan se Paranormal Activity! De godaste vaniljbullarna finns givetvis hos guldmedaljören i MarioKartvet och vill ni vinna i bowling så vet ni vem ni ska ha som motspelare. Och funderar ni på BT så kan det bara upplevas på plats, ni beteendevetare från Umeå vet säkert vad jag menar=) Home sweet studyhome!

Men på måndagen var det dags att lämna staden och kliva på bussen till Sundvsall för att sen åka vidare med tåg till Trondheim... som efter 12 timmar skulle vara framme halv 9 på kvällen. Så halv 9 kliver Rebecka av då tåget stannar och går ut på perrongen. Jag kände inte riktigt igen mig där jag stod och samtidigt som jag såg att det stod Marienborg på skylten och inte Heimdal så tuffade tåget vidare.. fel hållplats. Jaja, vad skulle jag göra åt det då? På tågkartan stod det att Heimdal var två hållplatser bort.. det är säkert lungt. Så jag började traska i samma riktning som tåget. Det var kallt i Trondheim så jag fick ganska snart leta rätt på vantarna som låg i väskan.
Min tanke var att gå framåt och hålla mig så nära rälset som möjligt, utan att gå på spåret vill säga. Första minutrarna gick det lätt eftersom bilvägen löpte längs rälsets bana... sen kom en korsning där jag fick välja mellan att fortsätta längs spåret eller vika av. Grejen var bara den av det stod Heimdal på den väg som vek av.. ja, vad skulle jag göra om inte följa Heimdal-skylten?
Efter 40 minuter kom iaf en cykel-skylt som visade Heimdal 5,3 km så då visste jag iaf att jag var på rätt väg.

Mobilen var död, men tänkte att det vore bra om Dennis (som var hemmma och väntade) fick veta att jag åtminstone var på väg. Som tur är så klarade mobilen av att startas och skicka ett snabbt sms.. Hej, är på väg... bara 5 km kvar=) Och jag fortsatte att traska...Att det kanske inte gick fram att jag hade klivit av på fel hållplats och nu vandrade med min packning längs en väg nånstans och antagligen skulle bli väldigt sen var för tillfället inte mitt största problem. Jag gick förbi några busskurer och putsade bort frosten från tidtabelltavlorna för att dubbelkolla att jag fortfarande var på en väg som skulle leda till Heimdal, och mycket riktigt! 8 hållplatser kvar till Heimdal Centrum.. Detta lilla misstag om att kliva av för tidigt var faktiskt inte så dumt efter att ha suttiit på buss/tåg hela dagen!

Två timmar och ca en mil senare kom jag fram till Jarveien 5B och fick en välkomnande kram som sa att jag inte behövde ta av mig skorna för vi skulle gå ut igen för att handla!=) Mina ben och armar tackade iaf för att bli av med packningen för den här promenaden.

Imorgon bär det av till Finnöy igen, bara en månad kvar att jobba!
Snart kommer Dennis och sen Anna hem igen efter dagens förvärvsarbete.

Ciao så länge

Jag har för övrigt hört Tims flughustoria live!

Sittandes i nästan ryggläge. Känner varma vindar blåsa i nacken, iförd endast linne och badshorts....sen vaknade jag till. Sitter bakåtlutad i fotöljen och den varma vinde är från elementet. Det enda som är sant är att jag faktiskt sitter i badshortsen och linne. Trött efter en hetsig dag på jobbet med många sjuka. Men det är bara att tacka och ta emot. Ju fler som är sjuka desto mer jobb blir det för mig.

Min nya bästa kompis är således svininfluensan som har givit mig nästan en full veckas jobb denna vecka. Håller tummarna för att den slår hårdare och hårdare i Trondheim. Tillsammans ska vi göra stora pengar. Speciellt i juletider.

Nä ska jag ta och läsa Martinas senaste blogginlägg och sedan battla lite Kinaschack med henne.

Ha det!

Dennis

Nu är det på tiden att det börjar ske nåt på denna blogg!

Men jag har mina skäl, har pluggat till tenta som blev gjord igår kväll OCH jag har varit fullt upptagen att sitta på hästryggen och sova därefter, så det är väl ungefär vad jag har sysslat med på senaste.

Som vanligt med salstenta denna höst, så vet jag inte hur det har gått så här direkt efter, men det kändes så där.. Eller ja, ett bra så där, men det är bara att vänta och se..

Så eftersom tentan är avklarad och jag har påbörjat nya kurser nu så just nu kan man ta det lite lugnare, passa på att vara lite ledig och bara göra oviktiga saker! Det är härligt det!

Jag har fått besök av min kära inneboende, Tim, som bott här i snart två veckor och fått veta idag att han ska nog flytta igen på måndag då hans primära skötare tar överhanden igen, och därmed återfår jag min frihet! Nog för att det är roligt och underhållande med Tim här, men han kan vara så störande också så de blir skönt när han flyttar igen.

En roligt episod från Tims vistelse, som nog också kommer att gå till historien, är den om flugan.. Egentligen borde jag nog inte skriva historian här, för den blir så mycket bättre med mina egna ljudeffekter, men i alla fall...
För att ni ska förstå dramatiken, Tim har väldiga problem med vissa ljud, däribland surrande ljud som t ex flugor åstadkommer (och andra insekter som broms, men även ljudet som blir när man blandar en kortlek eller bläddrar snabbt i en bok)..

För att så komma till historien, i måndags kväll när vi hade varit ute på en mindre promenad märkte jag att en stor fluga i hallen. Jag fattar förresten inte alls var den hade kommit ifrån, men de får jag väl försöka utforska. Trodde att flugorna hade gått i ide för ett tag sedan med tanke på hur kallt det är i Umeå nu.. Men, men.. I alla fall, Tim lade inte märke till flugan när vi kom in och dum som jag var sa jag "kom och titta Tim, fluga!"

Med tanke på vad som blev konsekvensen så skulle jag aldrig sagt något. Tim kom springande, glad i hågen, till hallen såg flugan i taket och började gapa och bli smått hysterisk! Tänk er sedan att jag bor i ett relativt lyhört hus, och klockan var kring 22-23.. Inte bra. Varpå jag försöker säga till Tim att vara tyst, "man får inte prata så högt, det är natt nu och då ska det vara tyst.." Som om han lyssnade, vi hade ju en levande, surrande fluga i hallen. Det tog inte många sekunder så började Tim hoppa efter flugan vilket fick konsekvenser, han började stöka till i hallen, riva ner saker.. Här tänker jag fort, vad göra nu? vad göra nu? Jo måste döda flugan innan Tim förstör allt som finns i hallen..

Så eftersom jag inte har någon flugsmällare så fick det bli det näst bästa, en ihopknölad tidning.. Jag springer till köket, Tim följer med hack i häl och jag är nära att snubbla på honom, han är ju så uppjagad och svansar kring mina ben hela tiden.. Susar tillbaka till hallen, lokliserar flugan, Tim tjuter hela tiden och pang! Jag dödar flugan.. Det är bara en sak.. Tim fattar inte att jag dödat flugan (och det skulle han inte förstå förrän många timmar senare, trots mina försök att få honom att förstå att flugan är död och inte längre finns i hallan), jag visar honom liket på pappret, men han verkar inte se den.. Allt lugnt tänker jag.. Men nej, inte i Tims värld.

På väg mot sopkorgen i köket ångrar jag mig och tänker att det nog är bättre att spola ner liket i toaletten, varpå jag nästan snubblar över Tim igen eftersom han fortfarande är lite uppspelt och svansar kring mina ben. Jag öppnar dörren till toaletten, Tim springer in, jag häller ner liket i toalettstolen och för att försöka förvissa Tim om att flugan är död visar jag var jag lagt liket.. Ytterligare ett misstag.

Tim stoppar på ner hela huvudet i toalettstolen, och det är på vippen att han rör vid vattnet innan jag lyckas stoppa honom.. Men jag tänker att nu måste han ju fattat att flugan är borta, finns inte mer, så jag sätter mig i fåtöljen och börjar titta TV..

Tim börjar nu sitt undersökningsarbete.. Han går igenom lägenhetens olika delar, punkt A till punkt B osv, stannar, vecklar ut parabol öronen och checkar stället, sedan försöker han lukta sig till om flugan är i närheten. Systematiskt undersöks hela lägenheten, men han undviker i princip hallen. Okej att han beter sig konstigt, men han är i alla fall tyst!

Tim beter sig konstigt resten av tiden jag är vaken, håller sig i min närhet och har givetvis sin mest älskade ägodel, bollen, under konstant uppsikt (för man vet ju inte, flugan kan ju ta den).

Detta är en scen av hur livet ter sig i Tims ögon och min verklighet när han besöker den.. Det är inte den första gången han beter sig konstigt, men som tur är så sker det med ett visst mellanrum mellan gångerna, annars hade han nog blivit utredd av någon specialist för länge sen!

Men Tim har inte bara varit konstig den senaste veckan, jag har även haft lite praktisk nytta av honom. Har ju pluggat till psykologitentan, och det innefattade lite om inlärning och klassisk betingning, så jag kunde nog inte haft ett bättre exempel att att applicera mina kunskaper på! Alla ni som inte är bekanta med begreppet klassisk betingning så kanske ni känner till en gubbe som hette Pavlov och hans hundar.. Om inte, så googla! Det är en mycket bra gratistjänst som kan användas till mycket...

Ja, i övrigt då.. Idag har jag börjat en ny kurs på uni. Vilket betyder att jag har varit på registrering och föreläsning, jag som inte har satt min fot på universitetet under kontorstid på ca 2månader. Det var chockartat, fortfarande inte bekant med att de ska vara så mycket folk överallt. Imorgon ska jag på nästa registrering och föreläsning.. Ser inte framemot det så mycket, men hoppas kursen ska bli intressant.

I inledningen nämde jag ju att jag suttit på en hästrygg rätt så länge, och det syftade till helgen som var.. Blev turer till stallet både lördag och söndag så hade träningsvärk i hela kroppen på måndagen. Men turen ut i skogen på söndagen var fantastisk, Dimma (hästen) skötte sig fint och hittade inte på så mycket bus som hon brukar. Men det blev en lång dag, var hemma först efter 16tiden då la jag mig i sängen och somnade givetvis, bara för att vakna vid 21 och inse att man måste ut med skrället innan det är dags för nattvila.. Sen somnade jag om igen och kände mig lagom utvilad på måndag förmiddag..

Appropå sömn, morgon och Tim.. Jag verkar lida av minnesförlust varenda gång Tim kommer på besök.. Som imorse, vaknade 7.30, snoozade till 7.50, och tänkte jag har ju gott om tid, ska inte vara i skolan förrän på en timme så jag såsade runt här hemma och när jag började känna mig redo för att gå så där typ 8.50 så slog det mig.. Hm, kanske skulle ta mig ut lite med Tim innan jag lämnar honom åt hans öde hela dagen..

Och Tim är lite trögstartad på morgonen, han ska vakna till och göra sina yogaövningar innan han är redo för någon som helst aktivitet. Så där står man, stressad på morgonen för att man inte kommit ihåg hunden och för att man börjar skolan 9.15, med halsbandet i handen och försöker stressa på en gammal seg vovve som inte fått sin traditionella sovmorgon (Tim brukar annars kliva upp vid 9.30 tiden).. Jippi!

Man undrar hur han kan vara så segstartad, han är ju en hund, dom är ju alltid pigga och på G när de ska hända nåt, speciellt om det innebär utgång.. Men inte Tim.. Så ut med skrället, 7minuter för att vara exakt, tjatar på honom att "pinka då, pinka då, kom igen. Har inte tid", in med skrället släcka lamporna och låsa dörren sen flåsande försöka stressa upp för backen till universitetet och peppande inse att man visst hinner, bara för att komma in i salen som är lite mera välfylld än man förväntat sig och att man måste se sig efter en ledig plats.
Men jag är ju jag, så givetvis går ju något inte som jag tänkt mig.. När jag ska ta mig fram till platsen jag utsett, ska jag med tjocka vinterkläder och väska passera mellan lärarna, katedern och svarta tavlorna, smidigt som en gasell i tanken.. Men i verkligheten mer som ett kylskåp..

Så förstås, jag drar ner halva inrednignen som jag måste plocka upp och när jag sen vänder mig om mot mitt mål, ser jag att en annan idiot sätter sig på min förutbestämda plats! GAA, kris i hjärnan. Så det blev att sätta sig på en mindre bra plats, vilket ledde till att jag fick glo upp i taket i princip som fick smärre nackspärr som följd (även om den gick över ganska direkt efter lektionens slut, men i alla fal.., det kändes och det är det som är det viktigaste..)..


Ja de var väl de jag hade att berätta om för tillfället, finns mer att ösa ur men känner att jag påbörja en mindre roman om jag fortsätter mer just nu. Så det får bli en annan gång.

Natti Natti
/Martina